Sätt ord på tankarna. De som måste blockeras, förnekas. Jag vägrar kasta mig in i samma destruktiva drama igen. Jag är en större och bättre människa än förut.

Men det är en dragningskraft som jag inte kan förneka. Det där spännande men något så oskuldsfulla hjärta. Tankarna är ohanterbara, trots det att jag vet bättre än förut. Jag behöver bara kasta mig ut och våga tro på någonting bättre än vad jag låtit mig själv acceptera.

Jag tror för att det ger mig hopp om en ljusare morgondag. Hopp om mänskligheten, kärlek och vänskap.

Jag rymmer för att jag förtjänar det liv som givits mig. Och jag rymmer för att jag vissa dagar inte tål vad vardagen har att erbjuda. Men jag är tillfredsställd och mer än nöjd. Jag tvättar bort dagens ångest och fortsätter i en annan riktning.