Jag tror jag är immun mot kärlek. Jag träffar fantastiska män varenda dag om
Inte annat varenda helg. Det är lätt att ta många stunder förgivet.

Jag känner inte den där pirriga känslan i magen, i väntan på ett sms, eller fjärilar i magen av blotta synen av honom. Jag känner mig bara som jag. Som att vara ensam inte är så ensamt trots allt.

Jag känner mig hel. Lycklig. Jag tror inte att kärlek är vad jag behöver just nu och inte på ett väldigt bra tag framöver. Att vara kär måste vara en av de vackraste känslorna en människa får uppleva.

Men att ha gått från att älska destruktivt till att vara på den plats i livet då du känner att du själv är nog för att fylla upp det tomrum någon annan lämnat. Så känner du lättnad. Ingen tomhet, ingen ilska.

No regrets, just love.