Forgive my promise that you'll never see me cry.
Jag satte ord på alla de känslor som en gång var förlorade. Jag vill hitta någon som driver mig till vansinne. Någon som gör mig alldeles galen. Någon som får mig att tänka en extra gång. Någon som får mig att be om ursäkt för mina snedsteg. Någon som får mig att känna mig vacker. Någon som uppskattar det lilla men inte är rädd för att våga be om mer. Någon som stjäl mitt hjärta.
Han den där någon. Det kanske är omöjligt och ibland så må det verka dåraktigt. Men jag kan inte leva utan lite spänning och dramatik. Någon som uppvaktar mig. Någon som sätter spinn på hela min värld och dansar under stjärnorna med mig.
Det finns där i ord. Och jag tänker inte ge mig ut för att söka. Jag väljer att ha förtroende till världen att jag en dag kommer vakna upp med den vackraste mannen i hela världen.
Ingen är perfekt förrän du förälskar dig i dom.
Varje människa från det förflutna lever som en skugga i ditt minne. Dom har alla hjälpt dig att skriva historien om ditt liv och skapat den personen du är idag. Var tacksam för det som varit och det som komma skall. Och fram tills dess så hittar du mig fastlåst vid en dröm.
dance little marionette.
Du är där för att jag ska kunna avreagera mig i ord som bara de likasinnade kan tyda.
De senaste veckorna har varit obeskrivliga på både gott och ont. Jag har gjort saker jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Det känns som att jag tillsammans med min beslutsamhet stärks för var dag som går. Jag har lärt mig något om mig själv och det är att jag aldrig kommer sluta testa människor.
Jag testar deras vilja, uthållighet och styrka. Jag tror att det är rädsla. Det är som taggtråd som sätter sig i kroppen och man fasar för att göra sig av med det, men man vet innerst inne att man måste för att det i slutändan kommer bryta ned en.
Det är för mig så himla komiskt hur människor kan säga en sak men deras handlingar visar raka motsatsen. Vi kommer aldrig sluta vara rädda. Men vi kan lära oss att leva med det.
Jag har så mycket inom mig. Det finns så mycket att ventliera. Men en hemlighet fattigare har jag inte råd med just nu. "Hejdå viskar jag runt hörnet".
I'm sick of all the insincere. It's too late to apologize.
Love letters of great men.
Likt voltaire, beethoven och alla andra hopplösa romantiker så trånar de efter en sak. Längtan till det omöjliga.
Det är konstaterat att vi alltid känner en viss suktan efter det förbjudna. Trots det så korsar vi broar och lagar för att fullfölja den plan som är oss given. Jag vet inte vad det är som gör oss till sådana fullkomliga idioter. Om det är så att vi alla är likadana. Om vi alla känner en större samhörighet med varandra på förbjuden mark.
Jag kan inte låta bli att undra. Jag kan inte låta bli att korsa fingrarna och hoppas på att framtiden kommer att erbjuda mig äventyr och stordåd.
Jag önskar att kunna måla min värld utifrån de kulörer som rör vid min själ. Det som kompenserer, stärker och sätter punkt. Jag har alltid varit en sådan som har varit överallt och ingenstans. Sprungit tills det att mina lungor inte längre kan gå på reserv. Stannat upp när det varit som nödvändigast och fortsatt att springa när verkligheten kommer ikapp.
Jag vet inte vad som gör mig så vidrig. Om det är ett sätt att skärma av från världen och allt det som kan penetrera sig igenom. Jag har skrivit ett muntligt kontrakt med mig själv. För morgondagen och det framtidas tunga artilleri.
Hur länge kan jag bara vara jag? Hur länge tar det innan den mörka passagerarena springer ikapp och splittrar den perfekta bilden av det nutida? Hur länge tar det innan jag blir tvungen att möta två skrattande ögon? Tills dess kommer jag falla fritt i det okända. Vänta på mig nere vid mörkrets botten.
chasing dreams.
Den enda gången jag någonsin känt dig är i min sömn. Jag har prövat en annan del av vårt universum, lärt nya hjärtan se. Men ingenting och ingen är i närheten av den magi vi skapade.
Och kanske är det menat att vara så. Att varje gång jag kommer vilse så hittar jag min väg hem - till ditt hjärta! och kanske är det dåraktigt att mig att fortfarande hoppas på en sagoberättelse som endast i tanken är redovisad.
