Right know he's probably bying her drinks. Fruity little drinks beacuse she can't shoot a whiskey.
Goddag mina kära vapendragare!
Jag har hunnit vara och luncha med mamma på lyktan. Och därefter uträttade jag några ärenden. Idag vet jag inte vad som kommer stå på schemat. Jag har riktiga cravings efter att åka och sola. Jag känner att huden har börjat likna en albinos. Skämt och sido, men jag känner mig inte alls lika fräsch som jag brukar.
Och dessutom så upplever jag att hyn blir bättre av att sola solarium. Och dessutom får man ju en snygg bränna på köpet.
Här nedan ska ni få en låt från en av mina absoluta favoritfilmer. Magi utan dess like!
När jag får spendera tid med mig själv, analysera och gräva djupt i det faktum om det förflutna så kommer jag alltid fram till samma sak. Jag vill aldrig någonsin tillbaka dit. Jag vill aldrig mer leva destruktivt, olycklig och deprimerad.
Allt i min kropp säger åt mig att stå emot frestelsen. Jag har försökt att skriva över det, skriva över de skamsna kapitlena i min bok. Försökt ta mig framåt, men av någon anledning så är det de enda som får mig att fastna. Jag tror ingen människa är genom ond, men vissa människor lever för att manipulera. För att få dem själva att känna sig större, stoltare och bättre.
Människor spelar spel med den andre för att sätta spänning i sitt liv. Men om du finner något bra, varför göra det svårare än vad det behöver vara?
Jag känner mig som en envis och förvriden 14årig tjej idag. Jag känner mig frisinnad, lite bortom flötet och alldeles upprymd.
Det mest idealiska för mig hade varit att få lite sinnesro. En lugn stund för hjärtat och huvudet. Men när klockan ringer så slås alla alarm inombord igång.
Jag kan inte låta bli och jag kan inte förneka det faktum att det är fel. Jag går emot allt jag någonsin trott på. Allt jag någonsin stått för. Men när vet man egentligen?
När vet man om man borde fly fältet? eller begrava sig med vad man bäddat för? Jag är vad ni kan kalla förvirrad. Men samtidigt så stör det mig inte alls. Jag är en ung själ med hela livet framför mig. Jag har tid till att vara förvirrad. Göra misstag. Men att därefter göra om och göra rätt.
De må vara så att jag inte har hela mitt liv planerat framför mig, men vet ni vad?
Jag är okej med det. Jag är okej med att inte veta vad morgondagen kommer att bjuda på. Jag lever för spänningen. Men ibland, som alla andra individet så vill jag bara att det ska vara enkelt.
Jag har gjort allt det där krångliga. Framåt och tillbaka, att vilja och att inte vilja. För en gång skull i mitt liv så vill jag vara säker på något. Jag vill veta att valet jag tar nu inte kommer att påverka hela min framtid.
För att citera någon jag älskar . "Ta hand om mitt hjärta medans jag är borta". Och detta har inte bara med kärlek att göra. Det har att göra med allt i överlag. Alla beslut du ställs inför.
Jag tror på tecken, jag är ganska vidskeplig av mig. Och det är vad som gör min vardag så spännande. Vad som helst kan hända!
Only hope can guide you to the right place in life.
Fick ett ovanligt fint uppvaknade! Den plingade på min dörr och utanför låg en bukett med vackra blommor. På lappen stod det. "något nästan lika vackert som du." dessvärre ingen avsändare så jag vet inte vem jag ska tacka.
En bra start på denna tisdag! Nu ska jag slänga på mig lite smink och luncha med min kära mor. Därefter så väntar en mycket spännande dag!
Idag är jag sådär mättande glad. Lycklig!
Livet är en berg och Dahl bana. Och jag gissar på att jag inte är den enda resenären.
Jag skrev till dig igår. Ett brev jag aldrig komma kunna posta och ord du aldrig kommer få läsa. En saknad så stor att jag inte hittar plats för någon annan i mitt hjärta.
