Jag överanalyserar, ger upp och sedan analyserar ännu mer. Även om vi träffades av fel anledningar så känns det rätt, det är lätt. Jag får skratta, må bra. Men samtidigt känna frihet.

Jag får vara lycklig, slippa känna oro och ångest. Jag får vara jag, precis den enkla och fantastiska jag som jag vet att jag kan vara med rätt person.

Jag håller hårt och släpper fågeln fri när den vill flyga. Det är ömsesidigt, det är fint och vackert.

Jag tror att jag kan älska, helt fantastiskt. Men jag har fått välja, jag har fortfarande ett val. Det känns otroligt. Inte längre splittrad, inte upp och ner, inte fel. Bara rätt och så lätt! Precis som det ska vara, som jag vill ha det, som det borde vara. Jag har det och jag är den lyckligaste flickan i hela världen.

Det är som ett slag i magen. Att känna ånger över alla det förlorade dagar som har gått åt till att hoppas på något som sedan ska sluta upp i lögner.

Jag vänder mig om och kollar aldrig tillbaka. Det sista jag någonsin säger, kommer du få höra nu. Jag älskar inte, jag saknar inte och strävar inte efter något av det någonsin igen.

Det är ånger, känslor som sliter alla minnen i bitar, det känslorna vars vrede jag inte kan kontrollera. Jag är arg, så fruktansvärt. Jag är arg för att du tog 3 år av mitt liv och kastade det i ansiktet på mig.

Jag snabbspolar så att jag inte behövar vara arg.. jag bara går, tills dess att jag känner att jag är redo för att konfrontera världen och dess orättvisor.

Samtidigt är jag tacksam för de dagar jag spenderat med öppna ögon och öppet hjärta. Jag lärde mig att spela spel, jag lärde mig att säga ifrån och bli stark. Men framförallt så lärde jag mig att ingen människa som gör dig mer olycklig än lycklig är värd varken din möda eller tid.

Jag är superkvinnan, and I'm so fucking proud of it!

Olikheter är vad som gör att vi passar så bra tillsammans. Två individer på svart och vitt är som handen i handsken. Jag har märkt att de personer jag är som mest olik är de personer som jag passar bäst att umgås med.

Jag vet att det inte låter klokt, men jag tror att om man är för lika varandra så går man varandra på nerverna mest. Jag vet många som tror att ett bra förhållande är baserat på att man ska vara iprincip likadana. Men utifrån lärdom som jag tagit från mina tidigare förhållanden, så har jag lärt mig att man lätt trampar på varandra om man är för lika.

Ett förhållande kräver ju givetvis mycket för att fungera, men just detta med att vara olika kan sätta en vacker klang på starten till en långvarigt och stabilt förhållande. Förtroende är nog det jag skulle säga är viktigast i ett förhållande.

Om man ständigt oroar sig och bygger upp scenarion i huvudet, så speglar sedan osäkerheten ut på förhållandet tyvärr. Om man inte vet var man har varandra, så kommer det aldrig fungera.

En annan viktig sak är kommunikation. Det är viktigt att man pratar med varandra och är uppmärksam om vad den andre tycker om känner. Det underlättar så mycket om man tar åt sig av vad den andra känner och tycker och därefter är det enklare att respektera varandra om man pratar.

Så fort man tappar respekten för varandra så tar man sedan död på ett förhållande som hade kunnat växa till någonting fint.

Att hålla hemligheter bådar ingen gott, men samtidigt är det inte bra att berätta alltför mycket heller. Vi alla har hört talas om vita lögner och jag tror att det kan vara bra ibland också. Istället för att vara som en öppen bok så kan man vara lite hemlighetsfull för att hålla spänningen vid liv så länge som möjligt.

Men ibland så fungerar det helt enkelt inte. Om inte båda är eniga om vad ett förhållande går ut på. Man får inte vara egocentrisk i ett förhållande. För du delar trotsallt din kärlek med någon annan, så samtidigt som du ska ta hand om dig själv, så ska du ta hand om din partner och han/hennes känslor.

Så vad jag försöker komma fram till är att man ska försöka hitta en hållbar och stabil balans för ett långvarigt och bra förhållande. Det är svårt att hitta, men ännu svårare att hålla fast vid.

