Peacefull and deep.
All that i'm after is a life full of laughter.
Jag har aldrig riktigt förstått grejen med att jaga någon som uppenbarligen inte är intresserad av dig. Varför tråna efter någon som gjort det otroligt uppenbart att allt egentligen bara är ett spel?
If it's meant to be.
behave
Det här är anledningen till att jag inte vågar släppa in människor. "What you see is what you get". Inte i alla fall tydligen. Man måste vara försiktig vem man låter komma nära. Vinden kan fort vända och människor som du trodde att du kände kan visa sig vara någon helt annan.
Från att ha gått från en varm och god åsikt till ett iskallt och mörkt hat. Det kanske inte är rätt ord. Men idioti har verkligen visat sitt sanna ansikte nu. Visst kan sanningen många gånger vara hård att ta, men istället för att hoppas på något som inte kan hända nu, vara förstående nog efter allt jag har delat med mig av?
Jag förtjänar lycka oavsett vad andra säger och jag förtjänar att kunna dela sanningens ord utan att bli behandlad som någon annans slagpåse. Jag är inte där för att göra ditt liv till missnöje och jag skulle aldrig med avsikt såra en annan människa.
Människor gör misstag, men genom dessa misstag så blir vi även klokare. För att kunna skilja på rätt och fel så måste vi själv få begå dessa misstag för att sedan kunna inse skillnaden. Ilskan jag känner jämtemot denna person finns det inga ord i världen som kan förklara just nu. Du må ha trott att du älskade mig. Men människor man älskar försöker man inte krossa trots den frustration man må känna.
Nu avslutar jag detta kapitel som en fjäder i vinden. Lätt, enkelt! Frihet skulle jag kalla det. Och aldrig mer ska jag stå där med en förlåtelse redo att delas ut. The end!
People kill and people dying.
Jag har legat och analyserat. Gått igenom år som sedan blivit till dagar som i slutändan blivit timmar, till minuter och slutligen sekunder. Jag har försökt definiera mig, mitt riktiga jag med ett enda ord.
Det sägs att en händelse kan förändra en människa och förrut så trodde jag inte att en enda sak kunde vända ens hela värld upp och ner. Förlorad, funnen, starkare. Det är så jag känner mig nu.
Visst hittar jag tillbaka till mina sämre dagar och jag känner mig inte lika genuint lycklig som förrut, förmodligen för att jag länge känt att jag inte förtjänat det. Jag har så länge velat tro på kärlek och äkta vänskap. Ni vet den där känslan av att bara vilja ge hela sitt hjärta till någon, den där sprudlande löjliga känslan man får i magen av blotta tanken av någon. Varför alla dessa murar, byggda med lögner och svek?
Jag trodde och då talar jag helhjärtat att jag funnit något alldeles fantastiskt. Men jag fick det slängt i ansiktet och nu slungas det framför mig som i minnenas television. Jag vet nu att äkta vänner finns, men även att folk kan vända dig ryggen trots allt du gjort för dem, bara för lite one-time-fun. Vad säger det om en person, som du haft så nära om hjärtat, trott så stort på och alltid haft ryggen om sedan ligger med en person du trott att du hade kunnat älska?
Om någon vet, så är det mina vänner. Mina vänner vet att rädsla ofta sätter käppar i hjulen för mig. Och jag kände det i hela kroppen då jag lät honom komma nära. Jag kände någonting varmt, underbart och otroligt fantastisk. Men det här tillhör det förflutna, trots det kan jag ändå inte låta bli att undra. What if? istället för att kolla tillbaka och ångra de saker jag kanske borde sagt eller de saker jag kanske borde gjort, så blickar jag framåt.
Samlar ihop mig, pusslar ihop allt som någonting varit brustet och låter mig själv få hitta den där stora kärleken. Kärlek är ingen sagoberättelse och det vet jag nu. Genom någonting dåligt kommer alltid någonting bra och istället för att trycka undan människor så ska jag sakta men säkert försöka våga mig ut igen på okänt vatten. Kärlek är inte okänt, men för mig nu så gammalt. Jag vill våga älska och låta mig själv känna att jag förtjänar att bli älskad tillbaka.
