Gör om och gör rätt.
Jag tycker det är så tragiskt att se människor som strävar så kraftigt efter payback att det dom försöker ådstakomma istället blir en smäll på käften tillbaka.
Även om jag har enkelt för att släppa taget och gå vidare, så betyder det inte att andra har det. Jag hyser inga agg mot personen ifråga, utan jag tycker bara det är löjligt om hur vi jämt ska hamna i diskussioner och bråk med varandra över killar.
Jag vet att det gör ont när ett förhållande tar slut och för att inte tala om hur sviken och arg man känner sig efter att ha blivit bedragen. Men jag tycker man ska göra om och göra rätt. De flesta gånger när killar är otrogna, så är det tjejen som får ta skulden. Dock beror detta på att det är enklare att vara arg på en total främling än den personen man påstått sig älska.
Men om man älskar varandra tillräckligt mycket så är man inte otrogen. Och jag vet att sanningen gör ont. Men istället för att gå runt och bygga upp dröm-scenarion i huvudet, så är det dags att vi vaknar upp och prioriterar vårat egna välmående framför att gå runt och hoppas över något som aldrig kommer hända.
Jag vet hur det är att drömma, bygga upp förhoppningar och sedan se allt rasa. Att bearbeta saker från första början gör att det blir enklare att hantera de hinder vi kommer möta i livet.
Jag säger inte att det är fel att göra på något annat sätt. Men att försöka göra en annan liv till det sämre för att man själv ska kunna må bättre är inte rätt. Och det man gjort mot andra kommer slå tillbaka på en själv i slutändan.
För att lära sig av sina misstag, så måste man göra dom först. Vissa saker är oförlåterligt. Men hur ska jag kunna respektera en människa som inte respekterar mig? Eller hur ska jag kunna ta hänsyn till någon annans välmående när personen ifråga inte gör det med mig.
Jag tänker inte älta detta i onda cirklar. Utan jag var bara med om ett scenario igår som jag tycker var fruktansvärt omoget och respektlöst. Vad de gör på fritiden är helt och hållet upp till dom, och ärligt talat så kunde jag inte bry mig mindre. Men när de trakasserar mig på min arbetsplats så är det helt annorlunda.
Jag tycker att rätt ska vara rätt och upphör inte detta så kommer jag ta hand om det. Jag skulle aldrig medvetet göra en annan människa illa. Speciellt om personen i fråga inte gjort mig någonting. Jag förstår att man vill ställa upp för sina vänner. Men om man inte låter de inblandade ta hand om sina egna strider så kommer allt bara sluta upp i kaos. Egentligen så rör inte det mig om ryggen speciellt, men ingen ska medvetet säga nedlåtande saker om mig när jag jobbar.
Jag anser bara att om man har ett problem med varandra så kan man ta det på en mer passande tidpunkt och göra det relativt snyggt istället för att skicka lappar som om man vore 12 år igen.
Jag kommer lämna detta åt sidan tills nästa uppståndelse. Jag säger inte att jag är bättre, men jag är inte sämre heller. Ett misstag blev gjort, men det är ingenting jag kan göra någonting åt nu.
Men vad är ord om man verkligen inte menar dom? Jag har redan bett om ursäkt för mina handlingar och om personen i fråga inte accepterar det. Så finns det inte så mycket mer jag kan göra.
Men det värsta man någonsin skulle göra, eller den mörkaste tanke man någonsin haft, skulle man aldrig vilja att den personen man älskar skulle ta smällen för.
Att älska är stort, det är vackert. Man ska inte vara med någon som gör en mer olycklig än lycklig. Och man ska aldrig acceptera att vara nummer 2.
Jag är lyckligare nu än jag någonsin varit. Och låt mig vara det, för att hur mycket du än jobbar för motsatsen så vet jag vem jag är, jag vet vad jag är kapabel till att ta. Och framförallt så vet jag att ingen kan vända min värld upp och ner nu.
Även om jag har enkelt för att släppa taget och gå vidare, så betyder det inte att andra har det. Jag hyser inga agg mot personen ifråga, utan jag tycker bara det är löjligt om hur vi jämt ska hamna i diskussioner och bråk med varandra över killar.
Jag vet att det gör ont när ett förhållande tar slut och för att inte tala om hur sviken och arg man känner sig efter att ha blivit bedragen. Men jag tycker man ska göra om och göra rätt. De flesta gånger när killar är otrogna, så är det tjejen som får ta skulden. Dock beror detta på att det är enklare att vara arg på en total främling än den personen man påstått sig älska.
Men om man älskar varandra tillräckligt mycket så är man inte otrogen. Och jag vet att sanningen gör ont. Men istället för att gå runt och bygga upp dröm-scenarion i huvudet, så är det dags att vi vaknar upp och prioriterar vårat egna välmående framför att gå runt och hoppas över något som aldrig kommer hända.
Jag vet hur det är att drömma, bygga upp förhoppningar och sedan se allt rasa. Att bearbeta saker från första början gör att det blir enklare att hantera de hinder vi kommer möta i livet.
Jag säger inte att det är fel att göra på något annat sätt. Men att försöka göra en annan liv till det sämre för att man själv ska kunna må bättre är inte rätt. Och det man gjort mot andra kommer slå tillbaka på en själv i slutändan.
För att lära sig av sina misstag, så måste man göra dom först. Vissa saker är oförlåterligt. Men hur ska jag kunna respektera en människa som inte respekterar mig? Eller hur ska jag kunna ta hänsyn till någon annans välmående när personen ifråga inte gör det med mig.
Jag tänker inte älta detta i onda cirklar. Utan jag var bara med om ett scenario igår som jag tycker var fruktansvärt omoget och respektlöst. Vad de gör på fritiden är helt och hållet upp till dom, och ärligt talat så kunde jag inte bry mig mindre. Men när de trakasserar mig på min arbetsplats så är det helt annorlunda.
Jag tycker att rätt ska vara rätt och upphör inte detta så kommer jag ta hand om det. Jag skulle aldrig medvetet göra en annan människa illa. Speciellt om personen i fråga inte gjort mig någonting. Jag förstår att man vill ställa upp för sina vänner. Men om man inte låter de inblandade ta hand om sina egna strider så kommer allt bara sluta upp i kaos. Egentligen så rör inte det mig om ryggen speciellt, men ingen ska medvetet säga nedlåtande saker om mig när jag jobbar.
Jag anser bara att om man har ett problem med varandra så kan man ta det på en mer passande tidpunkt och göra det relativt snyggt istället för att skicka lappar som om man vore 12 år igen.
Jag kommer lämna detta åt sidan tills nästa uppståndelse. Jag säger inte att jag är bättre, men jag är inte sämre heller. Ett misstag blev gjort, men det är ingenting jag kan göra någonting åt nu.
Men vad är ord om man verkligen inte menar dom? Jag har redan bett om ursäkt för mina handlingar och om personen i fråga inte accepterar det. Så finns det inte så mycket mer jag kan göra.
Men det värsta man någonsin skulle göra, eller den mörkaste tanke man någonsin haft, skulle man aldrig vilja att den personen man älskar skulle ta smällen för.
Att älska är stort, det är vackert. Man ska inte vara med någon som gör en mer olycklig än lycklig. Och man ska aldrig acceptera att vara nummer 2.
Jag är lyckligare nu än jag någonsin varit. Och låt mig vara det, för att hur mycket du än jobbar för motsatsen så vet jag vem jag är, jag vet vad jag är kapabel till att ta. Och framförallt så vet jag att ingen kan vända min värld upp och ner nu.
Trackback
