Never say never.

Jag såg just en film som fick mig att komma till insikt med så mycket. Istället för att sitta och tycka synd om mig själv, eller plåga mig med ledsam musik så kan jag göra det bästa av situationen.

Det finns människor som har det värre än jag. Så vem är jag att sitta och deppa lite över några motgångar i livet? Vi alla kommer till den punkt i livet då det gör extra ont eller då du ställs inför svåra val. Försök att se det positiva ur det hela. Efter regn kommer solsken och jag kan garantera att jag inte kommer känna såhära förevigt.

Jag har aldrig varit någon som ger upp i första taget så varför ska jag göra det nu. Jag måste acceptera och leva vidare. Jag måste bearbeta mina problem och känslor istället för att rymma ifrån dem. För det är ändå jag som står där i slutändan och bli hånskrattad pågrund av min idioti.

Det svåraste som finns är att älska någon och att sedan ha modet att låta dom älska dig tillbaka. Men om du vet allt dåligt om henne och hon vet ditt, och du i slutet av dagen hellre ger upp än att fortsätta kämpa. Så kommer valen du tar i livet aldrig vara värt det.

"Det är hennes önskan om kärlek som säger att hon älskar dig. Lev i kärlek och utplåna allt hat. ... Framför allt vet man ju inte förrän det är för sent vad man skulle gjort. Låter enkelt men är tyvärr något av det svåraste man kan göra. Modet att säga ifrån!"


Alla kommentarer som anses kränkande mot mig eller mina nära tas bort.
Kom ihåg att ingen är anonym, alla IP-nummer loggas.

Namn:
Spara uppgifter?

E-post: (publiceras ej)

Blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0