Är det dags att vi slutar analysera det som ligger inlåst? Slutar ifrågasätta det vi inte förstår?

Det är fortfarande vinter i mitt hjärta. Jag hade en bra känsla på gång. En fantastisk bild skapad av min största åtrå.

Jag drömmer fortfarande. Och vissa morgnar är fruktansvärda. Jag skulle aldrig nöja mig med något halvdant. Men ibland måste man släppa taget om tanken av vad hade kunnat vara och fokusera på vad som komma skall.

Jag vet att jag inte håller för att gå igenom samma process igen. Jag håller inte för att tråna, längta och söka. Jag behöver bara en stund för mig själv. Kanske någon annanstans.

En första upplevelse. En första kärlek. När var den senaste gången du gjorde någonting för första gången?

Jag kan inte få mig själv att minnas. Jag minns bara känslan. Lätt som en fjäder. Det var som att jag stod ovanför mig själv och tog in alla magiska färger.

Jag misstänker att jag blivit en smula cynisk på grund av min egna idioti. Hopp är farligt men samtidigt så fantastiskt.

Definiera. Förklara. Acceptera. Avsluta!

"Jag sa inte nej till dig på grund av brist på kärlek. Jag sa nej till dig av rädslan att förlora mig själv i den"'