Vad är kärlek?

Har ni någon gång ställt er den frågan? Eller någonsin funderat på när er stora kärlek ska dyka upp?

Det har jag och inte bara 1 gång, kärlek är en stor del av den atmosfären vi lever i. Vi delar kärlek med familj, släkt, vänner, flick/pojkvänner. Kärlek handlar om att kunna dela saker och ting tillsammans, det handlar att prioritera de viktigaste människorna i sitt liv först.

Men den kärlek ni nog tänkte på var väl ens kärlek till sin pojkvän eller sin flickvän?

Under mina 16 år så har livet gett mig lärdom av vad kärlek innebär. Kärlek handlar om att ge och ta, att vara självisk och egocentrisk i ett förhållande fungerar inte i längden och slutar oftast upp med en massa intriger och bråk. Men vissa säger, att kärlek handlar om att vilja tappa bort sig i någon annans famn och aldrig vilja ta sig ur. Stämmer det? Bör man verkligen fästa sig så mycket vid en annan individ att man glömmer bort att vara självständig, även om man delar sitt liv med någon annan?

Vi tänker nog inte på följderna. Vad händer när kärlekens stig plötsligt tar slut, vart ska vi då ta vägen om vi inte är självständiga nog att klara oss utan någon annans andetag? Vårt inre dör, vi blir sorgsna och deprimerade för att vi klandrar oss själva för det som just hänt.  Men som de säger – ”Nothing last forever”. Och jag tror inte på föralltid, för än så länge har jag inte fått det bekräftat.

Jag tror på kärlek, jag tror på att en annan människa kan få en varm i hela kroppen, jag tror på att man kan älska någon på riktigt. Men vad innebär då älska för varje individ?

Jag vet inte hur jag ska definiera mig angående ordet ”älska” eftersom det enda känslorna jag har minne av är olycklig kärlek. Det finns ett ordspråk om att kärleken gör en blind, och utan tvekan så kan jag säga att det stämmer. Men kärleken gör mig rädd, eftersom jag bara fått uppleva den onda, svarta sidan. Men en dag, så kommer det pirra i min mage av bara blotta tanken på en annan människa.

Men kärleken får vänta ett tag.. Min prins är inte redo än!