Jag var tvungen att ta en paus från verkligheten. Reda ut obesvarade frågor och hitta min inre trygghet.

 

Ibland så hamnar jag vilse. När livet erbjuder dig en andra chans för något underbart så måste man lämna alla rädslor bakom en och hoppa in i spelet som om ingenting någonsin hänt. Det kan brista eller stärkas. Det är upp till mig att lära och se. 

 

Tiden kommer även uträtta om mitt omdöme efter många om och men förbättrats, eller om jag står och trampar i samma onda cirkel. 

 

Jag vet egentligen ingenting, men samtidigt så mycket. Jag har bekantat mig med livet och idag känner jag mig förberedd på vad som helst. 

 

Lycka är så sällsynt och svårt att hitta. Så när vi väl finner det, får vi se till att hålla fast vid tanken av vad som kan kunna vara. Eller släppa taget om tanken av vad som hade kunnat bli. 

 

Om allting faller isär så hittar jag alltid hem.