Jag har saknat er läsare. Att varje dag bemötas av positiva kommentar och människor som dagligen följer min blogg. Jag vet inte hur jag hamnade på fel spår, men jag vill ha tillbaka mitt gamla liv. Och då är det dags att ta upp en av de saker jag älskar mest - bloggen.

Jag älskar att skriva och berätta för er om min dag. Jag älskar att svara på mail från er läsare och kunna vara ett stöd för varenda en som behöver det. Bloggen gjorde mig till en stark och självständig människa. Att samtidigt kunna vara lite anonym så fick ni lära känna mig på ett sätt ingen annan fått se. Ni har kunnat ta del av min passion och kärlek till olika ting. Ni får se min starka och svaga sida.

Tidigare skämdes jag för att visa mig svag och sårbar. Jag trodde att människor istället bara skulle ta tillfället i akt att trampa på mig mera. Men sanningen är den att när jag visar mig sårbar så peppar ni mig. Ni får mig att vilja gå genom eld och vatten, för att jag vet att jag klarar av vad som helst just nu.

Jag har varit lite frånvarande för att jag mått fruktansvärt dåligt. Och jag har inte riktigt kunna sätta finger på vad det är. Men vinden har vänt och jag mår mer än bra, jag mår fantastiskt bra. Vintern får mig att tvivla på ljuset som sedan kommer. Februari-månad kommer bli den bästa i hela mitt liv. Det ska jag se till att den blir.

Jag har alla <3-dag. Min finfina bästa vän Jennys 18e födelsedag och som toppen på moset så fyller jag också 18. Som jag har längtat alltså. Det kommer bli lite ändringar på själva födelsedagsfesten och jag har världens bästa plan som jag ska föra vidare med Jenny senare. Idag är en sån dag då jag känner mig så tacksam över allt gott som finns i mitt liv. Det här är den första söndagen på länge som jag inte känner ångest eller är nere.

I'm proud of what i've become.