Jag har alltid varit en drömmare. Men idag så är min dröm, våran. En glimt av det framtida låser mig fast, tar min hand och lovar att aldrig släppa taget. Du kan byta skepnad, byta mål och göra dig av med allt. Visa mig mörker, visa mig solsken och visa mig drömmar.
Lita på mig. Det är skrämmande och vi kommer att vara rädda. Jag vet ingenting om framtiden, men jag vet att vi kommer vilja fly.
- Detta skrev jag den 28e januari. Jag fortsätter att förvånas av min förmåga att stänga av. Hur jag skjuter undan och klär mig själv i en ny roll. Det kommer alltid vara spännande, en smula dramatisk, men i grund och botten det mest fantastiska jag plöjt mig igenom. Det är som att stirra på en stjärnklar mörk himmel.
Att vilja ha, att vilja kunna ta på det omöjliga. Det här är jag. Aldrig någonsin ska jag ifrågasätta det igen. Aldrig någon ska jag ifrågasätta min plats och min existens. Min betydelse. Det står skrivet i stjärnorna!
Det är en skott på min tron och allt du vann var en sårad stolthet
Karma is a bitch
Det var en tid sedan vi sågs och detta kommer inte bli något ledsamt inlägg där jag gör mig själv till ett offer eller önskar att saker och ting vore annorlunda. Det här kommer att bli en rejäl käftsmäll för min egna idioti.
Jag har inte orkat vara allvarlig, dansat runt mina problem och hoppats på att någon där ovan ska skicka mig ett stjärnfall. Jag har precis passerat ångestladdad pudersnö och amatörer. Bör jag inte vid detta lag vara en smula klokare?
Jag vet vart det här kommer att bära av, så jag stänger snabbt igen och hoppas på att ingen skada blivit skedd. Jag tror att vi blir givna det liv vi är möjliga att kunna hantera. De motgångar som tär på oss gör oss även stakare ensam. Den tickande slagpåsen framför väntar på att få explodera.
Så välkommen! Jag förtjänar all karma som kommer min väg. Och när du ändå håller på så har jag några på min lista som du missade.
Don't put your heart on the line.
Visslande toner från duschen, skratt, tårar, rödvin och musik. Det summerar min dag i största del!
Jag har börjat att ifrågasätta mina val i livet. Vad är allting värt om allting i ska bli bortkastat i ilska och rädsla? Vad är poängen? Är det en läxa lärd? tiden lär uträtta det.
Jag har blivit beroende. Förälskat mig. I honom. I musik. Han. Ron Pope. Han, vars texter sätter spinn på hela min tillvaro. Värmer mitt hjärta. Det är så mycket, mer än ord. Bokstäver som bildas till känslomässig trygghet, en trygghet så bekväm att inget mörkt någonsin kan komma min väg. Han är borta, den mörka passageraren av det förflutna.
Jag andas in för att välkomna en helt ny värld av vackra ting. Ljuva toner och färgglalada karaktärer. Jag är bedövad av sorgliga scenarion från det förflutna. Vägrat släppa in, vägrat att känna, men idag.. Idag så kan jag känna med dig. Känna din sorg, din besvikelse och din oro. Vara med dig, men inte med dig.
Stirra på stjärnorna tills jag har det i min hand. Jag är en sådan som tror, förevigt. Hopp är det som styr mig i vilken riktning den än vill ta mig. Jag hoppas för att jag vågar tro på framtiden, jag vågar tro på livet. Jag vågar tro på det mörka och det goda.
Framgång kommer från de som vågar. De som är dåraktiga nog att satsa allt för att våga lyckas.
The end.
Jag ser en glimt av hopp i ögonvrån. Hans hjärtat börjar sakta pulsera igen efter dagar av lidande. Solen skiner och jag vaknar upp. Du var bara en dröm. Ett hopp. Ett ansikte. En själ och en kropp. Under de mörkaste tider så tar vi till med drastiska åtgärder.
Låt mig gå. Låt mig få finna orsaken till att vi inte bör minnas. Det som var och det som är. I skuggan väntar han, som ett svart mörker lägger han sig över det bultande röda.
Jag har väntat på den här stunden. Väntat på att nuet ska springa ikapp, slå mig till ro, låta mig ta in. Avundas, ångra och motiveras. En ensamhet som tär på tankarna och allt jag kan gör är att lyssna till de långsamma klockslagen.
Varje sekund påminner mig. Sliter själen itu och nu står du där och stirrar tillbaka på din egen spegelbild. Fylld av ånger, fylld av hat och ovetande om det som fanns att hämta.
