Christmas lights
Jag tycker att det är komiskt att se hur folk ältar sig igenom saker dag in och dag ut. Saker dom påstår sig inte bry sig om. Varför lägga ner tid på att snacka skit om en människa om du i nästa vända ska säga att du inte har något som helst intresse av dess existens.
Jag tycker bara att det bevisar motsatsen till vad man egentligen känner, vad man tycker. Människor har äntligen lärt sig se igenom dubbelmoral och manipulation. Folk vågar vara ärliga och riktiga, för dom vet att det är vad som kommer ta dom längst i livet.
Alla har hört om vita lögner. Men då finns det dessa vita lögner som till en början bara är till för att skydda. Och i slutändan är det bara bara till för att skada.. då man tappat kontroll om situationen. Jag har varit med om detta dilemma och konstigt nog så hade mitt undermedvetna byggt upp ett försvar för mig själv och ett mod att ta hand om dom människorna jag älskar.
Ibland måste vi låta människor gå, få välja sin egen väg, hitta sig själva. Ibland måste vi släppa taget om dom som skadar oss mera än vad dom gör oss lyckliga.
Det jag vill säga är att man ska försöka hålla lågan vid liv även fast allting känns tungt. Att försöka hålla hoppet uppe, även när allting känns hopplöst.
Jag tycker bara att det bevisar motsatsen till vad man egentligen känner, vad man tycker. Människor har äntligen lärt sig se igenom dubbelmoral och manipulation. Folk vågar vara ärliga och riktiga, för dom vet att det är vad som kommer ta dom längst i livet.
Alla har hört om vita lögner. Men då finns det dessa vita lögner som till en början bara är till för att skydda. Och i slutändan är det bara bara till för att skada.. då man tappat kontroll om situationen. Jag har varit med om detta dilemma och konstigt nog så hade mitt undermedvetna byggt upp ett försvar för mig själv och ett mod att ta hand om dom människorna jag älskar.
Ibland måste vi låta människor gå, få välja sin egen väg, hitta sig själva. Ibland måste vi släppa taget om dom som skadar oss mera än vad dom gör oss lyckliga.
Det jag vill säga är att man ska försöka hålla lågan vid liv även fast allting känns tungt. Att försöka hålla hoppet uppe, även när allting känns hopplöst.
Quote.
Dreams, we all have them.
Jag har äntligen kommit till insikt med vad det är med mina drömmar som för sådant obehag i kroppen då jag vaknar. Jag drömmer om mina rädslor. Rädslor för förlorad kärlek, rädslor för svek och obehag, rädslor för misstag framförallt.
Vintern är väldigt mörk och grå och det är lätt att hamna i någon svacka där allt känns så dystert. Jag har börjat drömma saker, fantisera, drömma lite till och sen vaknat. Jag är huvudpersonen i mitt liv, så endast jag kan göra någonting åt det. Men frågan är om jag vill.. att jag istället kanske ska försöka se det från den ljusa sidan och ta lärdom från drömmarna, från de som skrämmer mig.
Värsta scenariot var nog inatt & nu vill jag inte sova. Drömmarna har pendlat mellan gott och ont, men av någon anledning så känns det som att det finns någon orsak till att jag drömmer som jag gör. Vaknar upp kallsvettig och hjärtat går i högvarv. Lättnad av att vakna.
Förrut var det vackert att drömma då verkligheten inte var lika bra. Nu är det tvärtom. Jag fasar inför att somna och hamna där jag stå helt ensam och behöver möta det som skrämmer mig.
Som inception, jag vill kontrollera mina drömma, bygga en värld utan problem, utan rädslor. Jag vill ha kontroll och kunna bygga en värld av trygghet.
Att våga innebär inte alltid att du kommer att lyckas, men jag vet att det är värt det. Alla gånger om.
Vintern är väldigt mörk och grå och det är lätt att hamna i någon svacka där allt känns så dystert. Jag har börjat drömma saker, fantisera, drömma lite till och sen vaknat. Jag är huvudpersonen i mitt liv, så endast jag kan göra någonting åt det. Men frågan är om jag vill.. att jag istället kanske ska försöka se det från den ljusa sidan och ta lärdom från drömmarna, från de som skrämmer mig.
Värsta scenariot var nog inatt & nu vill jag inte sova. Drömmarna har pendlat mellan gott och ont, men av någon anledning så känns det som att det finns någon orsak till att jag drömmer som jag gör. Vaknar upp kallsvettig och hjärtat går i högvarv. Lättnad av att vakna.
