The best thing about tonight's that we're not fighting
It couldn't be that we have been this way before
I know you don't think that I am trying
I know you're wearing thin down to the core

But hold your breath

Because a guy like you is impossible to find
You're impossible to find

This is not what I intended
I always swore to you that I would never fall apart
You always thought that I was stronger
I may have failed
But I have loved you from the start


So breathe in so deep
Breathe me in
I'm yours to keep

And hold onto your words
‘Cause talk is cheap
And remember me tonight
When you're asleep

Jag ljuger för er. Ljuger för att jag inte kan ta det själv.

Kan inte ta emot det jag står inför.

Skiljer inte längre känslor från minnen. Kärlek från sorg. En stavmixer i hjärtat.

Blandar om. Shottar framtid och spyr förflutna droppar.

Krampar av tomheten i den tömda magen.

Det kan stundtals kännas som att jag inte ser annat än minnenas television.

Så många chanser till något vackert nu.

Jag bör göra skillnad på det jag vill, och det jag behöver.

Det är nu jag ska komma till insikt. Men där är bromsklossen.

Påsen med känslor i, som slungas framför mig.

Får mig att stanna upp och kolla. Begrunda det vilket ligger gömt däri.

Ska jag fortsätta?

 

Förstår nu att det inte kommer kännas bättre än såhär.

Och kanske är det inte fult att bedra det förflutna.

Jag ljuger för er. Och det tär mig mer än sanningen själv.

Jag vill ta emot det. Jag vill tillåta mig själv lyckan. Jag ljuger för att jag fortfarande känner dig.

Du är här. Hur kan jag någonsin ställa någon annan bredvid dig?

I know that's weakness in your eyes. I'm forced to fake.

But I miss screaming and fighting and kissing in the rain
And it's 2am and I'm cursing your name
I'm so in love that I act insane
And that's the way I loved you
Breakin' down and coming undone
It's a roller coaster kinda rush
And I never knew I could feel that much
And that's the way I loved you

He respects my space
And never makes me wait
And he calls exactly when he says he will
He's close to my mother
Talks business with my father
He's charming and endearing
And I'm comfortable

He can't see the smile I'm faking
And my heart's not breaking
Cause I'm not feeling anything at all
And you were wild and crazy
Just so frustrating intoxicating
Complicated, got away by some mistake and now


- That's the way I loved you.

Nu när jag tänker, analyserar lite extra så kommer jag bara fram till samma slutsats - Vad i helvete tänkte jag? Spolar jag tillbaka och ser på vad jag gjorde för val så kan jag inte för mitt liv förstå hur jag kunde göra det val jag gjorde och vara med den person jag var med.

Rumor has it - Att personen i frågat börjat stalka sitt ex och har klättrat upp på hennes balkong (3 våningar upp) och bankat på när hon inte var hemma. Haha, alltså VA? Hur sjukt är inte det?

Vissa människor har verkligen ingen gräns och jag tror att jag personligen hamnade i någon bekräftelse svacka. Anywho.. så har jag lämnat all sån där strunt bakom mig nu, thank god.. haha.

Snacka om sinnesförvirring på högsta nivå. Jag är glad att jag hann vakna upp innan vi hann gräva saker och ting till en djupare nivå. Man ska hålla det ytligt tills dess att man vaknat upp ur sin fruktansvärda drömbubbla.

Utifrån detta så har det bara kommit en massa lögner och ont. En massa missförståelser och förvirring. Inte direkt hos mig personligen, men vad jag vet, så var det så från annat håll. Än en gång kan jag skicka ut en ursäkt till personen ifråga. Det var idiotiskt helt enkelt!

Jag glömmer aldrig dina hemligheter
Det du är räddast för fast ingen vet det
Visst du kan rycka på axlarna spela ball
Och fast du tycker du lyckas vet jag i alla fall
Och du försöker hålla masken
Så du kan sväva över marken

Visst du kan skratta och låtsas som ingenting
Men jag vet allt om dig för du har varit min
Du är nån annan nu i och för sig
Men när du strippar och klär av dig är det samma grej


Vi stod i fönstret bara du och jag
Jag viska det jag vet att du vill ha
Du vill att alla ska se så jag håller kvar
Men när jag bad dig att vänta så var du redan klar
Och du försöker hålla masken

Låt ingen annan diktera eller döma ditt liv.
Tänk inte på hur andra kan uppfatta dig.
Ingen annan kan veta varför ditt liv ser ut som det gör.
Och varför du gjort de val du gjort i livet.
Eller de val du kommer att göra.
Följ ditt eget hjärtas röst.
Lita på din magkänsla.
Och var den du är!

Ingen annan kan vara den du är - lika bra som du själv !

