Energin spirar genom hela kroppen som sockerdricka. Jag känner mig fri. Jag känner att jag lever. På riktigt.

 

Det senaste dagarna har spenderats i ilska och analysering angående ovisshet och idioti. Nu är jag tom för att ladda upp på nytt. Planer skrivs och oskriva kapitel stängs igen.

 

Jag har fått mina svar. Accepterat det omöjliga och valt att vara förnuftig och reserverad. Jag har stängt ute alla demoner och alla de som suger ut min positiva energi.

 

Jag har känt mig lurad och utnyttjad. Öppnat hjärtat, delat hemligheter för att sedan se allt bli bortkastat med två skrattande ögon.

 

Jag valde att trycka undan. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara så lätt. Det är bara att slå av från varm till iskall. Neutral med en stor gnutta självrespekt.

 

Jag har insett att det tog mig igenstans. Jag lät dig ta, men ensam är stark. Jag tackar dig!