Jag var tvungen att lägga mig i fosterställning på det kalla badrumsgolvet. Jag kunde höra grannens tunga steg, ta sig uppför trapporna, höra hur nyckeln sakta men säkert förs in i nyckelhålet, och sen höra samma tunga steg kliva in i lägenheten. 

Jag var tvungen att lägga mig ner, andas, jag var tvungen att koppla bort omvärlden för några sekunder och fokusera på det små sakerna runt omkring mig. Jag kunde höra grannar ovanför mig argumentera om vem som skulle ta disken, är inte det kärlek?

Jag kunde höra hur mannen med hundarna satt och kollade på sporten och jublandet av mål fick mig bara att le. Vilken sjuk värld vi lever i, vi är alla så olika, det förstår jag nu. Det finns ingen som du, ingen som jag.

Jag var tvungen att gräva djupt efter gårdagen. Den gårdagen som var omtumlande, hemlighetsfull. Gårdagen med tårar, skratt, gårdagen med bekännelser och kärlek.



Det spelar ingen roll vem du vill vara, det spelar ingen vem du vill vara det med, så länge du är lycklig.