behave
Det här är anledningen till att jag inte vågar släppa in människor. "What you see is what you get". Inte i alla fall tydligen. Man måste vara försiktig vem man låter komma nära. Vinden kan fort vända och människor som du trodde att du kände kan visa sig vara någon helt annan.
Från att ha gått från en varm och god åsikt till ett iskallt och mörkt hat. Det kanske inte är rätt ord. Men idioti har verkligen visat sitt sanna ansikte nu. Visst kan sanningen många gånger vara hård att ta, men istället för att hoppas på något som inte kan hända nu, vara förstående nog efter allt jag har delat med mig av?
Jag förtjänar lycka oavsett vad andra säger och jag förtjänar att kunna dela sanningens ord utan att bli behandlad som någon annans slagpåse. Jag är inte där för att göra ditt liv till missnöje och jag skulle aldrig med avsikt såra en annan människa.
Människor gör misstag, men genom dessa misstag så blir vi även klokare. För att kunna skilja på rätt och fel så måste vi själv få begå dessa misstag för att sedan kunna inse skillnaden. Ilskan jag känner jämtemot denna person finns det inga ord i världen som kan förklara just nu. Du må ha trott att du älskade mig. Men människor man älskar försöker man inte krossa trots den frustration man må känna.
Nu avslutar jag detta kapitel som en fjäder i vinden. Lätt, enkelt! Frihet skulle jag kalla det. Och aldrig mer ska jag stå där med en förlåtelse redo att delas ut. The end!
People kill and people dying.
Jag har legat och analyserat. Gått igenom år som sedan blivit till dagar som i slutändan blivit timmar, till minuter och slutligen sekunder. Jag har försökt definiera mig, mitt riktiga jag med ett enda ord.
Det sägs att en händelse kan förändra en människa och förrut så trodde jag inte att en enda sak kunde vända ens hela värld upp och ner. Förlorad, funnen, starkare. Det är så jag känner mig nu.
Visst hittar jag tillbaka till mina sämre dagar och jag känner mig inte lika genuint lycklig som förrut, förmodligen för att jag länge känt att jag inte förtjänat det. Jag har så länge velat tro på kärlek och äkta vänskap. Ni vet den där känslan av att bara vilja ge hela sitt hjärta till någon, den där sprudlande löjliga känslan man får i magen av blotta tanken av någon. Varför alla dessa murar, byggda med lögner och svek?
Jag trodde och då talar jag helhjärtat att jag funnit något alldeles fantastiskt. Men jag fick det slängt i ansiktet och nu slungas det framför mig som i minnenas television. Jag vet nu att äkta vänner finns, men även att folk kan vända dig ryggen trots allt du gjort för dem, bara för lite one-time-fun. Vad säger det om en person, som du haft så nära om hjärtat, trott så stort på och alltid haft ryggen om sedan ligger med en person du trott att du hade kunnat älska?
Om någon vet, så är det mina vänner. Mina vänner vet att rädsla ofta sätter käppar i hjulen för mig. Och jag kände det i hela kroppen då jag lät honom komma nära. Jag kände någonting varmt, underbart och otroligt fantastisk. Men det här tillhör det förflutna, trots det kan jag ändå inte låta bli att undra. What if? istället för att kolla tillbaka och ångra de saker jag kanske borde sagt eller de saker jag kanske borde gjort, så blickar jag framåt.
Samlar ihop mig, pusslar ihop allt som någonting varit brustet och låter mig själv få hitta den där stora kärleken. Kärlek är ingen sagoberättelse och det vet jag nu. Genom någonting dåligt kommer alltid någonting bra och istället för att trycka undan människor så ska jag sakta men säkert försöka våga mig ut igen på okänt vatten. Kärlek är inte okänt, men för mig nu så gammalt. Jag vill våga älska och låta mig själv känna att jag förtjänar att bli älskad tillbaka.
Jag missunnar ingen lycka bara för att jag själv haft en skev bild om det nutida. Och istället för att hålla fast vid ilskan från det förflutna så släpper jag nu taget. Jag kommer inte förlåta och aldrig glömma. Men jag kommer lämna det och alla de onda tankarna bakom mig.
Jag har träffat någon alldeles otrolig. Någon som får mig att vilja tro på mig själv och någon som får mig att vilja vara det allra bästa jag kan vara. Någon med ambitioner, drömmar och mål. Någon som förstår, lyssnar och aldrig dömer. Någon som aldrig vilseleder utan alltid finns där för att få en att skratta. Den där någon som vet att tiden läker alla sår och kanske inte jämt förstår men inte låter mig stressas.
Han är speciell den där någon. Och en dag, så kanske. Förhoppningsvis. Tiden kommer uträtta allt för mig.
Så en fråga till er alla - Where is the love? 
come on skinny love.
more conveniences, but less time.
We have more degrees but less sense;
more knowledge but less judgment;
more experts, but more problems;
more medicines but less healthiness.
We’ve been all the way to the moon and back,
but have trouble in crossing the street to meet our new neighbour.
We built more computers to hold more copies than ever,
But have less real communication;
We have become long on quantity,
but short on quality.
These are times of fast foods but slow digestion;
Tall mean but short characters;
Steep profits but shallow relationships.
It’s a time when there is much in the window
But nothing in the room.