Kärlek följt på 19 år. En kärlek jag kommer bära med mig ända till livets ände. Jag målade hela min värld med materiella ting, dämpade smärtan och vägrade känna efter. Jag har skrivit mina egna regler och ingen fick ändra på dom.
Det känns nästan ännu sämre nu än tidigare. Jag trodde att saknaden efter någon skulle lätta med tiden, men ack så fel jag hade. Mina känslor och min åtrå efter dig växer för var dag som går.
Jag tog första bästa vägen ut, när någon bad mig tänka om. Jag skulle inte ens vara hälften utan det jag gör. Du har ditt eget facit, för rätt och för fel.
Jag hade slutat prata, jag var så van att stänga av. Du frågade vem som förstört mig och jag gav dig inget svar. Jag tog allting förgivet, jag måste varit någon annan innan jag lärde känna mig själv.
Jag blev väckt för ett tag sedan av telefonen. Men lika bra är väl det då jag börjar jobba om 2&1/2 timme.
Jag har tänkt ha en riktig mysmorgon. Ta en varm lång dusch, äta en god frukost och valsa runt i min alldeles förstora morgonrock. Thank god i'm alone!
Jag sov längre än väntat idag. Men jag unnade mig ett par timmar extra så att själen fick exakt vad den behövde.
Jag har hittar ny kärlek och med det menar jag - ny musik. Det känns så bra! Jag trodde att jag hade fastnat och hade hunnit börja bygga upp lite panik. Vilket inte alls förvånar mig. Jag är drömmarnas drömmare. Att tänka för mig betyder att analysera det minsta lilla ord till ett andetag.
Jag är ganska spänd inför dagens planer. Jag vill inte berätta mer än så ännu. Jag vet ännu inte om det är någonting för damen. Jag är ganska kräsen och jag får höra det ofta. Jag tröttnar ganska fort och det är inte mycket som faller mig i smaken nog för att hålla mig kvar.
Jag vet att jag kan prata på ibland och det mesta blir ganska ologiskt. Men jag hoppas ni förstod en del av det iallafall!
Nu ska jag avrunda och söka reda på en halsduk som lillasyster ska komma förbi och låna. Sen är det raka vägen in i duschen!
Jag hade gärna legat i sängen en stund till. Men jag ska och äta lunch med min mor.
Ögonen är trötta och tunga, trots det att jag fått 9 timmars sömn. Jag har drömt fina drömmar inatt! Jag hade magiska krafter och min syster var där. Jag tror det undermedvetna påverkas av filmer och saker vi sett. Iallafall mer än vi tror!
Hur som helst, nu måste jag skynda mig! Jag ville bara önska er alla en fin dag och vad jag ser, är solsken utanför mitt fönster.
Och som rubriken ovan lyder, så är det exakt vad jag kommer att göra ikväll. Åtminstonde vad jag kommer kolla på ikväll. Den här dagen har varit fruktansvärt ångestfylld och jobbig. Jag har inte fått mycket gjort och det lilla som hänt är inte värt att nämnas.
Från en produktiv dag till en livlös. Det är väl så livet är? Jag ska inte klaga. Alla människor kan behöva en lugn dag då de får ta hand om sig själv. Jag tänkte bara kika in och säga hej. Att skriva har blivit så mycket roligare då livet har att erbjuda så fina saker att berätta om. Det ligger 3 tårtor i min frys om vindarna vägrar vända så vet vi nog alla vad som kommer att hända ikväll (och jag skämdes just ögonen ur mig då jag skrev föregående mening)
Nåväl! Jag ska inte älta. Istället ska jag lägga mig ner, andas några sekunder och drömma mig in i en värld där allt är sagolikt. I'm going to find neverland!
Guns don't kill people. Fathers with pretty daughters do.
Jag tog några minuter att andas innan det uppenbarades för mig.. Han är här. Han är fortfarande här. Och med det så fylldes en kall känsla inombord.