Ibland tar frestelserna över och vi slutar upp splittrade, arga, ledsna och förvirrade. Precis som att någon just vänt våran värld upp och ner. Men kom ihåg att det finns någon där ute som väntar på att göra dig till den lyckligaste människan på hela gjorden. Tappa aldrig hoppet, för det är de viktigaste vi har!

Dont be getting any big ideas,
Let me make it clear

Just cause you cant go on,
Just cause you die when i'm gone,
And just cause you think of me in bed,
Don't let it go to your head.

If I looked in your eyes,
One too, too many times,
And memorize every word you said,
Don't let it go to your head.

"Missing someone gets easier every day beacuse even though it's one day further from the last time you saw eachother, it's one day closer to the next time you will."

A walk down memorylane isn't always good for us. But those who have the power to do whatever they want with the information they got along the road, they are the one's who will stand with the trofé in the end.

- Queen B.

Jag gillar att tänja på gränsena och gå lite över gränsen ibland. Jag gillar att komma till insikt med saker och lära mig att se vissa ting ur andra perspektiv.

Jag har många gånger skrivit om hur man ska göra och hur man inte ska göra. Hur man ska betee sig och hur man inte ska. Det gör mig lika mycket till en hycklare som någon annan. Jag har inte rätten att säga vad som är rätt eller vad som är fel. För vi människor måste begå misstag för att senare i livet vara fulla av god lärdom.

Jag får mycket kränkande kommentarer på bloggen och påhopp och till viss del så förtjänar jag nog det. Jag är inte världens visaste människa men jag försöker att vara god, omtänksam och öppen. Jag delar med mig av mina tankar och känslor inför så många personer. Så många som nog kan relatera till allt detta och känna sig likasinnade.

Jag kom på mig själv att sitta och dagdrömma om hur livet var så enkelt förrut. Eller att om jag kanske hade tagit annorlunda val i det förflutna så hade mitt liv sett annorlunda ut nu. Men vad jag lärt mig är att du ska ta dina val med stolthet och aldrig kolla bakåt.

Jag har så fruktansvärt fina vänner, familj och pojkvän. Så jag hade inte kunnat önska mig att saker och ting vore annorlunda. Det är aldrig försent att göra om och göra rätt så därför så vill jag ge en stor ursäkt till dem som jag någonsin förolämpat eller dem som har tagit illa vid av någonting jag skrivit.

Jag vet att min avsikt aldrig var att såra någon eller att få någon att känna sig dålig med dom själva. Men vi är bara mänskliga och måste lära oss av våra misstag. För vissa kanske det tar flera gånger att komma till insikt med vad de gjort, och vissa kanske aldrig tar ansvar för deras handlingar.

Saken är den bara.. Att jag vet, jag vet att det inte är försent för något som jag vill göra här i livet. Vi måste ta hand om oss själva och göra det som får oss att må bra. Jag mår bra av att vara i en atmosfär omringad av alla dessa underbara människor jag känner.

Jag vet att jag har hittat vänner för livet. Vänner som inte vänder mig ryggen för att andra har åsikter. Jag tycker det är fel att manipulera och vara elak. Men vad jag även kom till insikt med är att alla har rätt till en åsikt. Och vi får helt enkelt acceptera att alla inte kommer tycka likadant jämt.

Vi är så fruktansvärt många personer på denna planet. Vi ser olika ut, vi pratar olika språk, vi klär oss annorlunda jämfört med den andra. Men det är vad som gör världen så vacker, dess mångfald.

Jag ska hädan efter verkligen tänka klart innan jag är påväg att säga någonting elakt. Och verkligen respektera att alla inte kommer tycka som jag jämt. Jag vill stå för det jag tror på och det är att alla har rätt till en andra chans. Alla har rätten till att vara precis den dom vill vara utan att behöva förklara sig eller försvara sig för den delen heller.

Jag står för mångfalden och allt som kommer med den. Jag vill tro på att vi en dag kommer att leva i ett samhälle där alla accepterar varandra och respekterar varandra.

Varför vill vi leva i en stad, eller ett land överhuvudtaget där människor ska måsta följa ett visst mönster för att passa in och bli accepterade. Varför är det så att vi kan känna oss så nere över några kilo extra på kroppen eller över en dålig hår dag?