Bryt mina steg. Korsa mina vägar, men aldrig någonsin är du välkommen in igen. Vi har tappat all kontroll. Det är omöjligt att tämja det lejon som aldrig sover. Det odjur som väcks inom oss av blotta tanken av det okända.
Vi är inte så olika du och jag. Bakom varje karaktär så finns ett ansikte, en mening. Vad är din?
If your sky is falling, just take my hand and hold it.
Jag spelar upp honom varenda gång jag kommer vilse. Hans toner, hans röst och hans kärlek leder mig rätt upp på stigen igen. Jag har alltid föredragit att vara ensam och kanske är det så att det är min mening i livet.
Jag kan inte låta bli att fundera om min plats här är till för att vägleda andra. Hjälpa de som har de svårt, lösa problem och finnas där för att lyssna. Tankarna är på så många olika platser och jag försöker att inte tvinga mig själv att göra sådant som jag inte vill.
Men ibland kommer vi till den punkt i livet då vi måste släppa allting runt omkring oss och fokusera på punkten i vårt liv. Sortera bort allt oväsen runt omkring och bara omfamna oss med det underbara vi har rakt framför.
Det finns alltid en väg ut. Och om vi väljer den lätta eller den svåra vägen är helt och hållet upp till oss. Men vi kan inte tråna i oändlighet. När vi har sanningen svart på vitt så är det dags att vakna upp och ge sig av.
I wont be gone forever, beacuse forever is so far away. And I promise you to be there when you wake up!
It's the last chance to feel again.
You can't invest your heart in someone who may not stick around.
När var den senaste gången du gjorde någonting för första gången?
- Här är jag. Hela jag. Fly eller omfamna.
Jag gråter bara i regnet.
Lurad.
Energin spirar genom hela kroppen som sockerdricka. Jag känner mig fri. Jag känner att jag lever. På riktigt.
Det senaste dagarna har spenderats i ilska och analysering angående ovisshet och idioti. Nu är jag tom för att ladda upp på nytt. Planer skrivs och oskriva kapitel stängs igen.
Jag har fått mina svar. Accepterat det omöjliga och valt att vara förnuftig och reserverad. Jag har stängt ute alla demoner och alla de som suger ut min positiva energi.
Jag har känt mig lurad och utnyttjad. Öppnat hjärtat, delat hemligheter för att sedan se allt bli bortkastat med två skrattande ögon.
Jag valde att trycka undan. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara så lätt. Det är bara att slå av från varm till iskall. Neutral med en stor gnutta självrespekt.
Jag har insett att det tog mig igenstans. Jag lät dig ta, men ensam är stark. Jag tackar dig!
Take charge
Jag var tvungen att ta en paus från verkligheten. Reda ut obesvarade frågor och hitta min inre trygghet.
Ibland så hamnar jag vilse. När livet erbjuder dig en andra chans för något underbart så måste man lämna alla rädslor bakom en och hoppa in i spelet som om ingenting någonsin hänt. Det kan brista eller stärkas. Det är upp till mig att lära och se.
Tiden kommer även uträtta om mitt omdöme efter många om och men förbättrats, eller om jag står och trampar i samma onda cirkel.
Jag vet egentligen ingenting, men samtidigt så mycket. Jag har bekantat mig med livet och idag känner jag mig förberedd på vad som helst.
Lycka är så sällsynt och svårt att hitta. Så när vi väl finner det, får vi se till att hålla fast vid tanken av vad som kan kunna vara. Eller släppa taget om tanken av vad som hade kunnat bli.
Om allting faller isär så hittar jag alltid hem.
I hope this is a lesson learned.
Det finns stunder i mitt liv då lycka greppar taget om mitt hjärta och vägrar släppa taget. Vi låg där, tysta och det kändes normalt och så bekvämt. Han tog mig i handen och väntade på att jag skulle somna. En våg av kärlek åkte genom mig som sprudlande sockerdricka.
Det här var vad jag hade väntat på? Var det här livet började?
Trots många motgångar och hinder så hittar vi alltid en väg tillbaka. Vad betyder det? Jag kunde inte låta bli att undra. Han har varit här så länge. Tillsammans har vi skapat några av de vackraste minnena jag har.
Igår fick jag en uppenbarelse. Alla funderingar och all ångest var som bortblåst. Han var ett minne blott i en påhittad kärlekshistoria. Han var längre ingen börda eller en orsak till min hjärtesorg. Han fanns bara där, som en i mängden.