Förrut var det vackert att drömma då verkligheten inte var lika bra. Nu är det tvärtom. Jag fasar inför att somna och hamna där jag stå helt ensam och behöver möta det som skrämmer mig.
Som inception, jag vill kontrollera mina drömma, bygga en värld utan problem, utan rädslor. Jag vill ha kontroll och kunna bygga en värld av trygghet.
Att våga innebär inte alltid att du kommer att lyckas, men jag vet att det är värt det. Alla gånger om.
Facebook - bullshit!
Jag kollade igenom facebook och där hittade jag en mycket intressant diskussion. Komiskt nog så bryter intrigerna ut till ett helvete och personangrepp. Jag personligen tycker att tala bakom någon annans rygg är som att snacka skit. För att om du nämner någons namn i ett sammanhang där hon/han inte närvarar i ett negativt sammanhang så klassas det som skitsnack, ni får säga vad ni vill, men teoretiskt sett så är det sanningen.
Jag blir allvarligt orolig för samhällets ungdommar idag, hur mycket man hänger ut varandra och är elaka mot varandra för att skapa sig lite makt och respekt. Och respekt ska alla människor ha, men inte fel typ av respekt. Den respekt som gör folk rädda för en, istället för att se upp till en. Jag citerar "gör om och gör rätt".
Att gå från att ha predikat om rätt och fel och sedan spåra ut av ilska och gå till personangrepp, come on! Hur svårt kan det vara att hantera att alla människor gör fel då och då, deal with it.
Vi borde inte tolerera; förtal, skitsnack, lögner, personangrepp, ryktes spridning osv... Håll dig till fakta!!
Och NEJ, det din mormors, systers, bästa vänninas, kusins, lärares golf partner sa för 15 år sedan är INTE fakta....
Ovårdat språk; Ibland, när folk får slut på argument tar de till det tunga artilleriet och börjar kalla varanda fula saker. Gör inte det, det har bara motsatt effekt och får DIG att framstå som en idiot istället.
Ditt sätt är inte alltid rätt sätt; Vi kommer från olika länder som har olika lagar/regler, vi har olika förutsättningar när det gäller olika drömmar, idéer, mål osv... Acceptera det faktum att det som är rätt för dig inte automatiskt är rätt för alla andra.
Att ha en åsikt är inte samma sak som att baktala någon. En debattering handlar om att ha argument och motargument. För att kunna ta itu med ett problem man har så måste man ta sina åsikter till personen ifråga så att hon/han har en chans att kunna ge ett motargument, annars klassas det som skitsnack.
Jag tycker bara det är tragiskt att se hur människor sitter och försvarar sig för någonting som dom inte borde försvara sig emot. Att begå misstag och ta felsteg gör alla, det är modigt och stort att be om ursäkt för det man gjort. Men då ser jag människor som sitter och kastar mer onödig skit, de som vet att dom har fel och argumenterar emot ännu mer pågrund av svaghet. Stå för det ni säger, för det ni gör. Det ger er respekt, rätt typ av respekt. Om folk endast håller truten av rädsla så kommer du aldrig vinna någon värdig och äkta respekt.
Vem har rätt att säga att ditt val av utbildning gör dig till vem du är. Går du samhälls så är du smartare och har en framtid, går du barn och fritid så är du dum i huvudet och kommer aldrig ta dig någon vart i livet?
Utbildningen gör dig INTE till vem du är som person, det är vikten av hur hårt du jobbar för framtiden som kommer ta dig någonstans. "Att drömma om framtiden kan alla, men att jobba för den är det få som gör".
Jag blir allvarligt orolig för samhällets ungdommar idag, hur mycket man hänger ut varandra och är elaka mot varandra för att skapa sig lite makt och respekt. Och respekt ska alla människor ha, men inte fel typ av respekt. Den respekt som gör folk rädda för en, istället för att se upp till en. Jag citerar "gör om och gör rätt".
Att gå från att ha predikat om rätt och fel och sedan spåra ut av ilska och gå till personangrepp, come on! Hur svårt kan det vara att hantera att alla människor gör fel då och då, deal with it.
Vi borde inte tolerera; förtal, skitsnack, lögner, personangrepp, ryktes spridning osv... Håll dig till fakta!!
