Jo, vad är kärlek egentligen? Handlar det bara om den andra personen, dens behov och rättigheter. Eller handlar det om att kompromissa och vara eniga om saker. Idag hade vi ett samtal som innehöll just det här.

Får man vara självisk i ett förhållande? och svaret där är ju riktigt självklart. Man får inte vara så självisk att det skadar den andre personen, men bara för att man delar kärlek och man delar någonting med någon annan så kan man inte sluta leva sitt liv som man hade före, till vissa gränser då såklart. 

Är otrohet okej? enligt mig så, big no. Jag anser att om man verkligen älskar personen man är med, så ska det inte finnas någonting som gör att man sårar den medvetet genom att antingen ha samlag med någon annan än den du är tillsammans med, fysisk kontakt överhuvudtaget. Och då menar jag inte att kramar ska vara förbjudet, men det finns en viss "Kyss-gräns" iallafall för mig. Jag kanske inte skulle definiera en kyss som otrohet, men iallafall brist på respekt för den andre.

Är det okej att ha en sådan stolthet att det skadar dig sjäv? Att öppna sig för någon innebär inte att hon eller han ska kunna läsa dig och dina känslor som en öppen bok. Det ska finnas mystik, jakt och någonting extra med att dejta. När man väl kommit in i ett förhållande så måste man hålla det vid liv också. Men ibland måste man ta första steget för att vinna. Hur ska man kunna få om man inte ger? visst kan ju responsen på det man just gett varit en besvikelse vissa gånger, men chansningar är bra, vi hamnar bara på kärlekens slagfält och lär oss nytt om det gamla.

Vad gör jag om han dumpar mig? Alla har vi säkert blivit dumpade, och dumpat någon vi haft ett förhållande med. Men bara för att någon inte längre vill vara tillsammans, eller dela livet med någon så går inte jorden under. Vår planet består av så pass mycket människor att vi aldrig blir ensamma. Vi behöver inte gå under och deppa ihop bara för att en kille/tjej inte finner intresse för oss längre. Se framåt, även om det är svårt. Framtiden har alltid någonting bättre att erbjuda.

Vad tycker jag om den typiska sms/mejl dumpningen? Det bara osar ut feghet och osäkerhet om man skulle dumpa någon över mejl eller sms. Jag tycker att man bör respektera den andra så pass mycket efter den tid man delat att man åtminstonde kan ta upp telefonen och berätta hur det står till. Ibland behöver man ifrågasätta, man behöver få svar på det som inte riktigt är glasklart för att gå vidare. Om det finns saker som fortfarande gnager på tankarna, obesvarde frågor som man vill ha svar på, det försvårar ju bara hela "gå-vidare" processen.

Vara vänner efter ett förhållande? Det är någonting jag tycker är jättebra. Men kanske inte direkt, man måste låta båda gå vidare och känna att det inte finns några känslor kvar i bilden. Om jag hade ett ex, som konstant hörde av sig, skickade sms och ringde, då hade jag börjat fundera. Man kanske borde ta avstånd och inte ge någonting tillbaka. Det kan ge fel signaler och det är väldigt respektlöst bara.

Det svartsjuka, paranoida exet: Nog har säkert många av er upplevt att ert ex blivit fullkomligt paranoid efter ett break. Ryktesspridningar, "vara med bästa kompis hämnden", terror-sms, ringer jämt, osv.. När man dumpat någon så betyder det att man vill ta avstånd från den personen, man ska absolut inte höra av sig. 

Vad gör jag om min pojkvän slår mig? Det finns vissa som blivit utsatta för våld av sina pojkvänner och då pratar jag främst för tjejerna nu. Men varför accepterar man det? det är inte okej att den personen som påstår att han älskar dig misshandlar dig. Och även fast han säger att han aldrig mer ska göra det, att han ska bättra sig, hur ofta händer det att det faktiskt är sant? att det blir som han lovat?

Din flickvän/pojkvän bestämmer över dig: I helgen får du inte göra det, du får inte vara med dom, inte med hon och inte med han. Låter det bekant? Jag har/haft många vänner som har blivit och blir alldeles för kontrollerande i sitt förhållande. Jag tycker inte det är okej att man bestämmer över varandra, man ska kunna kompromissa och bestämma saker tillsammans. Inte hota med " men då gör jag slut" eller någonting annat i den stilen. Och då kommer jag tillbaka till det jag skrev tidigare. Ska man sluta leva sitt tidigare liv, bara för att man lever det med någon annan?

Nu är vi tillsammans steget:Det är någonting jag aldrig riktigt fått grepp om. När man är yngre så var det mer - "Får jag chans på dig?" Jo, okej nu är vi ihop". Det var så lätt när man var liten, men kanske inte fullt lika seriöst då heller. I dejtingvärlden märker man när man har tagit steget intill, det "stora". Även om man inte riktigt kommit in i det så får man ända ställa vissa krav som att, respektera varandra, inte vara med andra under tiden man dejtar och vissa andra självklara saker. Men alla gör misstag och man lär sig av dem. Man måste förlåta och glömma för att sedan kunna älska, eller det är vad jag tror.

Kärlek för vissa kan vara något stort, litet för någon annan. Men vi alla tycker nog om kärlek trotsallt, oavsett vi delar den med. Kärlek behöver inte vara den till din flickvän/pojkvän. Det kan vara till familj, vänner och djur. Kärleken är mångsidig och har mycket bra och ont att ge.