Klockan börjar närma sig 06.00 och jag har ännu inte funnit fred med sömnen. Jag vet inte vad det är med dessa sömnlösa nätter. Jag vet inte om jag bara är rädd för att vara ensam med mina drömmar.

Det är mycket jag inte finner logik till, men det är väl de livet handlar om? Impulsiva tvister som rör om i din värld.

En helt vanlig veckodag fylld med begär, obesvarade frågor och ömma muskler. Kanske levde jag i en drömvärld trots allt. Kanske var det så att jag är rädd att vakna upp till verkligheten.

När jag blickar tillbaka och tänker på dagar som varit så undrar jag hur jag hade gått tillväga om jag fortfarande var samma person som då. Hade jag varit framfusig, vågat slänga mig in på banan och älskat livet ovillkorligt? Vad hade jag gjort om jag var samma person som för ett år sedan?

Jag väntar på att mina sämre dagar ska springa ikapp. Locka mig tillbaka och låsa mig fast. Säkert, enkelt och bekvämt. Men är det vad vi strävar efter? När blev spänningen vårt andra handsval?

Det är så fina men sköra linjer. När vet vi egentligen?