Och NEJ, det din mormors, systers, bästa vänninas, kusins, lärares golf partner sa för 15 år sedan är INTE fakta....
Ovårdat språk; Ibland, när folk får slut på argument tar de till det tunga artilleriet och börjar kalla varanda fula saker. Gör inte det, det har bara motsatt effekt och får DIG att framstå som en idiot istället.
Ditt sätt är inte alltid rätt sätt; Vi kommer från olika länder som har olika lagar/regler, vi har olika förutsättningar när det gäller olika drömmar, idéer, mål osv... Acceptera det faktum att det som är rätt för dig inte automatiskt är rätt för alla andra.
Att ha en åsikt är inte samma sak som att baktala någon. En debattering handlar om att ha argument och motargument. För att kunna ta itu med ett problem man har så måste man ta sina åsikter till personen ifråga så att hon/han har en chans att kunna ge ett motargument, annars klassas det som skitsnack.
Jag tycker bara det är tragiskt att se hur människor sitter och försvarar sig för någonting som dom inte borde försvara sig emot. Att begå misstag och ta felsteg gör alla, det är modigt och stort att be om ursäkt för det man gjort. Men då ser jag människor som sitter och kastar mer onödig skit, de som vet att dom har fel och argumenterar emot ännu mer pågrund av svaghet. Stå för det ni säger, för det ni gör. Det ger er respekt, rätt typ av respekt. Om folk endast håller truten av rädsla så kommer du aldrig vinna någon värdig och äkta respekt.
Vem har rätt att säga att ditt val av utbildning gör dig till vem du är. Går du samhälls så är du smartare och har en framtid, går du barn och fritid så är du dum i huvudet och kommer aldrig ta dig någon vart i livet?
Utbildningen gör dig INTE till vem du är som person, det är vikten av hur hårt du jobbar för framtiden som kommer ta dig någonstans. "Att drömma om framtiden kan alla, men att jobba för den är det få som gör".
I want you to know the real me.
Great things come into our lifes, and great things leave. You just have to believe that everything is gonna be alright. Beacuse if you just believe, you got hope, and when you do that, any little small thing is everything.
Open sea.
Att ge sig ut på öppet hav är som att bege sig in i en omöjlig labyrint. Men jag vill vara som fisken, hitta gömställen för de onda, kunna glömma enkelt, kunna försvinna från det jag inte vill träffa på.
Att vara som fisken, det är något att sträva mot. Att älska, glömma och förlåta.
Jag vill ge mig ut på öppet hav, hitta de saker som nu är omöjliga att gömma sig för, kunna glömma de man vill glömma. Men fortfarande har mänskligheten inte visat något förändring på flera århundraden. Men jag tar mitt ansvar för det som hänt, jag är lika skyldig som någon annan.
Jag lät det hända, jag satte aldrig stopp, och nu får jag stå mitt kast. Att vara på okänt hav är skrämmande, men fortfarande mycket lärorikt.
Att vara som fisken, det är något att sträva mot. Att älska, glömma och förlåta.
Jag vill ge mig ut på öppet hav, hitta de saker som nu är omöjliga att gömma sig för, kunna glömma de man vill glömma. Men fortfarande har mänskligheten inte visat något förändring på flera århundraden. Men jag tar mitt ansvar för det som hänt, jag är lika skyldig som någon annan.
Jag lät det hända, jag satte aldrig stopp, och nu får jag stå mitt kast. Att vara på okänt hav är skrämmande, men fortfarande mycket lärorikt.
It's a door we can't figure out alone.
So I teach him,
Teach him not to lie,
Make him laugh until he cries,
Hold him, stand by his side
Hoping he'll change his way of life.
Having seen the light for many nights,
Still I keep the vision of candle lights
Wanna be alone, wanna be with you
I'm so confused
So the next time we meet,
We'll do it again
Whatever your heart's fixing,
Never good or bad
Just in-between,
Like any other man
He's an expert.
Allting börjar om
Jag kan börja om
Jag behöver hela mig så jag kan ge dig hela mig
När allting börjar om
Jag har gått så långt
Nästan blivit van
Historian upprepar sig och slutar alltid likadant
Sidan som gått vidare har någon redan rivit av
Så jag griper tag
I vita blad
Om inte jag var feg
Om inte du var den som hade rätt
Hade väl vi aldrig kunde genomskådat allt som skett
Samma gamla visa men jag vet inte vad det är för låt
Förlåt att jag aldrig nånsin sagt förlåt
Otrohetsdrama.
