Anonym:
jag kan bara ta för givet att du talar om den person jag tror. Hur som helst tycker jag det är elakt av dig att skriva så personligt om någon annan människa, om en annan människas svagheter. Du klankar ner på en annan människa som inte har någon chans att försvara sig. Eftersom det är din blogg har du rätt i att skriva hur du vill, men jag tycker att det är fel det du gör. En sida av historien, ja visst, du får chansen att uttrycka hur du såg på situationen, men av det jag vet så var inte du oskyldig, tvärt om. Du har rätt i en hel del, men du håller helt tyst om din del i det hela. Du är inte något slags offer, du har lika stor del i allt som hänt, så som jag ser det. Sen så vet jag inte om du försöker få det som att verka att din dåliga period är någon annans fel. Är man stark tillräckligt så berörs man inte så hårt av en "väns" åsikter, utan tar det som du säger, med en klackspark.


Felice svarar: Man ska aldrig ta saker förgivet när man inte vet vem det handlar om och vilka problem som är inblandade. Jag som är delaktig i detta kan ha min åsikt och säga min syn angående detta fall. Av saker och ting kanske det inte alltid finns en andra historia av. När det gäller detta specifika problem så inhandlar det flera människor med olika slags inblandningar. Jag förstår inte vilken historia du menar när du säger:  "men av det jag vet så var inte du oskyldig, tvärt om. Du har rätt i en hel del, men du håller helt tyst om din del i det hela." Det är svårt för mig att förklara när jag inte vet vilken typ av historia du pratar om, eftersom det jag yttrat mig om är det ingen som riktigt vet om. Av en människa som man binder känslomässiga band med så blir man ju självklart känslomässigt inblandad. När personen i fråga har försökt att skylla sina egna misstag på mig och att dens snesteg berott på att den varit med mig. När denna människa är en egen individ med en egen vilja så finns det ingenting som kan säga att det var "mitt fel" eftersom den själv gjorde dom, yttrade sig, och saken är den att även om människor inte tycker om mig så ogillar dom inte mina nära bara för det. Det är jag som individ som är icke omtyckt, inte resterand part. Och själva svackan handlade inte bara om åsikter, utan även att jag tvingades ta val som gjorde mig instabil, som gjorde mig deprimerad. Det är löjligt att se hur du kan yttra dig angående saker du uppenbarligen inte har en aning om.