Musik är så underbart. Du får med din egna fantasi relatera till låtar exakt som du vill. När jag lyssnar på ron pope så känns det som att han har handen runt mitt hjärta. Jag kan relatera till varje låt på något outgrundligt sätt. Jag kan se mitt liv i varje låt.

 

Är det inte fantastiskt?

 

Jag är ju en såndär människa som inte tar de små stunderna förgivet. Jag är inte den som låter dig gå för ånger du kanske känner jämtemot det förflutna. Jag vill tro på nutid, idag. Och att livet kan erbjuda varje individ något magiskt. Som i en saga.. jag har aldrig varit lyckligare hos mig själv än vad jag är nu.

 

När jag hör versen "There's always a place in me that you can call home" så ryser jag som bubblande sockerdricka i hela kroppen. Jag känner adrenalinet pumpa från tårna upp till det bultande röda. Musik har en sådan stor inverkan på mig. Vem jag varit, vem jag är och den jag vill vara.

 

Musik ger mig hopp om en stor framtid. Musik definierar mig och just idag, den 9 oktober, klockan 15.16, år 2012. Så kan jag, med handen på hjärtat, säga att min själ är hel.