Jag följer alla bloggare slaviskt eftersom jag tycker det är intressant, jag följer skvallerbloggar för att jag tycker det är kul att få veta hur mycket folk verkligen bryr sig om att smutskasta andra. Jag tycker att dagens bild av en typisk storbloggare bara är hemsk. Visst, det tjänar pengar på att bli uthängda, smutskastade och förödmjukade, men när det kommer till kritan, så är det verkligen värt att riskera sitt eget psyke för några tusenlappar?
Jag kan absolut förstå att det kan vara kul att stå i rampljuset, men det känns som att de flesta har tappat sin självrespekt pågrund av att de haft tanken "all publicitet, är bra publicitet". Dom hänger ut varandra, dom hänger ut oskyldiga människor, bara för att dom kan. Det senaste jag verkligen reagerade på vara den sk. "otrohets-skandalen". Jag kan inte förstå hur alla verkligen älskar att gräva i detta och att gilla tanken av att någon öppet plågas. Jag försvarar inte det som hände, men jag tycker att människor borde lära sig att dra en gräns mellan vad som tillhör internet och vad som inte gör. Vad som är acceptabelt att säga till någon annan. Jag förstår inte själv varför man skulle vara otrogen med någon främling framför någon man älskar, men saken är nog den att man aldrig kan föreställa sig något sådant förens man är i den situationen själv.
Jag har sådan empati för människor som mår dåligt, och jag har ett alldeles för stort hjärta när det kommer till människor som gör misstag. Jag förlåter alltför lätt, bara för att jag vill tro och hoppas att det finns någonting gott i alla.
Jag ser hur det spekuleras på varenda blogg och jag känner mest. GIVE IT A BREAK! Jag tycker att det finns viktigare saker att göra än att spekulera i vem som gjorde mest fel, vem som sa vad, vem som gjorde vad. Jag tycker nemo är lika skyldig som paulina eftersom han var medveten om att hon hade pojkvän. Och jag tror han kan ha utnyttjat hennes sårbarhet för att ligga få ligga med henne. Vi vill gärna lägga skulden på någon, men man är oftast två om allting.
Men när vi är ledsna, sårbara, förstörda eller helt enkelt förvirrade så vill vi ha en axel att luta oss mot, och det var precis vad som fanns i detta tillfälle. När allting var struligt mellan henne och hugo så fanns nemo där, som räddaren i nöden, med öppna armar att lyssna på henne och att finnas där. Att vara den som "bryr sig". Jag kan tycka att det hela var manipulation från hans håll. Och att det faktum att den sk. "Jocke boi" spelade in ett samtal där paulina helt och hållt förlitar sig på honom, berättar om sin ångest, och sedan får det kastat i ansiktet. Jag tycker att det finns vissa gränser för att skapa sig publicitet. Jag kan inte begripa hur man kan vara kapabel till att göra någon så illa för en liten stund i rampljuset.
Det säger så mycket om personen ifråga, och jag kan inte förstå hur folk kan ge honom någon annan respons än negativ. Det han gjorde var fel. Hur kan man i ena stunden agera som någons högra hand, lyssna och säga att allting kommer bli bra. Samtidigt som man spelar in samtalet och har planer på att förstöra något så fint och stort mellan två människor. Han påstår att han gjorde det för sin vän, nemo. Men om nu nemo kände sig så skadad och förstörd av könssjukdoms-ryktena, så kunde han väl ändå ha släppt bomben själv.
Jag kan inte förstå dagens människor, allt ska oftast gå genom någon annan. När ska vi börja ta ansvar för våra egna misstag och låta våra vänner bara vara någon som ska finnas där, inte någon som ska göra ens skitjobb. Jag tycker att man ska stå upp, stå för det man säger, de misstag man gör, men framförallt om vem man är. Hela bloggvärlden är en stor atmosfär av falskhet, allt bygger på yta, skönhetsoperationer, pengar och skandaler. Jag kan förstå att kändisskapet är kul, ända tills det går överstyr. Och hur mycket får man egentligen lov att acceptera?
BIG NO! Till människor som är villiga att göra vad som helst för lite publicitet. Det är pinsamt, och jag skäms. Jag skäms för de människor som inte har mer värdighet i kroppen och självrespekt för sig själva.
