Omättad. På livet. På allt runt omkring. Livet känns just nu så alldagligt. Ingen spänning. Samma gamla mönster. Allt jag ser på, tar i. Allt. Det är som svart och vitt.

Inga fyrverkerier. Ingen värld med lysande färger. Allt är grått, tråkigt.

Jag vet att jag alltid varit en sådan som behöver spänning. Men den spänning som tidigare satt igång adrenalinet har blivit grått.

Nya människor, nya upplevelser, ny kärlek. Nytt liv, nya chanser. Jag fasar för att fastna. Stå still. Det har aldrig gjort mig gott, snarare tvärtom.

När jag ligger sömnlös på nätterna så får jag dessa idéer. Det är då min motivation kickar igång. Varför nöja sig med något tråkigt och bekvämt bara för att de finns tillgängligt?

Som jag sagt många gånger förut så behöver vi människor i vårt liv som utmanar oss. Som får oss att ta chanser och pröva på saker vi aldrig trodde var möjligt.

Tillsammans så tar man fram en helt ny värld av möjligheter. Utan spänning, utan äventyr och utan risker så kommer jag aldrig ha någonting värdigt att minnas.

Utan en spännande vardag så fastnar jag tillsammans med min ångest. Mitt ständiga oroande över allt det gråa runt omkring.

Jag har ännu inte fått svar på det omöjliga. Och kanske är det bäst så. Kanske är det bättre att jag går min väg, ovetande, med en risk för en fantastisk ny start.

"never settle for anything less than butterflies."