De goda brukar ha en tendens att rymma iväg. När rädsla sätter käppar i hjulet för dig så är det dags att se över dina prioriteringar. Men det är allt jag känner till! Hur kan du säga åt mig att jag prioriter fel? om det enda jag känner till av livets val är den mörka passageraren brevid mig.
Jag har kört en lång väg, varit tvungen att skilja rätt från fel, träffat på gott och ont och skaffat mig en mer klar syn på livet.
Idag är du borta. Jag är lättad, varm och nyfiken. Jag är nyfiken på livet och vad de har att erbjuda mig. Jag trodde aldrig att något kunde kännas så bra. Så med en penna så skriver jag nu en ny historia. Fri från allt det förflutna, allt det mörka och blickar framåt mot en mer färgglad framtid. Är det såhär det känns att vara trygg?
Är det såhär det känns att älska livet? Isånnafall vill jag aldrig sluta. Jag ska ta hand om dig, så som du tagit hand om mig. Jag avundas dig för dina krafter att ha vänt mig upp och ner och gjort det till någonting fantastiskt. Mirakel kan ske och jag har fått mitt!
Jag tackar dig universum, för att du givit mig så mycket.
Det finns inga ord för hur trött jag var i morse. Jag hade gärna legat kvar i sängen nära en varm kropp och fortsatt sova.
Men som sagt så hade jag en tid i sunderbyn på röntgen avdelningen. Och efter alla avbokningar så tvingade jag mig själv dit. Toppade allt detta med att bjuda farmor på lunch.
Nu ligger jag och ser lite tv. Min kropp är så trött. Jag hoppas inte det är ett virus som spökar. Det åkte just ner ett paket i brevlådan från cdon. YES! Nu får jag förgylla min vardag med någonting annat än serier.
Godkväll kära läsare! Jag antar att de flesta av er är nere i flaskan för längesedan. Jag sitter på jobbet och äter dagens första mål (21.34) på kvällen.
Jag tänkte bara kika in och säga hej. Och önska er alla en riktigt fin kväll!
Jag har skrivit mina regler Ingen fick ändra på dom Jag tog första bästa vägen ut När någon bad mig tänka om Det kanske kommer kännas Det rår jag inte för Jag skulle inte ens vara hälften utan det jag gör
Jag hade slutat prata Jag var så van och stänga av Du frågade vem som förstört mig Och jag gav dig inget svar
Vissa saker är upplagda för katastof. Men trots det så testar vi på det för det sätter den där lilla gnistran av spänning i ens liv. Jag har vant mig vid att inte fästa mig vid människor eller andra ting.
Ni vet dom där mornarna man vaknar upp och känner att -"Det här kommer bli en bra dag. Ny dag, nya möjligheter". Jag har pendlat väldigt mycket känslomässigt på senaste tiden. Jag har låtit sorg ta för stor plats i mitt hjärnkontor och exakt som mamma säger, så är det okej att vara ledsen. Det är inget tecken på svaghet, snarare ett tecken på styrka.
Jag har stött på många fantastiska och bra saker på senaste. Erbjudanden om en mer spännande framtid. Men det finns alltid en fråga som cirkulerar i mitt huvud -"Varför gör vi saker och ting mer komplicerade än vad vi behöver?".
Samtidigt är jag tacksam för upplevelsen. Jag behöver spontana och impulsiva människor i mitt liv. Människor som gör mig lycklig av endast deras existents. Jag är inte bekväm, utan jag upptäcker fortfarande världen.
Jag är jag och idag och det känns så förbannat bra!
Jag har inte skrivit av någonting ännu. Men jag kommer aldrig vara den krävande typ av tjejen. Människor kommer in i ditt liv av olika orsaker. Och vissa är där för ett tag, medans andra kommer dit för att stanna.
Så kom ihåg allihopa! Deppa inte ihop för att saker och ting inte blev som ni planerat. Livet går ej att planera och jag tror att saker och ting är menade att vara när det händer, eller inte händer.