Jag missunnar ingen lycka bara för att jag själv haft en skev bild om det nutida. Och istället för att hålla fast vid ilskan från det förflutna så släpper jag nu taget. Jag kommer inte förlåta och aldrig glömma. Men jag kommer lämna det och alla de onda tankarna bakom mig.
Jag har träffat någon alldeles otrolig. Någon som får mig att vilja tro på mig själv och någon som får mig att vilja vara det allra bästa jag kan vara. Någon med ambitioner, drömmar och mål. Någon som förstår, lyssnar och aldrig dömer. Någon som aldrig vilseleder utan alltid finns där för att få en att skratta. Den där någon som vet att tiden läker alla sår och kanske inte jämt förstår men inte låter mig stressas.
Han är speciell den där någon. Och en dag, så kanske. Förhoppningsvis. Tiden kommer uträtta allt för mig.
Så en fråga till er alla - Where is the love? 
come on skinny love.
more conveniences, but less time.
We have more degrees but less sense;
more knowledge but less judgment;
more experts, but more problems;
more medicines but less healthiness.
We’ve been all the way to the moon and back,
but have trouble in crossing the street to meet our new neighbour.
We built more computers to hold more copies than ever,
But have less real communication;
We have become long on quantity,
but short on quality.
These are times of fast foods but slow digestion;
Tall mean but short characters;
Steep profits but shallow relationships.
It’s a time when there is much in the window
But nothing in the room.
I'm sure. This is how I feel.
Can't buy me love
John mayer
Wherever I go, whatever I do, I wonder where I am in my relationship to you. Wherever you go, wherever you are I watch your life play out in pictures from the stars.
The lying bitches.
You commited love suicide
I be a bitch beacuse I can.
The A-Team
De människor vi inte kan leva utan, de är de människor vi alltid hittar ursäkter till att förlåta, oavsett hur mycket de gjort oss illa. Medans vi vissa gånger släpper taget om människor som om vi aldrig haft någon "riktig" relation till dom, trots att deras misstag inte var i närheten av det värsta svek vi någonsin upplevt.
Varför är det så? Varför är de enklare att göra sig av med vissa människor?
Vi har alla olika relationer till varandra. De må vara de ytliga som är lättare att lära sig att leva utan. Jag säger inte att det inte känns att förlora någon som man inte har en djupare relation till. För jag tror inte att man kan ha en vänskap eller någons sorts relation till någon endast baserad på en yta. Vi alla bygger våra speciella och unika relationer med de människor vi släpper in i vårt liv.
Vänskap, kärlek, familj. Som en stavmixer i hjärtat, bara svek. Lögner. Varför prioriterar vi människor olika? Det har ingen betydelse hur länge de funnits i ens liv, vi känner alltid en speciellt kontakt till var och en. Du är vad som gör att jag känner mig trygg och du är vad som skapade innebörden av förtroende för mig.
Vi alla placerar våra relationer i olika fack. Det finns den människan som du ringer till när du har någonting på hjärtat, den människan du ringer till när du är sårbar, den människan du ringer för att bara få höra blotta ljudet av dess röst. Tänk att hitta DEN personen. Den personen som får din kropp att kännas så lätt, som en fjäder. Som att du när som helst skulle kunna lyfta från marken. Den person vars första prioritering är din lycka. Den där sprudlande, löjliga känslan av fjärilar. Kärlek tror jag det heter.
En relation med äventyr, inga spel, bara värme. Förtroende. Oändligt mycket kärlek. Det är vad jag vill ha. Men någon vis sa en gång till mig att - "Felice, kärlek är ingenting du söker, det kommer till dig när du minst anar det".
Efter augusti 2011 så förlorade jag allt hopp. Hela min värld raserades. Det fanns inget mer hopp över till mänskligheten. Till att jag någonsin skulle kunna känna den dära genuina lycka igen. En mur, så hög. Den går ej att rasera. Jag har bestämt det. Jag tänker inte släppa garden för att jag tänker aldrig mer känna den fruktansvärda sorg jag då gick igenom.
