Jag har äntligen kommit till insikt med vad det är med mina drömmar som för sådant obehag i kroppen då jag vaknar. Jag drömmer om mina rädslor. Rädslor för förlorad kärlek, rädslor för svek och obehag, rädslor för misstag framförallt.

Vintern är väldigt mörk och grå och det är lätt att hamna i någon svacka där allt känns så dystert. Jag har börjat drömma saker, fantisera, drömma lite till och sen vaknat. Jag är huvudpersonen i mitt liv, så endast jag kan göra någonting åt det. Men frågan är om jag vill.. att jag istället kanske ska försöka se det från den ljusa sidan och ta lärdom från drömmarna, från de som skrämmer mig.

Värsta scenariot var nog inatt & nu vill jag inte sova. Drömmarna har pendlat mellan gott och ont, men av någon anledning så känns det som att det finns någon orsak till att jag drömmer som jag gör. Vaknar upp kallsvettig och hjärtat går i högvarv. Lättnad av att vakna.

Förrut var det vackert att drömma då verkligheten inte var lika bra. Nu är det tvärtom. Jag fasar inför att somna och hamna där jag stå helt ensam och behöver möta det som skrämmer mig.

Som inception, jag vill kontrollera mina drömma, bygga en värld utan problem, utan rädslor. Jag vill ha kontroll och kunna bygga en värld av trygghet.

Att våga innebär inte alltid att du kommer att lyckas, men jag vet att det är värt det. Alla gånger om.