Jag kan absolut förstå att det kan vara kul att stå i rampljuset, men det känns som att de flesta har tappat sin självrespekt pågrund av att de haft tanken "all publicitet, är bra publicitet". Dom hänger ut varandra, dom hänger ut oskyldiga människor, bara för att dom kan. Det senaste jag verkligen reagerade på vara den sk. "otrohets-skandalen". Jag kan inte förstå hur alla verkligen älskar att gräva i detta och att gilla tanken av att någon öppet plågas. Jag försvarar inte det som hände, men jag tycker att människor borde lära sig att dra en gräns mellan vad som tillhör internet och vad som inte gör. Vad som är acceptabelt att säga till någon annan. Jag förstår inte själv varför man skulle vara otrogen med någon främling framför någon man älskar, men saken är nog den att man aldrig kan föreställa sig något sådant förens man är i den situationen själv.
Jag har sådan empati för människor som mår dåligt, och jag har ett alldeles för stort hjärta när det kommer till människor som gör misstag. Jag förlåter alltför lätt, bara för att jag vill tro och hoppas att det finns någonting gott i alla.
Jag ser hur det spekuleras på varenda blogg och jag känner mest. GIVE IT A BREAK! Jag tycker att det finns viktigare saker att göra än att spekulera i vem som gjorde mest fel, vem som sa vad, vem som gjorde vad. Jag tycker nemo är lika skyldig som paulina eftersom han var medveten om att hon hade pojkvän. Och jag tror han kan ha utnyttjat hennes sårbarhet för att ligga få ligga med henne. Vi vill gärna lägga skulden på någon, men man är oftast två om allting.
Men när vi är ledsna, sårbara, förstörda eller helt enkelt förvirrade så vill vi ha en axel att luta oss mot, och det var precis vad som fanns i detta tillfälle. När allting var struligt mellan henne och hugo så fanns nemo där, som räddaren i nöden, med öppna armar att lyssna på henne och att finnas där. Att vara den som "bryr sig". Jag kan tycka att det hela var manipulation från hans håll. Och att det faktum att den sk. "Jocke boi" spelade in ett samtal där paulina helt och hållt förlitar sig på honom, berättar om sin ångest, och sedan får det kastat i ansiktet. Jag tycker att det finns vissa gränser för att skapa sig publicitet. Jag kan inte begripa hur man kan vara kapabel till att göra någon så illa för en liten stund i rampljuset.
Det säger så mycket om personen ifråga, och jag kan inte förstå hur folk kan ge honom någon annan respons än negativ. Det han gjorde var fel. Hur kan man i ena stunden agera som någons högra hand, lyssna och säga att allting kommer bli bra. Samtidigt som man spelar in samtalet och har planer på att förstöra något så fint och stort mellan två människor. Han påstår att han gjorde det för sin vän, nemo. Men om nu nemo kände sig så skadad och förstörd av könssjukdoms-ryktena, så kunde han väl ändå ha släppt bomben själv.
Jag kan inte förstå dagens människor, allt ska oftast gå genom någon annan. När ska vi börja ta ansvar för våra egna misstag och låta våra vänner bara vara någon som ska finnas där, inte någon som ska göra ens skitjobb. Jag tycker att man ska stå upp, stå för det man säger, de misstag man gör, men framförallt om vem man är. Hela bloggvärlden är en stor atmosfär av falskhet, allt bygger på yta, skönhetsoperationer, pengar och skandaler. Jag kan förstå att kändisskapet är kul, ända tills det går överstyr. Och hur mycket får man egentligen lov att acceptera?
BIG NO! Till människor som är villiga att göra vad som helst för lite publicitet. Det är pinsamt, och jag skäms. Jag skäms för de människor som inte har mer värdighet i kroppen och självrespekt för sig själva.
I did the most dangerous thing when I said I love you.
You, me We're face to face But we don't see eye to eye Like fire and rain
You can drive me insane
But I can't stay mad at you for anything We're Venus and Mars
We're like different stars
You're the harmony to every song I sing And I wouldn't change a thing
Melanie fiona.
So we trust in who we can Never understand why Never good or bad Just in-between, Like any other man So I teach him, Teach him not to lie, Make him laugh until he cries, Hold him, stand by his side Hoping he'll change his way of life. Having seen the light for many nights, Still I keep the vision of candle lights Wanna be alone, wanna be with you I'm so confused So the next time we meet, We'll do it again Whatever your heart's fixing, Never good or bad Just in-between, Like any other man
There's an answer, if you reach into your soul.
