How could the silence be so loud?

Ämnet kärlek; vad är kärlek om inte världens underbaraste känsla? Jag vet att ni säkert kommer tycka att jag är dubbelmoralisk när jag skriver detta, efter att jag postat en hel del inlägg om vad jag tidigare tyckt kärlek varit. Men jag har ändrat min syn helt och hållet på det.

Livet är alldeles för kort för att sitta och vara ledsen över en annan människa. Vi ger någon vårt hjärta och sedan krossas det i miljoner bitar. What to do? Jag är ingen expert, men någon som betyder mer än allt har gett mig så mycket, och vet ni vad? Jag är livrädd. Men livet handlar om att ta chanser, och även om det inte alltid blir som man tänkt sig så är det dom små sakerna som blir till dom stora.

Jag vet bara en sak att jag är redo att kasta mig in i någon annans famn och bli omsvärmad av känslor. Jag är redo att falla fritt i det okända. Men jag vet inte om jag är redo för att älska, och bli älskad tillbaka. Att älska någon är en av mina största rädslor, mest för att jag aldrig någonsin gjort det på ett sådant sätt förutom till min familj.

Att älska för mig betyder allting. Och det finns en anledning till att jag aldrig sagt dom tre orden till någon. För att älska är ingenting man gör efter en vecka eller en månad. Att älska någon innebär att man anser den andre personen vara viktigare än någonting annat, någon som man skulle kunna gå genom eld och vatten för.

Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna älska, men jag har en underbar känsla inom mig. En känsla som säger "this is it" och det upptäckte jag först när jag såg mig själv vara helt förkrossad i flera månader. Utifrån det har jag också lärt mig att ett av mina bästa val var när jag bestämde mig för att gå vidare. Även om jag aldrig gjorde det helt och hållet, det fanns alltid en plats i mitt hjärta, öppet för att fortsätta, gå djupare med någonting som hade kunnat vara något fint.

Och här är jag idag.. och jag ångrar inte något utav det som hände. Även om jag hade kunnat sköta mina sorger på ett bättre sätt än det jag gjorde. Och hur jag trodde att payback kunde reparera något så förstört. Jag hade fel, men idag är jag och mitt hjärta stärkt pågrund av det som hände. Jag vill inte förneka det faktum att jag ser en framtid, jag ser ett ljus, även om det inte är med den personen som jag håller nära hjärtat så är jag tillfredställd med tanken av att bara veta det. Av att veta att det finns en framtid för mig, och med någon som kan älska med mig.

Livet är alldles för kort för att tråna efter någon som aldrig kan älska dig, någon som inte respekterar dig på det sättet han bör göra. Jag respekterar mig själv så pass mycket att jag aldrig kommer låta det hända igen. Jag kommer aldrig låta mig själv bli spottad på eller förnedrad, aldrig pågrund av kärlek, kärlek som ska vara fint, varmt och underbart.

"Love is not love which alters when it alteration finds. When life gets hard and things change, true love remains the same." - William shakespeare.