Spring!

 

Det känns som att ingenting utav vad som är, var väntat. Det känns inte som att något utav det som vi väntat på någonsin kommer ske. Vi trevar oss fram i denna värld, fulla av hopp, fulla av drömmar. För vad?

 

Här är jag. Ny. Med större lärdom av världen. Men fortfarande inte fullt förstådd. Jag har de senaste dagarna fått grepp om något tidigare oförstått. Men jag känner mig besviken. Besviken över det jag fått lära mig. Hur individer, de vi trott varit godhjärtade, stora och kanske älskvärda, visat sitt sanna ansikte.

 

Något och någon som visat ett ansikte av mörker. Jag är rädd. Hur kunde jag inte se det?

 

Jag tappar nog bort mig. Han vilseleder mig en del. Hans musik är som ren och skär lycka för mina öron. Aldrig i hela mitt liv har något påverkat mig på detta sätt. Jag är så förälskad. Så fängslad.

 

Något jag delat med er & dig. 

 

Jag är rädd för det okända, för vad som komma skall. Jag har aldrig någonsin suttit i denna situation förrut. Jag har någon att dela sorg med. Att dela kärlek med. Att dela det mest otänkbara med. Den perfekta mannen.

 

Men trots det så känner jag en oerhörd turbulens i kroppen. 

 

Det är ett tryck från bröstet, en börda på mina axlar. Jag kan inte andas. Jag måste få tala. NU!

 

Vem är du? och vad har du gjort med mig?

 

Du har stulit något ifrån mig. Mitt hjärta. Jag älskar dig.

 

Jag känner mig fortfarande lite vilsen, men med dig vid min sida så känns livet väldigt enkelt.

 

Du berör mig på ett sätt någon aldrig gjort, du var och kommer förevigt vara min största kärlek. Det är OTROLIGT. Det är fantastiskt. Jag har med all säkerhet vunnit. Vunnit den vackraste känslan i världen.

 

Det är du. Och det är kärlek.