And then a hero comes along, With the strength to carry on.
And you cast your fears aside, And you know you can survive. So when you feel like hope is gone, Look inside you and be strong.
And you'll finally see the truth, That a hero lies in you.
'cause it's you and me, and all other people.
Vissa människor säger att kärleken övervinner allt. Andra säger att genom att ha hittat sin själsfrände så har du även hittat din bästa vän, en ny familjemedlem.
Jag vill tro, jag vill hoppas att kärleken kan göra stordåd. Att kärleken är starkare än alla problem i världen. Men framförallt så vill jag tro att det finns någon, en speciell för varje människa på denna jord. Jag vill fortsätta hoppas och jag vill fortsätta tro, tro på det som är starkare än kärleken själv, att älska och att kunna bli älskad tillbaka. Att hitta det som gör varje motgång till någonting enkelt med denna speciella vid sin sida.
"Sometimes we just need hope to belive in us, or faith to guide us".
Jag vill tro, jag vill hoppas att kärleken kan göra stordåd. Att kärleken är starkare än alla problem i världen. Men framförallt så vill jag tro att det finns någon, en speciell för varje människa på denna jord. Jag vill fortsätta hoppas och jag vill fortsätta tro, tro på det som är starkare än kärleken själv, att älska och att kunna bli älskad tillbaka. Att hitta det som gör varje motgång till någonting enkelt med denna speciella vid sin sida.
"Sometimes we just need hope to belive in us, or faith to guide us".
Freakin' pissed off.
tell me something I don't know.
Jag ljuger för er. Ljuger för att jag inte kan ta det själv.
Kan inte ta emot det jag står inför.
Skiljer intelängre känslor från minnen. Kärlek från sorg. En stavmixer i hjärtat.
Blandar om. Shottar framtid och spyr förflutna droppar.
Krampar av tomheten i den tömda magen.
Det kan stundtals kännas som att jag inte ser annat än minnenas television.
Så många chanser till något vackert nu.
Jag bör göra skillnad på det jag vill, och det jag behöver.
Det är nu jag ska komma till insikt. Men där är bromsklossen.
Påsen med känslor i, som slungas framför mig.
Får mig att stanna upp och kolla. Begrunda det vilket ligger gömt däri.
Ska jag fortsätta?
Förstår nu att det inte kommer kännas bättre än såhär.
Och kanske är det inte fult att bedra det förflutna.
Jag ljuger för er. Och det tär mig mer än sanningen själv.
Jag vill ta emot det. Jag vill tillåta mig själv lyckan. Jag ljuger för att jag fortfarande känner dig.
Du är här. Hur kan jag någonsin ställa någon annan bredvid dig?
The impossible love.
Jag brukade kalla vårat "vi" - "The impossible love". Det omöjliga som jag aldrig någonsin trodde skulle hända. Det fanns stunder som jag verkligen ville, men aldrig vågade att hoppas på. Och nu idag är jag här, tillsammans, starkare. Idag vågar jag att hoppas, för trots många motgångar så lönar det sig att vänta, våga, men framförallt att förlåta. Att våga hoppas innebär att se ljust på framtiden.
- If you just believe.
- If you just believe.
I see your true colors.
"Cause well,.. movies may be beautiful in black and white. When it comes to relationships, there's a whole range of colors and options to explore. And that's where I am, today.."
My ironist.
I feel lost with no direction.
I'm not sure anymore.
Aldrig besvarad, aldrig tillmötes, en kärlek så varm, utan den vilket öde.
Det är fantastiskt men ändå så underligt hur en serie kan få en att bilda en sådan drömbubbla av perfektion. Scener perfekt utformade för att få den mest icke troende människan att känna missnöje över motgångar i verklighet.
Jag tror många människor någon gång önskat att dom kunde leva i denna drömbubbla, bara för ett tag. För att kunna andas in en ny luft, kunna leva i en atmosfär där problem inte existerar. Kunna skapa de vackra som berör, det fina som vi älskar. Jag är besatt i tanken av att kunna bilda och skapa sina egna scenarion. Allt ska falla på plats som två pusselbitar.
Men ibland kan det vara bra att behöva treva sig fram bland motgångar för att stärkas som individ och inte alltid behöva räkna med att drömmarna ordnar det åt en. Eller i detta fall att någon annan ska finnas där för att fånga dig.
