Jag blundade för det.

Jag är inte så duktig på att vara ärlig eller öppen med vad jag känner. Jag lindar gärna in det och gör för det mesta en röra av allting.

Jag blickar framåt och jag dagdrömmer mycket. Jag föreställer mig scenarion om hur livet hade kunnat vara och hur livet möjligtvis kommer att bli.

Jag har alltid hållit hårt vid det jag inte orkat med. Jag har hållit fast vi de som tar sig under mitt skinn. För mig betyder det att dom människorna påverkar mig. Negativt eller positivt, det är något jag inte kommit fram till ännu.

Mitt hjärta, så som min själ är väldigt skör. Jag ger ingenting om jag inte får något tillbaka. Jag drar mig undan och trycker bort människor i mitt liv för att testa deras uthållighet och deras vilja av att vara en del i mitt liv. Oavsett om det är kärlek, familj, vänner och fiender.

Det är sån jag är. Jag tar hand om mig själv. Jag låter ingen penetrera sig in genom mitt skal av stolthet om jag inte anser att dom gjort sig värdiga av det. Jag skulle idag, aldrig hämnas på grund av ilska. Det var vad jag gjorde, den jag var då. Det var mitt sätt att hantera sorg!

Men jag har växt. Jag har växt hos mig själv men även i andras ögon. Jag har blivit något större, något bättre. Någon som jag vet att han hade varit stolt över att kalla sin dotter.

Jag är så van att alltid ta den lätta vägen ut för att slippa visa sårbarhet. Jag är så van att stänga av och spela en roll som iskall.

Jag vet att jag inte på länge känt någonting fantastiskt eller underbart. Jag vet att genuin lycka inte knackat på min dörr så mycket på det senaste.

Hur ska jag våga öppna mitt hjärta och blotta min själ för världen om jag vägrar att ta itu med mina egna känslor?

Jag är så van vid tanken av att detta är vad livet planerat för mig. Jag tror att det här är mitt öde. Kanske är det menat att jag ska jobba med världen innan jag låter den komma in?

Det jag inte vet nu, känns nog mer självklart imorgon. Eller dagen därpå.

Att stanna upp ibland och granska känns så rätt. Idag speciellt!

Idag är en dag bara för mig. Jag har längtat bort och känt mig fri. Saknat och älskat.

Detta är min hemlighet!

 

Skrivet den 29/10



Alla kommentarer som anses kränkande mot mig eller mina nära tas bort.
Kom ihåg att ingen är anonym, alla IP-nummer loggas.

Namn:
Spara uppgifter?

E-post: (publiceras ej)

Blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0