Jag har gått emot allt det jag någonsin trott på. Jag vet inte vad eller vem det är som fått mig att se kärlek på ett helt annat sätt än vad jag brukade. Jag tror fortfarande att kärlek är en av de vackraste känslorna vi någonsin kommer att få uppleva. Men jag tror inte på förhållanden. Jag tror inte man är menad att bara vara med en person resten av sitt liv och jag tror inte att det finns en enda kärlek som kan göra ens liv komplett.

Tidigare så byggde jag upp drömscenarion i huvudet och blev sedan besviken när saker och ting inte var som i filmer. Tidigare trodde jag att det var kärleken som gjorde mig till mitt bästa jag, men det visade sig vara rena motsatsen. Jag var besatt i kärleken, jag vart dum, gjorde dåliga val, jag valde att älska på helt fel sätt och det är först nu jag inser att jag har varit i en relation med mig själv dom senaste 19 år och det är ett förhållande som jag måste fortsätta jobba på. (Ja, jag quotade samantha från sex and the city, men det stämmer så bra).

Jag längtade efter att bli kär, de där fjärilarna man har i magen av tanken på personen som man håller kär. Jag har kommit till ett stadie i livet då jag vill vara egoistisk, se nya saker med andra ögon. Ända sen pappas bortgång så har jag börjat att prioritera annorlunda. Jag är i centrum av mitt egna liv och det är så det ska förbli. Jag har inte plats för någon annan i mitt liv just nu. Jag vaknar upp varje dag med saknad efter den mannen som tog mig till världen, ingen och då menar jag ingen kommer någonsin kunna ersätta en pappas kärlek.

Men samtidigt som jag vaknar upp med saknad så vaknar jag upp lycklig. För någonting jag har lärt mig så är det att man inte är svag bara för att man vissa dagar tillåter sig själv att vara ledsen. Jag har världens finaste mamma och storasyster. Trots det att pappa inte längre finns med oss så är vi ändå en hel familj, just därför att vi har varandra.

Dom senaste månaderna har jag varit på resande fot. Jag har fått se så mycket, träffa så mycket nya människor och för att inte glömma så har jag lärt mig en hel del. Jag tror på kärlek, men jag tror inte på förhållanden.

Jag är bäst med mig själv och jag har de personer i mitt liv som gör mig till mitt lyckligaste jag. Just därför behöver jag ingenting annat, jag behöver bara dom. De som kompletterar mig, de som gör mitt liv extra färgglatt.