Det har bara med dagens ideal att göra. Om du inte är smal, rik, snygg och populär så är du inte lika mycket värd. Jag vet att jag prioriterat materiella ting förrut. Jag trodde att om jag hade de senaste sakerna och dom dyraste kläderna så skulle alla acceptera mig. Men saken är den att jag hade fel. Folk skulle ändå fortsätta prata bakom ryggen på mig om vilken snobb jag var. Och folk skulle ändå fortsätta att sprida rykten om mig. Det spelar ingen roll hur du är på insidan för att folk skapar sig en egen uppfattning bara av att kolla på utsidan.

Jag undrar hur ett par jeans kan få mig till att vara en elak människa? Eller hur en topp kan göra mig till stans största bitch? Det är inte kläderna, sminket eller håret som gör dig till vem du är. Det är som dom säger.. det är insidan som gör oss till vem vi är. Och tyvärr så har vi en tendens att sätta etikett på folk utifrån deras yttre.

Jag vet att jag dömt människor så jag säger inte att jag är guds ängel eller någonting. Jag har begått så fruktansvärt många misstag i mina dar men jag har valt att göra någonting åt det. Och det gör mig inte till en dålig person, snarare god. Jag väljer att ta ansvar för mina handlingar för att bli en bättre människa. Så..

Jag tänker stå för den jag är och gillar du mig inte, så vem bryr sig? Det viktigaste som finns är att människorna omkring dig mår bra av din närvaro och att de accepterar dig precis som den speciella individ du var menad att vara. Sluta låtsas, höj huvudet och våga stå för det som är rätt för dig!

Jag såg just en film som fick mig att komma till insikt med så mycket. Istället för att sitta och tycka synd om mig själv, eller plåga mig med ledsam musik så kan jag göra det bästa av situationen.

Det finns människor som har det värre än jag. Så vem är jag att sitta och deppa lite över några motgångar i livet? Vi alla kommer till den punkt i livet då det gör extra ont eller då du ställs inför svåra val. Försök att se det positiva ur det hela. Efter regn kommer solsken och jag kan garantera att jag inte kommer känna såhära förevigt.

Jag har aldrig varit någon som ger upp i första taget så varför ska jag göra det nu. Jag måste acceptera och leva vidare. Jag måste bearbeta mina problem och känslor istället för att rymma ifrån dem. För det är ändå jag som står där i slutändan och bli hånskrattad pågrund av min idioti.

Det svåraste som finns är att älska någon och att sedan ha modet att låta dom älska dig tillbaka. Men om du vet allt dåligt om henne och hon vet ditt, och du i slutet av dagen hellre ger upp än att fortsätta kämpa. Så kommer valen du tar i livet aldrig vara värt det.

"Det är hennes önskan om kärlek som säger att hon älskar dig. Lev i kärlek och utplåna allt hat. ... Framför allt vet man ju inte förrän det är för sent vad man skulle gjort. Låter enkelt men är tyvärr något av det svåraste man kan göra. Modet att säga ifrån!"

Kanske är jag inte stark nog att ständigt behöva tacklas med motgångar och problem. Det är inte alltid lätt att ha en lösning och stå stadigt med båda fötterna på jorden när hela ens värld håller på att rasa samman.

Jag har inga svar till vad jag borde göra och vad jag inte borde göra. Jag vet inte om jag är den som kan lyckas hålla ihop det som finns kvar. Men något jag aldrig trodde var att jag skulle känna mig svag och hjälplös. Det är inte förens nu jag förstår hur stor inverkan människor har på mig. Hur mycket jag låter mig påverkas och hur jag låter människor använda mig som slagpåse för att kunna bli starkare.

Det finns så mycket bättre alternativ för mig. Men tills dess att jag försöker lista ut det, så försvinner jag för att vara ensam.

Så till er alla som läser min blogg varje dag. Det kommer bli tomt utan er och era fina kommentarer! Men jag måste gå min egen väg nu och göra det som är rätt för mig.

Jag såg honom andas, älska. Jag såg honom, du vet vem jag menar. Han som är den, ingen annan. Han finns där. Jag vet att han existerar, det måste han göra. Jag vill känna honom, älska honom.

Visa mig han. För jag vet att han finns. Inte någon annan, inte han där borta. Han.. där djupt inom mig.

Ge mig mod för att våga se, för att våga hitta honom. Jag behöver bara lite, jag vet att han förstår. För han är den.. och ingen annan.