Jag överanalyserar, ger upp och sedan analyserar ännu mer. Även om vi träffades av fel anledningar så känns det rätt, det är lätt. Jag får skratta, må bra. Men samtidigt känna frihet.

Jag får vara lycklig, slippa känna oro och ångest. Jag får vara jag, precis den enkla och fantastiska jag som jag vet att jag kan vara med rätt person.

Jag håller hårt och släpper fågeln fri när den vill flyga. Det är ömsesidigt, det är fint och vackert.

Jag tror att jag kan älska, helt fantastiskt. Men jag har fått välja, jag har fortfarande ett val. Det känns otroligt. Inte längre splittrad, inte upp och ner, inte fel. Bara rätt och så lätt! Precis som det ska vara, som jag vill ha det, som det borde vara. Jag har det och jag är den lyckligaste flickan i hela världen.