Tack universum för att du givit mig en solig lördag och ett bra humör!
Tack till mina vänner och min familj, jag är rik. Rik utav eran villkorslösa kärlek!
Vilken torsdag det varit. Jag avslutade kvällen på bästa sätt med goda vänner och film. Nu har jag bäddat ner mig i soffan för att ladda batterierna inför morgondagen.
Jag ska jobba hela helgen och ärligt talat så ska det bli riktigt skönt. Lite rehab för levern kan aldrig skada!
Nu signar jag ut. Godnatt på er alla och dröm fina drömmar!
You hit, you spit, you split, every bit of me,. You stole, you broke, you're cold You're such a joke to me.
For every last bruise you gave me For every time I sat in tears For the million ways you hurt me I just wanna tell you this You broke my world, made me strong Thank you Messed up my dreams, made me strong Thank you
My head, near dead Just the way you want it My soul, stone cold Cause I was under you're control So young, so dumb Knew just how to make me succum But I understand To make yourself feel like a man
"Kärlek föds ur glädjen att se på varandra, får näring ur behovet av att vara tillsammans och fulländas av det omöjliga i att vara åtskilda." - José Marti.
Bra dag! Nya möjligheter.Jag är lycklig! sådär löjligt, magen vänder sig ut och in, fjärilar i magen - lycklig.
Jag har länge funderat vad mina drömmar och mål i livet är. Vad jag strävat efter och vad jag har att förvänta mig. Det slog mig precis att jag hade allting jag velat ha. Dessvärre fick jag allt detta då de var försent.
Jag hade växt ifrån min tonårsdröm. Jag vet att jag hoppades och att jag försökte, men allting inom mig sa ifrån. Jag ville inte. Jag kände mig felplacerad och kvävd.
När jag tänker på det så får jag en sorgsen känsla inombords. Drömmen som jag bar på i nästan fem år med någon annan blev äntligen till verklighet. En dröm som dessvärre inte passar mig för den människa jag blivit.
Jag känner att jag växt de senaste året. Inte bara som människa, utan även känslomässigt. Jag har varit tvungen att arbeta med mig själv och min egna stabilitet. Det är allt konstigt det där! Men det är även den enda känslan jag känner till.
När någonting nytt dyker upp skapas spänning som i slutändan oftast skapas till frustration. Jag vill så gärna tro på på framtiden!
Men människan är inte kapabel till att leva utan lite spänning i vardagen. Jag vet att jag inte hade klarat av det!
Jag har gjort så många nya ändringar på senaste. Jag har gått emot allting jag någonsin trott på. Men samtidigt så vet jag att jag är kapabel till att ta mig igenom vad som helst just nu. Jag tvivlar inte på min förmåga att kunna hantera lycka, kärlek eller sorg.
Det tar bara lite längre tid för vissa att ta sig dit. Så jag kollar upp mot stjärnorna och tackar dig. Du som skapat mig och byggt mig till att vara den jag är idag. Jag är stolt över vem jag är och jag kommer alltid bära en stor del av dig, med mig. Varje dag!
Jag har fått så mycket gjort. Har väl johanna att tacka lite för det. Damen kom och våldplingade på min dörr i morse. Har hunnit vara på stan och käkat lunch, shoppat, handlat inför söndagens bravader.
Nu på kvällskvisten har jag underhållit mig med att vara på Johannas födelsedagsfika och för att toppa kvällen så har jag med trevligt sällskap ätit middag på thai garden.
Har haft en stor ångestchock över hur lägenheten såg ut, så jag tog tag i det då kvällen fortfarande var ung. Nu ligger jag i soffan, i en ren och skinande lägenhet. Sådär rent och fint som jag gillar att ha det!
Nu ska damen ta sig en dusch och därefter ska jag bädda ner mig i sängen med lite akustiskt musik. Godnatt alla fantastiska där ute.
Take your records, take your freedom Take your memories, I don't need them. Take your space and take your reasons But you'll think of me And take your cat and leave my sweater 'Cause we have nothin' left to weather In fact I'll feel a whole lot better But you'll think of me.
