Jag visste att så fort jag valde att gå så slutade mitt liv där att existera. Det var skönt att försvinna att få vara någon annan, någon annanstans. Jag kunde gömma mig bakom glitter, tillsammans med människor som brydde sig lika lite som jag.

Men nu var du här, verklighet. För att samla mig igen. För att sätta mig på plats och tömma mig på ord.

Det är något med vin, något med kyssar och något med måndagar. Jag älskar att känna den där varma beröringen innan jag kan stänga mina två för att sedan somna om igen.

Jag har perioder och just nu är en sådan. Allting känns inte så bra, så jag drömmer. Det är vad jag alltid gjort och förmodligen alltid kommer göra.

Jag försvinner en stund för att få vara jag. Här är jag äkta. Här är jag trygg. Och det kommer ingen någonsin kunna ta ifrån mig.

Allt är inte så bra, men det blir bättre.

Så knacka inte på, träng dig inte in. Du kommer bara bli besviken och ensam i slutändan. 

Just nu är det omöjligt att penetrera sig igenom. Jag, i detta nu, är gjord av stål.