Kanske är jag inte stark nog att ständigt behöva tacklas med motgångar och problem. Det är inte alltid lätt att ha en lösning och stå stadigt med båda fötterna på jorden när hela ens värld håller på att rasa samman.

Jag har inga svar till vad jag borde göra och vad jag inte borde göra. Jag vet inte om jag är den som kan lyckas hålla ihop det som finns kvar. Men något jag aldrig trodde var att jag skulle känna mig svag och hjälplös. Det är inte förens nu jag förstår hur stor inverkan människor har på mig. Hur mycket jag låter mig påverkas och hur jag låter människor använda mig som slagpåse för att kunna bli starkare.

Det finns så mycket bättre alternativ för mig. Men tills dess att jag försöker lista ut det, så försvinner jag för att vara ensam.

Så till er alla som läser min blogg varje dag. Det kommer bli tomt utan er och era fina kommentarer! Men jag måste gå min egen väg nu och göra det som är rätt för mig.