Someday I'm gonna run across your mind Don't worry, I'll be fine I'm gonna be alright While you're sleepin' with your pride Wishin' I could hold you tight I'll be over you And on with my life.
Passionerat, nära, djupt. Du finns där. Jag vet det. Jag känner dig.
Håll om mig. Jag känner fingertopparna glida ner längs ryggen. Det kittlas i hela kroppen.
Tänk inte på imorgon eller dagen därpå. Håll bara om mig som om du och jag var dom enda i universum. Låt mig känna, låt mig våga. För just nu, så känner jag mig redo.
Jag minns att jag hade mycket mardrömmar som liten. Sprang alldeles kallsvettig i panik till mamma så att hon fick lugna ner mig.
Hon köpte därefter mig en drömfångare och som 8 år så manipulerar man nog sig själv att det skulle hjälpa. Mardrömmarna slutade! Jag vet inte om det är mitt undermedvetna som försöker säga mig något. Men de senaste veckorna har varit hemska. Jag avskyr mardrömmar.
Det är inte dessa drömmar som skapas pågrund av av någonting obehagligt jag sett eller hört på tv. Det är riktiga drömmar, jag känner det. Det är som om mitt undermedvetna försöker säga mig något och jag kan inte riktigt fundera ut vad.
Jag vet att det kan anses töntigt och barnsligt. Men jag har nu i flera veckors tid vaknat upp med hjärtat i halsgropen, 4-5 gånger per natt och jag är totalt utmattad. Vissa dagar är jag så trött att jag bara hade velat lägga mig ner och gråta!
Finna det någon som har en teori angående detta? Det känns som att jag stänger någonting inne och jag kan inte greppa taget om det själv.
Musik är så underbart. Du får med din egna fantasi relatera till låtar exakt som du vill. När jag lyssnar på ron pope så känns det som att han har handen runt mitt hjärta. Jag kan relatera till varje låt på något outgrundligt sätt. Jag kan se mitt liv i varje låt.
Är det inte fantastiskt?
Jag är ju en såndär människa som inte tar de små stunderna förgivet. Jag är inte den som låter dig gå för ånger du kanske känner jämtemot det förflutna. Jag vill tro på nutid, idag. Och att livet kan erbjuda varje individ något magiskt. Som i en saga.. jag har aldrig varit lyckligare hos mig själv än vad jag är nu.
När jag hör versen "There's always a place in me that you can call home" så ryser jag som bubblande sockerdricka i hela kroppen. Jag känner adrenalinet pumpa från tårna upp till det bultande röda. Musik har en sådan stor inverkan på mig. Vem jag varit, vem jag är och den jag vill vara.
Musik ger mig hopp om en stor framtid. Musik definierar mig och just idag, den 9 oktober, klockan 15.16, år 2012. Så kan jag, med handen på hjärtat, säga att min själ är hel.
Do you feel like a man when you push her around? Do you feel better now when she falls to the ground?
Jag tog mig igenom natten helskinnad. Vaknade upp ganska så skärrad efter en mardröm som verkar gå på repeat. Nu har jag iallafall samlat ihop mig själv och tagit en lång och efterlängtad dusch.
Min tatuering envisas om att göra ont fortfarande. Men ska man vara fin så får man lida pin, exakt som mormor brukar säga. Är hur som helst galet nöjd och jag har redan filat vidare på fler som i slutändan ska vara en alldeles fantastisk sleeve. Idag runt 4 ska festkommitén samlas för att planera vidare på söndagens personalfest.
Måste gräva vidare i garderoben efter en riktigt rivig rockoutfit som kommer vara söndagens tema. Jag tvivlar inte alls på att det kommer bli en alldeles galen och storslagen kväll med några av de bästa personerna jag känner.
Nu hade jag tänkt avrunda och springa ner till tvättstugan för att boka tvätttid. Tvättkorgen håller på att ta över i badrummet och jag känner inte för att bråka med någon annan än mig själv just nu.
