.. but I did.

Jag stred genom en mörk tid med många riddare vid min sida, bara för att sedan upptäcka att det var monstret jag låtit stjäla mitt hjärta.

Jag trevade mig fram genom förnekelse, sorg och ilska. Och i det ögonblicket, då jag valde att säga farväl, så gav det mig en inblick i solljuset. Jag var inte längre rädd för att älska eller att bli älskad. 

När jag kollar tillbaka nu idag så inser jag ironin med citatet "good girls fall inlove with bad boys". När jag var som mest borttappad, trevade mig fram i märket så tappade jag även tron om att jag förtjänade solljuset. Jag blev besatt av det mörka som lade sig över mig hjärta.

Jag sa till mig själv att jag aldrig skulle förälska mig, men trots att jag gång på gång intalade mig själv det jag trodde var det uppenbara, så hände det omöjliga. 

Jag hittade tillbaka. Tack för att du alltid leder mig rätt!