Men jag har inte bråttom att finna det där hoppet igen. När rätt person kommer så vet jag att det kanske kommer vara jobbigt att släppa garden och ge hela mig. Men jag kommer att veta att det är värt det. Jag är säker på att det kommer kännas i hela kroppen. Så istället för att våga, idag. Så väntar jag på morgondagen eller dagen efter det. Att igen få hoppas på något jag alltid trott varit omöjligt.
Young, wild and free.
Trots det att jag är mer än hundra mil bort så får jag höra saker om människor och dom bara fortsätter att förvåna mig. Hur har man som människa mage att använda en sak man gjort för längesedan emot en till sin egen fördel? Gör om och gör rätt. Istället för att peka ut mina fel som jag gjort tidigare så kolla dig själv i spegeln.
Det är lite så jag känner. Det här är inte mitt krig, men just nu känner jag mig väldigt villig att sammarbeta. Ska man bete sig som en kukhuvud (ursäkta ordvalet) mot sina s.k "vänner" så får man fan ta konsekvenserna också.
Och aldrig någonsin skulle jag stanna upp och kolla bak och ångra någonting utav det jag gjort. Aldrig igen.
#lycklig
FeliceJakobsson @instagram
Charmed
Don't turn around.
Jag är nästan rädd för den personen jag brukade vara, hur mina tankebanor gick och hur jag så mycket jagade någon annans uppmärksamhet. Jag skäms när jag tänker på alla dåliga beslut jag tagit och för att inte tala om hur jag behandlade den person jag höll närmast om hjärtat. Den personen som jag vågade blotta min själ för, en fantastisk man. Han var så mycket för mig, så mycket ord aldrig hade kunnat förklara.
Han var jämt där, även när jag inte visste om det. Han var alltid ett samtal eller en tanke bort. Jag funderar nu hur något så fint kunde ha så dålig effekt på varandra. Det var inte bara det att min kärlek var så stark. Men jag bar på så mycket ilska från tidigare dar. Så mycket ilska för att orättvisa tagit ifrån mig så mycket av min ungdom.
Jag har alltid varit en riktig sucker för kärlek. Jag kunde drömma och föreställa mig om hur vissa scenarion skulle vara. Jag kunde föreställa mig en framtid, en resa till det framtida med någon annan. Jag var ung och så naiv, jag är fortfarande ung, men jag ser saker och ting ur ett annat perspektiv nu.
Jag var sådär löjligt, lyckligt förälskad. Den där känslan man såg i filmer, den där känslan man suktade och letade efter. Jag hade det och jag såg det försvinna. Jag ångrar mycket, men aldrig att jag låtit mig själv älska och att få bli älskad tillbaka.
Life's a adventure, if you got some good, make it great and then set it free!
Charmed
Är galet taggad för morgondagens bravader. Har några vassa ess i armen. Vi hörs!
Blink 182 - I miss you
Onsdag
Idag händer det. God damn it. Spännande!
We can dance, all through the night.
Jag tror jag är immun mot kärlek. Jag träffar fantastiska män varenda dag om
Inte annat varenda helg. Det är lätt att ta många stunder förgivet.
Jag känner inte den där pirriga känslan i magen, i väntan på ett sms, eller fjärilar i magen av blotta synen av honom. Jag känner mig bara som jag. Som att vara ensam inte är så ensamt trots allt.
Jag känner mig hel. Lycklig. Jag tror inte att kärlek är vad jag behöver just nu och inte på ett väldigt bra tag framöver. Att vara kär måste vara en av de vackraste känslorna en människa får uppleva.
Men att ha gått från att älska destruktivt till att vara på den plats i livet då du känner att du själv är nog för att fylla upp det tomrum någon annan lämnat. Så känner du lättnad. Ingen tomhet, ingen ilska.
No regrets, just love.