Nu är jag äntligen redo. Redo för dess okända att öppna
kammaren till ett mer rättvist liv och sedan en mer ärlig yta.
När är det dags för mig att sluta vara rädd för verkligheten?
Rädd för något så okänt med samtidigt så vanligt. Dagar efter
dagar har jag spekulerat kring ett och samma tillfälle, kring en
och samma stund. Och kring det enda specifika ordet som
avslutade ett krig. Kriget i kärlekens land. Jag låter någon som
inte längre tillhör en del av min vardag påverka min livssituation
och är inte det orättvist? Orättvist mot mig som inte orsakat några
problem eller fel i denna saga. Verkligheten har inga sagor utan
problem, men jag tror på lyckliga slut.

Jag kan inte prata med dig när du tittar bort
snälla ge mig två sekunder innan du ger upp
kan vi inte vara nära bara en minut 
är det nu, nu som det tar slut 
Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå
jag vill hinna säga allting innan jag ska gå 
älskling, vänta får jag bara sitta bredvid dig
det var han som ville kyssa mig 

Snälla bli min igen
nej, låt det va som i en film 
snälla bli min igen 
låt mig va kvar 
ja, låt det va 

Du tar bort min hand ifrån din arm 
och flyttar bort 
ingenting jag säger spelar längre någon roll
ställer mig i hallen tills jag fattar vad som hänt
får jag ens ha kvar dig som min vän
knyter mina skor och går tillbaka in igen
sitter här på sängen tills du be mig att gå hem 
letar efter nått att säga som kan ändra allt
nått mer än det jag redan sagt

I was waiting on the clouds to break
I was praying for a chance to take
and every sleepless night that I have known 
has brought me here and so I hope 
that times will change, and I'll feel safe and you won't go away



And there is a story here, I feel it
I've searched for something real, and I believe this
You found me on the ground where I was bleedin'
and you came around
I'd had enough, I'd given up, I was broken
Left to rust, hollowed out, life seemed hopeless,
here you are, you see my scars, but still you're dryin' these eyes
cause you are my reason why.

I was searchin' for a place to go, somewhere to rest my head
I'm tired of being alone
And if theres room for me inside your bed
Just keep me warm, and don't forget 
That life is sweet, so no regrets, and let's not sleep alone

And I'd just like to say
I thank god that you're here with me
And I know you too well to say that you're perfect
But you'll see, oh my sweet love, you're perfect for me

I know all your secrets, and you know all of mine
You're always here to hold me up when I'm losing my mind
I wish that I was stronger so that I had more to give
I'll share everything I have and we'll find a way to live


Even after all this time, nothing else I ever find
In this whole wide world can shake me like you do
Its true that something so sublime that there aren't words yet to describe
The beauty of this life I've made with you

- Ron pope

Det är komiskt hur mycket vi fokuserar på andras liv än vårat egna. Hur vi ständigt ska ha åsikter om allting. Varje val en människa tar, varje sak som sägs. Det disskuteras ständigt om hur folk gör si och så. Men jag tycker det är dags att vi börjar acceptera det faktum att vi aldrig kommer tycka likadant och aldrig kommer ta samma val i livet.

Ibland så händer det bara magiska ting och oavsett vad andra tycker om det, så tycker jag personligen att man ska lita på sin magkänsla och ta den väg man anser är bäst för en själv.

När det kommer till kärlek så får man vara egoistisk i sitt handlande, så länge det inte skadar den personen man håller kär. Men om man hela tiden bara fokuserar på vad andra tycker och tänker så kommer man aldrig få vara lycklig.

Jag får se till att minnas att det inte spelar någon roll vad utomstående, som du inte har någon relation till, tycker. Om jag mår bra av mitt val så kommer jag fortsätta på den vägen.

Jag var med om ett scenario i helgen med en person vars osäkerhet bara glänsde för att jag hade något personen i fråga aldrig kunde få. Jag tycker man ska välja sina strider väl och detta var inte en av dom.

Samtidigt som jag inte förstår många gånger hur dessa psykisk skadade människor är funtande så känner jag sorg för att de har sådana extrema bekräftelsebehov.

Jag kan acceptera det faktum att vi kommer till en punkt i livet där saker och ting inte är som mest rättvisast, men det betyder inte att det är acceptabelt att vi försöker göra någon annans liv till de sämre bara för det.

Jag tycker vi ska gotta oss i andras lycka och vara glad för de som hittat någon de tycker om. Alla förtjänar att vara lycklig. Men som jag sagt många gånger förr. Det man gjort mot andra, slår tillbaka på en själv i slutändan.

Jag tänker inte vara den som är den, att sitta och älta onödiga ting, för jag vet vart jag står och vad jag är kapabel till att ta. Om jag anser att något inte hanteras respektabelt då konfronterar jag personen i fråga. Jag önskar bara att andra hade samma mod och kunde stå upp för sig själva mer.

Det är dags att låta gammalt groll stanna där det hör hemma och är man inte kapabel till det så är det dags att söka hjälp. Det är inte sunt att älta saker som hänt för så längesen.

Men jag får se till att komma ihåg att dom små sakerna som inte har någon direkt inverkan på mitt liv, inte spelar någon roll.

