Jag har känt mig lite överallt idag. Tankarna har varit på många olika platser och stött på många olika känslor. Definitionen av dagens känsla är nog konfunderad.

 

Och idag så känner jag för att stänga ute allt som heter känslor. Idag vill jag bara vara jag. Och idag kommer jag drömma. Oavsett vad.

 

Jag har länge spelat på en teori om att mitt hjärta skulle vara av sten. Och om jag ska vara riktigt ärlig så tror jag bara att det är så att jag inte vill blir kär. Jag vill inte kastas omkring bland oro, lycka och tanken om att det jag en dag kanske kommer känna inte är ömsesidigt.

 

Jag vet inte. Jag tänker så mycket. Det är jag. Jag överanalyserar så mycket från det förflutna att jag på något sätt fastnat där också. Jag har ett varmt hjärta, med så mycket kärlek. Och när jag hittar honom, han som kan penetrera sig igenom mitt hårda skal av försvar, då vet jag. Då vet jag att det är rätt!

 

Och kärlek är inte alltid enkelt. det är en berg och dahl bana med en hel cirkus av känslor. Och jag är inte rädd för tanken om att en dag kanske bli kär igen. Jag är rädd för tanken av att aldrig någonsin våga bli kär igen. Våga öppna upp sig själv totalt och blotta sin själ. Våga vara osjälvisk, sårbar och framförallt våga sänka garden.

 

Tänk att hitta en prins. Någon som får dig att tappa andan. Han som får dig att sakna alla stunder med honom, dåliga som bra. Han som aldrig skulle ta dig förgivet, han som finns där för att göra dig till den mest lyckliga tjejen på gjorden.

 

Han. Som får dig att känna dig som den prinsessa du är.

 

 

Ron Pope är ett geni, jag är kär i denna fantastiska man.

Jag har länge funderat över hur ett liv utan rädslor hade varit. Hade ens livsbalans varit mer stabil och hade man varit lyckligare som människa om alla känslor var i princip neutrala? Hade man kunnat känna de där små glädjekickarna som kan vända en dålig dag till det motsatta?

 

Jag tror det är alla sorters känslor som gör oss kompletta. Oavsett om det är rädsla, ilska eller kärlek. Jag har även blivit påmind av hur mycket en annan människa kan komplettera en. Det är inte så att jag tidigare trott att man är ett om man är ensam. Men en annan människa kan ha så stor inverkan på en själv.

 

Även om rädsla de flesta gånger sätter käppar i hjulet för mig så är ändå tanken om att "kanske en dag" väldigt betryggande. Mitt liv har varit väldigt tumult de senaste halvåret, det har varit mycket nya känslor, känslor så starka som jag tidigare aldrig fått uppleva. Jag har stått inför svåra val och jag har även varit tvungen att välja bort människor från mitt liv. Testat att gå nya stigar, men nya och alldeles otroliga människor.

 

Jag känner att jag har kommit till en punkt i livet då jag är redo att falla. Jag är stark nog att lägga att pusselbitarna var de hör hemma och bara låta allt falla på plats. Hopp är nog den mest skrämmande och finaste känslan en individ någonsin kommer träffa på. Hoppet om idag, imorgon och föralltid!

 

Jag är så nöjd med min tillvaro, mitt arbete, min älskade familj och mina två fantastiska bästa vänner.

 

Jag funderar ibland över vart jag hade varit i livet om jag inte hade alla dessa människor omkring mig. Vem hade jag varit? Hade jag varit den självständiga, starka och lyckliga tjej som jag nu, idag, känner mig som?

 

Det är något jag aldrig kommer få veta, men jag kan ändå inte låta bli att undra. Livet är min höjdpunkt nu och även fast allt intre är bra jämt, så känns det tryggt att veta att det ALLTID blir bättre med tiden pågrund av att min atmosfär är så varm och färgglad, fylld med större kärlek än jag någonsin känt.

 

Någon klok sa en gång till  mig - "Love conquers all". Och idag, nu och för resten av mitt liv kommer jag ta det med mig!

 

Hej och hallå!

 

Det har varit alldeles för längesedan som jag skrev här. Jag har många trogna läsare som fortfarande följer mig och verkar vilja läsa om min dag och det är så fint att få se.

 

Bloggen dog ut delvis för att jag tappade intresset av att dela med mig av det mestadel ytliga i mitt liv. Jag har haft så mycket känslor och det har stått så många val framför mig att jag har varit tvungen att välja en annan väg att gå.

 

Jag kommer kika in här då och då, och säga hej till er alla. Men mitt liv är inte så intressant att jag skulle kunna skriva någonting varje dag. Idag arbetar jag från 16-01 och därefter ska jag fila på både Emmys födelsedagspresent och Alexandra. Vad ger man två söta damer som fyller 18 och 19? Detta med presenter har aldrig varit min starka sida. Jag kanske gör som när man var liten, ritar en teckning? skämt och sido.

 

Nu ska jag internetshoppa. Själen behöver nya skor, likaså mitt hjärta och mina fötter. Idag är en såndär dag då jag bara vill vara jag.