Jag följer alla bloggare slaviskt eftersom jag tycker det är intressant, jag följer skvallerbloggar för att jag tycker det är kul att få veta hur mycket folk verkligen bryr sig om att smutskasta andra. Jag tycker att dagens bild av en typisk storbloggare bara är hemsk. Visst, det tjänar pengar på att bli uthängda, smutskastade och förödmjukade, men när det kommer till kritan, så är det verkligen värt att riskera sitt eget psyke för några tusenlappar?

Jag kan absolut förstå att det kan vara kul att stå i rampljuset, men det känns som att de flesta har tappat sin självrespekt pågrund av att de haft tanken "all publicitet, är bra publicitet". Dom hänger ut varandra, dom hänger ut oskyldiga människor, bara för att dom kan. Det senaste jag verkligen reagerade på vara den sk. "otrohets-skandalen". Jag kan inte förstå hur alla verkligen älskar att gräva i detta och att gilla tanken av att någon öppet plågas. Jag försvarar inte det som hände, men jag tycker att människor borde lära sig att dra en gräns mellan vad som tillhör internet och vad som inte gör. Vad som är acceptabelt att säga till någon annan. Jag förstår inte själv varför man skulle vara otrogen med någon främling framför någon man älskar, men saken är nog den att man aldrig kan föreställa sig något sådant förens man är i den situationen själv.

Jag har sådan empati för människor som mår dåligt, och jag har ett alldeles för stort hjärta när det kommer till människor som gör misstag. Jag förlåter alltför lätt, bara för att jag vill tro och hoppas att det finns någonting gott i alla.

Jag ser hur det spekuleras på varenda blogg och jag känner mest. GIVE IT A BREAK! Jag tycker att det finns viktigare saker att göra än att spekulera i vem som gjorde mest fel, vem som sa vad, vem som gjorde vad. Jag tycker nemo är lika skyldig som paulina eftersom han var medveten om att hon hade pojkvän. Och jag tror han kan ha utnyttjat hennes sårbarhet för att ligga få ligga med henne. Vi vill gärna lägga skulden på någon, men man är oftast två om allting.

Men när vi är ledsna, sårbara, förstörda eller helt enkelt förvirrade så vill vi ha en axel att luta oss mot, och det var precis vad som fanns i detta tillfälle. När allting var struligt mellan henne och hugo så fanns nemo där, som räddaren i nöden, med öppna armar att lyssna på henne och att finnas där. Att vara den som "bryr sig". Jag kan tycka att det hela var manipulation från hans håll. Och att det faktum att den sk. "Jocke boi" spelade in ett samtal där paulina helt och hållt förlitar sig på honom, berättar om sin ångest, och sedan får det kastat i ansiktet. Jag tycker att det finns vissa gränser för att skapa sig publicitet. Jag kan inte begripa hur man kan vara kapabel till att göra någon så illa för en liten stund i rampljuset.

Det säger så mycket om personen ifråga, och jag kan inte förstå hur folk kan ge honom någon annan respons än negativ. Det han gjorde var fel. Hur kan man i ena stunden agera som någons högra hand, lyssna och säga att allting kommer bli bra. Samtidigt som man spelar in samtalet och har planer på att förstöra något så fint och stort mellan två människor. Han påstår att han gjorde det för sin vän, nemo. Men om nu nemo kände sig så skadad och förstörd av könssjukdoms-ryktena, så kunde han väl ändå ha släppt bomben själv.

Jag kan inte förstå dagens människor, allt ska oftast gå genom någon annan. När ska vi börja ta ansvar för våra egna misstag och låta våra vänner bara vara någon som ska finnas där, inte någon som ska göra ens skitjobb. Jag tycker att man ska stå upp, stå för det man säger, de misstag man gör, men framförallt om vem man är. Hela bloggvärlden är en stor atmosfär av falskhet, allt bygger på yta, skönhetsoperationer, pengar och skandaler. Jag kan förstå att kändisskapet är kul, ända tills det går överstyr. Och hur mycket får man egentligen lov att acceptera?



BIG NO! Till människor som är villiga att göra vad som helst för lite publicitet. Det är pinsamt, och jag skäms. Jag skäms för de människor som inte har mer värdighet i kroppen och självrespekt för sig själva.