Jag tycker det är vackert att se hur olika vi människor är skapade. Det är som att vi bygger upp våran egen film, men lite mer verklighetsbaserad. Vi är fortfarande våra egna huvudroller och dom andra som inte accepterar oss för den vi är, är bara statister som får avundas den personen som fått stjärnrollen. Jag vet att det inte låter klokt. Men förut var det en lättnad för mig att kunna drömma mig bort för några timmar. Få leka lite med perfektionen och sedan kunna ta det med mig ut i verkligheten när jag vaknade upp.
Jag fick pussla ihop dom perfekta drömmarna med verklighet, tillräcklig mycket för att bli tillfredställd med verklighet, mer än tillfredställd egentligen. Men jag säger inte att pusselbitarna alltid faller på plats, vissa dagar kräver hjärnan lite mer arbete än så. Ibland behöver vi vila, prioritera vårat egna välmående före alla andras. Vi måste andas in våran egen luft och låta några timmar passera förbi.
Men jag kommer inte sluta drömma för det, jag kommer ta med mig drömmarna till verklighet och göra någonting fantastiskt utav det. Varje roll har sin unika titel, och det är du som avgör vad den är. Jag har lärt mig att hantera saker jag aldrig någonsin trodde jag var kapabel till att ta itu med. Men det gäller att överbevisa sig själv, föra två roller, schizofreni utan dess like. The good and the bad side! Du bestämmer vem du vill vara. Låt oss göra såhära.. fortsätt drömma, men ta med dig drömmarna till verklighet och gör någonting underbart utav det. Fastna inte i perfektion, för det varar aldrig så länge du vill.
Perfektion är ingenting att sträva efter, för det är ingenting som existerar i verklighet, i den värld vi lever i. Vakna! våga se, våga erkänna, våga hoppa, men framförallt, våga tro.
Jag tror många människor någon gång önskat att dom kunde leva i denna drömbubbla, bara för ett tag. För att kunna andas in en ny luft, kunna leva i en atmosfär där problem inte existerar. Kunna skapa de vackra som berör, det fina som vi älskar. Jag är besatt i tanken av att kunna bilda och skapa sina egna scenarion. Allt ska falla på plats som två pusselbitar.
Men ibland kan det vara bra att behöva treva sig fram bland motgångar för att stärkas som individ och inte alltid behöva räkna med att drömmarna ordnar det åt en. Eller i detta fall att någon annan ska finnas där för att fånga dig.
Jag tycker det är vackert att se hur olika vi människor är skapade. Det är som att vi bygger upp våran egen film, men lite mer verklighetsbaserad. Vi är fortfarande våra egna huvudroller och dom andra som inte accepterar oss för den vi är, är bara statister som får avundas den personen som fått stjärnrollen. Jag vet att det inte låter klokt. Men förut var det en lättnad för mig att kunna drömma mig bort för några timmar. Få leka lite med perfektionen och sedan kunna ta det med mig ut i verkligheten när jag vaknade upp.
Jag fick pussla ihop dom perfekta drömmarna med verklighet, tillräcklig mycket för att bli tillfredställd med verklighet, mer än tillfredställd egentligen. Men jag säger inte att pusselbitarna alltid faller på plats, vissa dagar kräver hjärnan lite mer arbete än så. Ibland behöver vi vila, prioritera vårat egna välmående före alla andras. Vi måste andas in våran egen luft och låta några timmar passera förbi.
Men jag kommer inte sluta drömma för det, jag kommer ta med mig drömmarna till verklighet och göra någonting fantastiskt utav det. Varje roll har sin unika titel, och det är du som avgör vad den är. Jag har lärt mig att hantera saker jag aldrig någonsin trodde jag var kapabel till att ta itu med. Men det gäller att överbevisa sig själv, föra två roller, schizofreni utan dess like. The good and the bad side! Du bestämmer vem du vill vara. Låt oss göra såhära.. fortsätt drömma, men ta med dig drömmarna till verklighet och gör någonting underbart utav det. Fastna inte i perfektion, för det varar aldrig så länge du vill.
Perfektion är ingenting att sträva efter, för det är ingenting som existerar i verklighet, i den värld vi lever i. Vakna! våga se, våga erkänna, våga hoppa, men framförallt, våga tro.
