Det är som bubblande sockerdricka i hela kroppen. Men ett lättat hjärta och en tung packning så säger jag nu adjö. Adjö till de stunder som delats och de dagar som har passerat.

 

Vakna! Jag har väntat på att du ska öppna dina ögon så att du kan säga att du är redo. Redo att falla fritt intill det okända.

 

Kanske är det dåraktigt av mig att blicka tillbaka, se vackra stunder passera i revy och bli ett tillsammans med hopp. Bara för en liten stund, en stund av dumhet.

 

Så mycket lögner, manipulativa försök och genomskinliga ursäkter. För en sekund kom jag på mig själv att skämmas. Den illröda känslan av skam hade kunnat ta mig ner under jorden. När jag vaknade så lovade jag mig själv att vara realistisk. Välja ett hjärta som passade mig.

 

Det kanske inte är dumt att förlåta det förflutna för att kunna drömma om framtiden. Kanske är det vad jag behöver. Det har inte varit en enkelt match, men samtidigt så är det inte ett sådant liv jag vill leva. Men idag, just i denna stund så är jag tacksam för det som hänt och vad som komma skall.

 

 

Jag tror jag måste bränna min bild av framtiden istället för att bränna broar och mitt valv av förtroende att dela till andra. Jag vill gärna fantisera mig bort för en stund, föreställa mig magiska under, men det är då jag vaknar. Verkligheten är här. Tiden är inne. Min tid för att vara vuxen, sluta spela och omfamna vad som är och inte vad som hade kunnat vara.

 

Att låta framtiden avgöra mitt öde kanske inte är så dåraktigt trotsallt. Kanske det finns en plan även för mig. En god vän sa en gång till mig -"It's better to be sorry than safe". Och nu, idag, så förstår jag innebörden med det hela.

 

Varje misstag är en del av oss, lärdom som vi kommer ta med oss i framtiden. Om jag vägrar att förändras, så kommer jag fastna tillsammans med mina rädslor. Jag vill inte vara den människan igen.

 

Utan hopp så kan vi inte drömma. Utan hopp så kan vi inte ta oss vidare. Utan hopp så fastnar vi.

 

Det är, utan tvekan, den absolut finaste gåva du kan ge någon - Hoppet om idag, imorgon och en lång tid framöver.

 

Jag har en tendens att fastna i mina drömmar för att det är bekvämt. Men spänningen av sagan är vad jag vill åt. Mina sista ord till dig är, tack.