Jag tänker hela tiden om vem jag hade varit om jag inte haft min blogg. Hade jag haft ständig ångest? vart kommer ångesten ifrån? Men idag när jag pratade med en tjej, även om hon inte står mig nära så lyssnar jag på henne och tar lärdom av det hon sa. Vad jag har uppfattat så verkar dom flesta tro att bara för att man umgås med en bloggare så blir man uthängd på samma sätt. Om man inte vill vara med och inte vill ha den publiciteten som man kan få från en blogg, då är det bara att säga till.

Sen verkar vissa tro att allt jag utelämnar i bloggen är total sanning och sen hela mitt liv. Min blogg är bara 10% ytlighet och sedan en liten, liten del, inre tankar. Det är så mycket saker i bloggen som jag inte utelämnar, saker som jag aldrig berättat, men saker som jag någonstans ändå vill få ur mig. Jag har funderat mycket om bloggen bara ger mig negativ respons i slutändan. Min hatklan består ju mestadels 98% av tjejer och sedan dom 2 andra procenten av killar som blivit påverkade av tjejer, det förklarar allt, avundsjuka är någonting man ska ta åt sig av, det är bra, det betyder att jag har någonting eget, någonting unikt, som dom vill ha.