Alexandra.

Jag kunde inte säga nej.
 
Inte till dig, inte till idag, inte till nu. Många dagar känns det hopplöst och jag ser på min egna spegelbild, den tynar bort. Mina tyglar släpps allt lösare, tiden går fort och ibland skrämmer det mig.
 
Inte nu,
 
Inte igår.
 
Inte idag.
 
Jag har märkt att det inte spelar någon roll hur någon lämnar dig, i slutändan är du alltid ensam. Du är alltid där, bara du. Bara din text, Dina ivriga fingrar som väntar på att få att gå bärsärk över tangeterna. Ta saken i egna händer. Ta risker och chanser.
 
Hallå. Du där borta! ... hör du mig?
 
 
Jag väntade så länge. Väntade på att han skulle höra mig, se mig. Kolla på mig! Ser du mig? Ser du att jag älskar dig? Jag är förtvivlad på så många sätt. Jag är inte mig själv utan dig. Hur ironiskt är inte det? Att jag personligen inte kan funktionera utan dig? Jag måste lära mig att säga farväl.
 
Men med åren som gick så fick hon aldrig det förtroendet.  Han låg alltid där och ifrågasatte vad som var, vad som är och vad som komma skall. Han raserade allt och hon såg aldrig till att plocka upp vad som bortskyfflat ut i det oändliga.
 
Jag trasserade mig själv, jag trodde aldrig att vi skulle finna sådan innerling kärlek. Men i slutet av varje beslut står du där och även den mannen jag kan slå mig för att äska. Någon narcissistisk, någon hopplös, någon man gång på gång får be om saker. Jag är visst otillfreställd men oftast inte. 
 
Men nog om mig, låt mig få höra om dig och ditt magnifika liv.
 
Bara av att lyssna så penetrerar det ignom mig.
 
Sådan ondska, sådant mörker, men i ljuset så ser jag dig. Det var du, den jag lärde känna! En splittrad liten vinterflicka, kom ihåg! Jag ser dig. Jag ser vad som är. Jag glömmer aldrig. Och Jag finns alltid nog nära för att ropa.
 
Ropa! 
 
Mitt namn.
 
Ditt namn.
 
Vår vänskap.
 
Sätt namn på det du känner.
 
Systrar vet.
 
Vad vi är, finns inget namn för än. Men oavsett blodbland så är jag din familj och du min. Trots alla demoniska händelser, trots allt fruktansvärt så är vi här. Du och jag.
 
Varje dag.
 
Idag.
 
Imorgon.
 
Jag känner dig.
Kom ihåg det. Aldrig dömd, alltid älskad, för det ständigt bultande röda.
 


Alla kommentarer som anses kränkande mot mig eller mina nära tas bort.
Kom ihåg att ingen är anonym, alla IP-nummer loggas.

Namn:
Spara uppgifter?

E-post: (publiceras ej)

Blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0