Ett hjärta har satts på spel. Den där kampen mellan att stanna upp och begrunda eller att passera.
Vem är jag att bestämma? Två är vad som gör ett. Idag är en sån där dag då jag inte vet. Alla tecken är där, men trots det kan jag inte låta bli att förvånas.
Kanske jag väntar och väljer att svepa in det mest magiska under.
Att hitta en plats för någon är aldrig enkelt. Speciellt inte när du i månader levt i förnekelse om att lycka aldrig kommer att knacka på din dörr igen.
Vad jag saknar dig och ditt skratt idag. Ta hand om stjärnorna åt mig tills jag får se dig igen.
Through every rough path you'll find diamonds that will shine forever.
Du där! Ja, du. Du som lyssnar. Du som finns här. Jag har en sak jag vill säga.. Och så fort de orden snurrar i mitt hjärnkontor så stannar det bultande röda.
Var kom alla dessa nya färger ifrån? De som målar min värld med en palett likt Da Vinci's.
Jag tänker så att allt det förflutna hinner lägga sig på is. Ska jag? vågar jag? Tid är allt. Men när är det rätt och när är det fel? När ska man ta ett steg framåt och när ska man backa?
Livets alla stunder med vinst handlar om att ge om ta. När det är rätt så är det lätt brukar de säga. Men vad om all dessa spänning kan skapa något fantastiskt? Vad om jag hela mitt liv trott att jag gått en väg skapad för mig egentligen varit fel väg? Hur ska jag någonsin veta? Och hur ska jag någonsin våga mig upp igen?
Det är ett val vi gör med endast våra hjärtan att vägleda oss. Genom alla misstag och genom all ånger så tar vi oss upp, med hjälp av all den varma kärlek vi har runt omkring oss.
Jag lovade mig själv att aldrig någonsin tappa tron. Trots det att jag pendlat mellan att vilja och ha flytt så finns jag någonstans där igen. Jag har hittat det som definierar mig. Den jag är stolt över att kalla jag. Och där finns inga om och men. Det finns bara säkert, förvarat, inlåst. Det är tryggt!
Det är en trygghet att veta vart man har den där känslan man alltid fasat för att känna. Den där sprudlande oron över "men vad om..?":
Vi får lova oss själva att aldrig tappa tron på det mest magiska under i hela världen. Att aldrig tappa bort oss själva i tron på någon annan. Jag vet ingenting om imorgon eller dagen därpå. Allt jag vet är att nu, idag, så känns allting som det borde vara.
Don't tell people what they wanna hear. Tell them what they need to know.
Godkväll mina kära fågelskådare!
Jag är helt tom i kroppen och i huvudet idag. Jag hoppas inte att det är ett virus eller någon annan slags bacill som trängt sig in. Min nya medicin gör mig dåsig och uppsvälld. Så varenda gång jag kollar mig i spegeln så ser jag en flodhäst. Inte alls smickrande!
Jag längtar efter dig. Du, mina trogna krigare. Min säng! Så underbar. Så mycket kärlek. Jag får testa på koffeinmetoden tills det är dags att gå hem. Jag kom just på att jag måste diska. God damn it! Idag vill jag vara en liten flicka på julaftonsmorgonen.
Ok! Nu ska jag ta mig samman och återgå till arbetet. Vi hörs när jag kommer hem. Adios amigos!
Att jag är vaken före klockan 9 en måndag är ett mirakel. Har vaknat lite till och från denna natt, men jag kan stot säga att jag är pigg och utvilad.
Jobbar inte förrän klockan 16.00 idag så jag har hela dagen framför mig. Ska gå och koka en kopp te och lägga mig och se new Girl. Detta är kvalitetstid då den är som bäst. Min ena stjärna är nog redan i skolan och den andra kommer nog sova till klockan ett.
Lägenheten är dock iskall. När slår dom på värmen innan jag fryser till döds?
