Jag tycker att det är komiskt att se hur folk ältar sig igenom saker dag in och dag ut. Saker dom påstår sig inte bry sig om. Varför lägga ner tid på att snacka skit om en människa om du i nästa vända ska säga att du inte har något som helst intresse av dess existens.

Jag tycker bara att det bevisar motsatsen till vad man egentligen känner, vad man tycker. Människor har äntligen lärt sig se igenom dubbelmoral och manipulation. Folk vågar vara ärliga och riktiga, för dom vet att det är vad som kommer ta dom längst i livet.

Alla har hört om vita lögner. Men då finns det dessa vita lögner som till en början bara är till för att skydda. Och i slutändan är det bara bara till för att skada.. då man tappat kontroll om situationen. Jag har varit med om detta dilemma och konstigt nog så hade mitt undermedvetna byggt upp ett försvar för mig själv och ett mod att ta hand om dom människorna jag älskar.

Ibland måste vi låta människor gå, få välja sin egen väg, hitta sig själva. Ibland måste vi släppa taget om dom som skadar oss mera än vad dom gör oss lyckliga.

Det jag vill säga är att man ska försöka hålla lågan vid liv även fast allting känns tungt. Att försöka hålla hoppet uppe, även när allting känns hopplöst.