Det är mina vardagliga bekymmer och mitt bagage från det förflutna som skapar min inspiration till att skriva.

I mina vildaste drömmar så skapar jag vackra illusioner. Jag vågar tro att det hemska vi stöter på kommer belöna oss i slutändan.

Det är under nattetid idéerna flödar på som bäst. Det spritter i händer och fötter och inspirationen spirar genom hela kroppen. Ibland så vill jag bara kasta mig ut i den mörka natten och dansa under den mörka himlen tillsammans med alla lysande stjärnor. Känna vinden svepa under mina fötter och snurra i oändlighet.

Något som legat på min tanke ett väldigt bra tag är att vi gärna sätter käppar i hjulen för oss själva. Vi kan ha något fantastisk rakt framför oss. Men på grund av våra principer och tidigare upplevelser så väljer vi att låta bli.

Vi kommer aldrig bli rikare om vi viker in på grund av andras åsikter. Vi blir rik av att hjälpa varandra upp och framåt.

Vi växer tillsammans. En utmaning extra är något för det framtida.

Vi kan missa mirakel, stjärnfall och kärlek av vår egna idioti.

Jag vet något som prinsen aldrig visste.