Jag fortsätter att drömma för att det är bekvämast så. Det är bekvämt att kasta sig in i en drömvärld full av harmoni och kärlek.

Jag vet inte vad som händer. Men för första gången i mitt liv så är jag inte rädd. Jag känner en vind av lättnad svepa förbi mina axlar och hoppet som en gång var borta är nu återfunnet.

Han quotade "I'm inlove with a girl who's inlove with the world". Och för en sekund så förstod jag honom.

Jag tror på mänskligheten tillräckligt mycket att jag är beredd att förlåta det förflutna. Förlåta nutid och inte stå och stampa vid -"Men vad om?".

Det har vänt. Och jag vet att mirakel kan ske. I alla dess olika former. Jag väntar fortfarande på mitt. Och jag vet att det finns någonstans där ute.

Det är lättnad. Det är hopp. Det är jag!