Jag pratade just i telefonen och då slog det mig, hur kommer det sig att vi tjejer är villiga att dejta killar som är totala fegisar?

Även om alla tecken leder oss till den uppenbara självklarheten så ger vi oss inte av. Är det spänningen? Eller hoppet av att kunna förändra någonting omöjligt?

Det sägs att en ärlig man är en bra man. Så istället för att vilseleda varandra och linda in en lögn i den nästa så kan vi börja med att tänka om.

När blev vi så desperata att vi är beredda att säga vad som helst för att landa i sovrummet?

Är det så samhället styrs nu? Av lögner och masochistiska män? Eller är det vi kvinnor som bör se genom fingrarna?

Är det så att vi blivit mindre kräsna för att dagens utbud inte är detsamma?

Jag hoppas på att finna någon som är brutalt ärlig. Någon likt mig, som inser att lögner bryter ner oss istället för att göra oss större.

Det var bara en tanke, och kanske har jag fel. Ibland så kan jag bara inte låta bli!