Så många långa nätter, de nätter som aldrig verkar ta slut. De nätterna som handlar om att hitta ut ur din tankelabyrint. Hur många omvägar vi än tar, de vägarna vi tror är den rätta vägen, är oftast inte det. Varför har inte livet skyltar som leder oss till den rätta vägen? Varför leder inte livet oss till det som är rätt, istället för att vi ska stöta på så många återvändgränder.

”Blotta tanken av din röst, dina andetag och din lukt gör mig alldeles knäsvag, jag är en romantiker, jag älskar kärleken, inte människan.” Jag älskar tanken av att få älska och bli älskad av en annan individ.

De långa nätterna har givit mig kunskap om vad alla dessa omvägar gav mig tillslut. Att begå samma misstag om och om igen ger en kunskap om att misstagen är ”meant to be”.Människor måste känna sorg för att kunna skilja på kärlek och ren lycka. Vi måste uppleva olika sorters känslor för att kunna skilja på de som värmer våran själ och de vi helst vill vara utan.

Men jag vill inte leva livet och aldrig känna sorg, för då känner jag inte de gångerna som gör mig så otroligt lycklig. Annars hade vi inte uppskattat småsakerna och tagit allting på för stort allvar.

Livet handlar om lycka och ”olycka”, att visa svaghet för sig själv är modigt, för vi är trotsallt huvudpersonerna i vårt egna liv. Att våga erkänna för sig själv att man begått ett misstag är otroligt viktigt, för misstag är så otroligt mänskligt, och sedan våga erkänna det för oss själva, gör oss bara mera mänskliga. Jag är rädd för vad framtiden har att erbjuda? Är jag redo att kasta mig in i en värld, full av ansvar? Är jag redo att sätta min framtid på spel bara för att mitt hjärta trånar så efter det bultande röda?

 Borde jag vara egocentrisk i detta beslut och ge framtiden tid? leva i nuet och uppskatta det som kanske väntar på mig. Jag vill inte vänta, jag vill inte bli besviken på framtiden, jag vill planera, jag vill leva, jag vill äventyra, men samtidigt så vill jag att mystiken väntar på mig. Jag vill ha mysterium, men jag vill inte ha ett mysterium som slutar upp i besvikelse.

Framtiden väntar på mig, framtiden väntar på oss, framtiden väntar på misstag, förståelse och förlåtelse. Framtiden är precis som nuet, fast jag i ett mer vuxet och mognare format. Framtiden accepterar mig, oavsett vilken väg jag väljer. Det känns otroligt att veta att framtiden accepterar människan och dess fel och brister.

Jag är redo att välkomna in framtiden!.... Välkommen.