Jag har sökt, funnit och avslutat. Jag ångrar ingenting, det här var en läxa lärd. Vi blev en tradition, att älska då det behövdes som mest och att finnas nära när själen var trasig.
Tillsammans så blev vi ett. Han var vad jag letat efter så länge. En perfekt skulptur skapad av mina djupaste drömmar. Som en saga med ett oskrivet slut.
Han tog fram mina mörkaste sidor, men även min bästa. Därför valde jag att förlåta. Trots rädsla och sorg så fann jag min väg tillbaka.
Maybe i'm just inlove when you wake me up.
Det är som bubblande sockerdricka i hela kroppen. Men ett lättat hjärta och en tung packning så säger jag nu adjö. Adjö till de stunder som delats och de dagar som har passerat.
Vakna! Jag har väntat på att du ska öppna dina ögon så att du kan säga att du är redo. Redo att falla fritt intill det okända.
Kanske är det dåraktigt av mig att blicka tillbaka, se vackra stunder passera i revy och bli ett tillsammans med hopp. Bara för en liten stund, en stund av dumhet.
Så mycket lögner, manipulativa försök och genomskinliga ursäkter. För en sekund kom jag på mig själv att skämmas. Den illröda känslan av skam hade kunnat ta mig ner under jorden. När jag vaknade så lovade jag mig själv att vara realistisk. Välja ett hjärta som passade mig.
Det kanske inte är dumt att förlåta det förflutna för att kunna drömma om framtiden. Kanske är det vad jag behöver. Det har inte varit en enkelt match, men samtidigt så är det inte ett sådant liv jag vill leva. Men idag, just i denna stund så är jag tacksam för det som hänt och vad som komma skall.
Är du öppen för en saga? är du en sådan som blir ett tillsammans med hopp? är du en drömmare?
Jag tror jag måste bränna min bild av framtiden istället för att bränna broar och mitt valv av förtroende att dela till andra. Jag vill gärna fantisera mig bort för en stund, föreställa mig magiska under, men det är då jag vaknar. Verkligheten är här. Tiden är inne. Min tid för att vara vuxen, sluta spela och omfamna vad som är och inte vad som hade kunnat vara.
Att låta framtiden avgöra mitt öde kanske inte är så dåraktigt trotsallt. Kanske det finns en plan även för mig. En god vän sa en gång till mig -"It's better to be sorry than safe". Och nu, idag, så förstår jag innebörden med det hela.
Varje misstag är en del av oss, lärdom som vi kommer ta med oss i framtiden. Om jag vägrar att förändras, så kommer jag fastna tillsammans med mina rädslor. Jag vill inte vara den människan igen.
Utan hopp så kan vi inte drömma. Utan hopp så kan vi inte ta oss vidare. Utan hopp så fastnar vi.
Det är, utan tvekan, den absolut finaste gåva du kan ge någon - Hoppet om idag, imorgon och en lång tid framöver.
Jag har en tendens att fastna i mina drömmar för att det är bekvämt. Men spänningen av sagan är vad jag vill åt. Mina sista ord till dig är, tack.
I would love to find some restfull sleep.
Så mycket känslor. Så få ord.
Det är definitionen av mig idag. Jag stötte på en scenario som tar mig tillbaka till de värsta dagarna i mitt liv. Som ett slag i hjärtat, sårad stolthet och brutet förtroende.
Jag känner sådan empati. Med ett stort hjärta så kommer mycket sorg. Jag saknar, jag älskar och minns. Jag kliver in i en värld full av möjligheter. Försöker stå emot, men åtrån för minnenas television slukar mig hel.
Jag kan inte låta bli. Jag kan inte förstå. Jag öppnar mig och bygger igen. Högre, säkert, förvarat. Så mycket rädsla, så mycket sorg. Jag undviker att passera dörren där allt ligger gömt. Försöker glömma, försöker drömma.
Fastnar, hatar, gråter och älskar. Förlåter.
Han var min. Bara min. En hjälte, en kung, livets största kärlek. Han var nära, varm, godhjärtad. Ovillkorlig kärlek, jag hatar dig.
Orättvisa. Det är som att jag låg ner på marken och blev slagen. Jag väljer att vara ärlig, öppen för att ytan är sprucken. Han hade velat, han hade sagt.. Allting kommer ordna sig!
Bearbetar, låter lycka in, slutar skämmas.
Välkomnar dig, slutar aldrig älska, men finner plats för en kärlek större än sorg. Idag och för all tid framöver så kommer du vara mitt bästa minne.
