Med hjärtat I handen så säger jag nu godmorgon. Jag hamnade i limbo inatt. Inatt så som många andra nätter.

När jag vaknar har jag svårt att skilja på verkligheten och måste nypa mig själv i armen för att bekräfta att jag är vaken.

Jag är livrädd att fastna i drömfabriken, men jag har hittat en väg. Den enda gången jag sover riktigt bra är då jag inte är ensam. Jag vet inte om det är mitt undermedvetna som försöker säga åt mig att inte vara ensam, eller om jag faktiskt borde gå och kolla upp detta.

Jag sover fruktansvärt dåligt om nätterna. Jag vaknar ett tiotal gånger. Och när jag väl bestämmer mig för att kliva upp så är jag ganska förstörd.

Jag behöver mer säkerhet och trygghet i min vardag. Det ska nog lösa allt! Jag är min egna psykolog. Det är ganska lätt att diagnosticera sig själv då man vet vad problemet är.

Idag är det fredag. Jag känner mig rebellisk. Busig. Jag känner som 100 år i sinnet, men det är ingenting lite vodka inte kan gör något åt. Stjäla min moral och lämna kvar min motorik.

Egentligen så är jag aldrig ensam. Jag har mina tankar, men framförallt ett gäng av totalt galna och fina bästa vänner.