Idag är en sådan dag som jag bara vill skriva, skriva av mig om allting som tynger mitt hjärta. Saker som finns på tankarna men som jag inte riktigt kan sätta ord på vad det är. Jag vet en sak som tynger mig enormt och som tar upp en stor del av min tankebana. Men jag har redan vunnit och förlorat striden. Om jag skulle skriva, kanske förklara så finns det ingen vinst kvar, då har jag förlorat. Då hade jag gett bekräftning på någonting som egentligen är ganska förutsägbart efter mitt senaste beteende. Efter våran senaste och sista strid. Jag är en kämpe, men jag tänker inte böna och be eftersom jag tror att om verkligheten har någonting ärligt, uppriktigt och kärleksfullt att säga mig, så kommer det tillbaka.

Eller gör det verkligen det?

Är det okej att ha en sådan stolthet att man slutar tänka på sitt eget bästa? Det är okej att begå misstag, det är okej att ångra sig och det är framförallt okej att känna sig osäker. Vilket inte skulle göra någon omänsklig på något sätt, snarare mänsklig. Kärlek är svårt, speciellt om man vill ha det som i filmer. Livet är svårt, om man tror att allting är som en dans på rosor. Vi får inte ta och glömma att det är striderna som gör oss starkare, att varje motgång för oss närmare och skapar starkare band till varandra. Jag tror att någonstans så började vi lura oss själva, när vi egentligen kunde ha gjort det så lätt. Komunikationsproblem fanns när det gällde vissa saker, och speciellt när det handlade om att ge bekräftelse. Jag var rädd för att "ge bort" mig själv och mina känslor på något sätt. - "Det här är inte jag" tänkte jag. Men vem har sagt att förändringar är någonting dålig. Jag tror jag var så fast i det förflutna, vad som hade hänt och hur tidigare hjärtan fått mig på fel tankebanor. Jag lät någon som inte tillhörde mitt nutida liv förstöra någonting fint, kanske någonting framtida och starkt. Jag lät någon påverka mig så mycket att jag spelade ut den som binde dem allra starkaste banden med mig, jag levde mig in i en roll och klippte ett band utan att egentligen tänka efter.

Ur impulsiva ting kan det komma positiva och negativa saker. Men livet blir vad man gör det till, och därför tänker jag yttra mig, även om det innebär att jag måste förlora. Ibland måste någon ta steget, steget till att erkänna. På senare tid har jag börjat känna mig mer trygg i mig själv, jag har insett att alla inte vill mig ont, trots alla motgångar i livet. Ingen människa är genom ond, men ibland kanske det inte finns tillräckligt med vilja eller ork. Istället för att se dom positiva sakerna ur händelsen, så såg jag bara dom negativa. Dom tärde på mig, dom slet varje del ur mitt hjärta och då kom jag till en punkt i livet där tomhet var det enda som ekade inom mig. Jag lät mig själv gå in i en tom, lång och svart tunnel som jag tillslut hittade ljuset i. Jag hittade det positiva med händelsen och jag måste erkänna, jag är glad, jag är lycklig och ingen person i hela världen ska få påverka mig på det sättet igen. Det han gjorde var fel, han tog egna initiativ och lät mig inte vara delaktig. Hur ska jag ge, när jag inte får någonting tillbaka?

Avundsjuka och svartsjuka är en sak som många människor upplever, speciellt när det finns någon man binder starka band till. Eller ska jag kanske säga, någon man är galet förälskad i? Svartsjuka är ett tecken på kärlek, hur mycket man tycker om någon. Men låt inte svartsjukan gå över styr, även om man träffat en person så ska inte hon eller honom behöva sluta leva sitt liv för att dem delar det med någon annan. Det försent att ångra, saker som har hänt, har hänt. Man får ta lärdom av det. Varför ska man känna ångest över det man inte kan förändra? Vi lever inte i några drömmar, eller någon film. Vi lever i verkligheten, och vi har ingenting som kan spola tillbaka tiden och förändra det som redan gjorts.

Alla människor behöver tid att tänka, känna efter och spekulera litegrann. Idag är en sådan dag då jag är så otroligt tacksam för alla människor jag har träffat, som jag har kännt och som jag känner. Jag vill tro, och jag vet att jag någon dag kommer lyckas med det bultande röda. Jag kommer binda ett band med någon som vill ha mig, för den jag är. Någon som får mig att känna mig vacker, älskvärd och trygg. Jag får vänta, för jag kommer inte söka.

"Kärlek är ingenting du söker, det kommer till dig".

Ps. jag ber om ursäkt för mycket läsande.