Thank god you blew it!
Jag håller på att tappa bort mig själv. Jag vet inte om det är årstiden, eller det faktum att jag kommit tillrätta med vad jag vill ha i livet. Ensamheten gör mig galen. Jag tror vi alla kommer till den punkt i livet då vi känner att någonting saknas.
Jag har varit sjuk de senaste veckorna och jag har haft mycket tid att tänka. Jag vill finna någonting otroligt. Någonting alldeles underbart. Jag vet att man inte kan ge sig ut i jakt och söka det. Jag är inte kräsen, men jag nöjer mig inte med mindre än vad jag förtjänar.
Jag måste vara realistisk, vara klok, tänka vuxet. Jag vill hitta någon som får mig att se världen med nya ögon. Jag vill vara med någon som stärker mig, får mig att känna trygghet. En livsnjutare! Någon spontan, spännande och full av liv.
Jag har lyckats tappa bort mig själv i en värld av romantik och känslor. Jag såg aldrig den här dagen komma. Men det mest oväntade är det mest spännande.
Jag har fortfarande svårt att släppa människor nära inpå, blotta min själ och ge mitt hjärta till någon. Men jag känner mig ganska säker på att när den rätta kommer in så faller alla bitar på plats.
Jag vet att ingen är perfekt och jag är en mästare på att klippa band med människor för misstag de gjort. Jag är fruktansvärt rädd om mitt hjärta. Jag minns så väl hur jag blev förra gången när någon stal det.
En människa jag inte kan kalla jag. En människa jag inte är stolt över att minnas. Jag vände och min själ blev svart. Jag slutade ta emot och jag slutade ge. Jag vet att människan inte är den andra lik. Men jag kan inte låta bli. Jag kan inte låta bli att testa människor. Deras uthållighet, deras vilja och framförallt deras styrka.
Jag kan inte vara med någon som är trasig. Jag kan inte vara med någon som inte älskar sig själv. För att kunna älska någon annan så måste du kunna älska dig själv först.
Och jag är inte redo att ge mitt hjärta till någon som inte gjort sig förtjänt av det.
- "wake up, and she'll be home".
A moment like this.
Håll om mig och släpp inte taget. Låt mig få känna värmen, passionen och tryggheten. Bara en liten stund. En minut som trasslas till timmar och slutar upp i ånger.
Jag har konstaterat att jag är förälskad.Så fruktansvärt förbjudet förälskad i kärleken. Varje gång jag ser på en saga så vill jag sluta mina ögon och aldrig vakna upp. Den där vackra känslan du får inombords. Jag säger inte att jag vill ha ett evigt liv eller leva någon annans saga.
Jag vill fästa mina två fötter på jorden. Stadigt, tryggt. Det ryser i min kropp då jag känner hans hand pulsera i min. Jag känner hans andetag sakta ner och för ett ögonblick så är han min.
We didn't have much time. So don't waste mine!
Jag måste påminna mig själv om mina val varenda dag. Påminna mig själv vad jag förtjänar. Vad som får mig att växa och de som gör mig lycklig.
Lördagen var bra, mer än bra. Den var toppen! det var första dagen på väldigt lång tid som jag bara kunde släppa alla hämningar och vara mig själv.
Det visade sig att djuret inom mig är en relativt städad tjej. Jag drack alkohol, men jag blev inte onykter. Min teori fungerade. Jag är så nöjd!
Världen har en plan för mig och jag har en plan för honom. Jag har insett att jag vill göra något viktigt och betydelsefullt med vad jag har att erbjuda.
Jag ska börja med att bättra på min karma!
Jag har upplevt känslor från det förflutna. Satt mig in i något som gör mig frustrerad men samtidigt lyckligare än vad jag varit på väldigt lång tid. Jag vill penetrera mig in i hjärnkontoret och bygga om. Men att försöka få en blind man att se är inte alltid det lättaste uppdraget.
Borde jag göra som jag alltid gör? Ta den lätta vägen ut och glömma allting. Eller att falla fritt och hoppas på att någon fångar mig då jag landar?
What goes around comes back around.
Thank God you blew it
Thank God I dodged a bullet.
I'm the one that's got away
Lord knows that it would take another place, another time,
Another world, another life
Thank God I found the 'good' in goodbye
Thank God I dodged a bullet.
I'm the one that's got away
Lord knows that it would take another place, another time,
Another world, another life
Thank God I found the 'good' in goodbye