I'm sure that it's hard for you
Though I wont make believe
We both get by and I'm hoping that someday soon
We will figure out a way
just to spend a little time time and not say goodbye

Nothin' moves me anymore
I wait impatiently for footsteps by the door
Above all other things, you're what I believe

Jag känner mig splittrad och hur jag än vrider och vänder på det så försvinner aldrig den enda känslan jag kan sätta ord på.

Jag är arg för att jag lovade honom kärlek, för att jag gav bort delar av mig som jag aldrig mer kommer kunna ersätta. Jag är arg för att någon som sagt de tre orden ville utsätta mig för en sådan outhärdig smärta.

Jag kan inte förstå & jag vill inte förstå hur det värsta man någonsin skulle kunna utsätta en annan människa för, är mot den personen man påstås älska. Jag gick emot hela mitt moraliska tankesätt då jag lovade att - " Den mörkaste tanke du någonsin haft, eller det elakaste du någonsin skulle göra. Jag ska stå vid din sida genom allting".

Du och jag, vi skapade vårat. Den kärlek ingen annan människa någonsin skulle kunna komplettera. Vi var dom som alla såg som ett.

Men jag blev lämnad när jag var som svagast. Jag kämpade mig igenom flera år av sorg, svek. Jag tog oss till den plats vi är idag. Utan förlåtelse hade du aldrig varit du. Vi hade aldrig varit vi.

Alla värderingar jag tidigare haft om kärlek blev sanna. Ett vi växte ifrån, till ett Jag och ett till ett du. Jag har aldrig upplevt en sådan fruktansvärd känsla som att bli ersatt med någon annan.

Jag valde att visa mig sårbar för att jag ville visa dig att under våra fasader så finns det mänsklighet. Det finns någon sorts sjuk mänsklighet under allt detta och det vet jag om. Men du var aldrig redo att släppa in mig. Istället så utnyttjade du min sårbarhet och tog ifrån mig all min självrespekt som fanns kvar att hämta.

Allt kändes som ett spel, meningslöst. Och även om vi inte förlorade så varför känns det som att jag gjorde det? Varför känns allt som bortkastad tid?

Varför ångrar jag varenda sekund från oktober 2008? Jag är arg för att jag inte har samma skam i kroppen att utsätta dig för det du gjorde mot mig. Jag kan inte hämnas för att jag är annorlunda nu, för att jag vill vara en bättre människa.

För att jag vill behålla det mänskliga av mig som finns kvar. Du arbetar som en robot under order, känslolöst, kallt.

När jag ser dig i ögonen så ser jag inte dig, den fantastiska man jag lärde känna för 3 år sedan. Jag ser ett monster, jag ser svart, rakt igenom. Jag är arg för att du tog död på det drömmar och hopp jag hade om kärlek.

Jag är arg för att jag jämt är rädd att släppa in människor, för att visa mig sårbar. Jag är arg för att jag inte längre vågar vara mig själv pågrund av svek. Jag är arg för att allting jag tidigare sagt utnyttjas som hämnd nu.

Den personen som förstörde hela min barndom, år som hade varit fantastiska utan hat. Jag hoppades på att allt skulle vara värt det minsta lilla respekt i slutändan. Men jag har ingen inverkan på dig längre, du är ett monster och idag, så kan jag inte förstå hur jag spenderade 1095 dagar fram och tillbaka, vetandes om att det skulle vara jag som stod här splittrad i slutändan. Jag trodde på vårat vi och att det fanns någonting, långt inuti dig som jag skulle kunna kalla mänsklighet. Men sanningen har talat och det finns ingenting.. absolut ingenting.

Och i början var allt bara ett spel, jag ville lura dig till att bli förälskad i mig så att jag kunde få dig att känna samma sorg som jag gjorde. Men allt slutade upp med att vi blev fantastiska trots det förflutna. Du var den första jag delade de tre värdefulla orden med. Och du säger att ingen någonsin har förtjänat mig förrutom du. Men om jag ska vara ärlig, så är du den enda masochistiska idiot som aldrig gjort det och aldrig kommer förtjäna att känna kärlek. Du förtjänar inget så dyrbart som kärlek och jag önskar nu i efterhand att jag hade varit lika smart som du när du valde otrohet framför att älska. Om jag hade tänkt på framtida ting, så kanske jag inte suttit hära i dag.

Jag var fast i en kärleksbubbla. Bländad av sanningen. Jag ville inte se, för jag ville inte tro. Jag skämdes för att jag stridit emot mina egna råd.

Och jag borde ha förstått att ingen förändras, speciellt inte efter att du tidigare gjort precis samma sak mot en människa som du älskat. Jag är arg och det ska hela världen veta!

Jag gick igenom ett av mitt livs jobbigaste månader i vintras. Det fanns ingen återvändo för tårarna. Jag hade ingen livslust, jag hade ingen livsglädje. Jag fann ingen anledning att vara lycklig. Jag var fast, olycklig. Jag grät och låg inne i flera veckor. Jag åt ingenting, utan jag låste in mig själv..

Du är anledningen varför. Och jag må vara hård, men jag är ärlig. Hade jag inte tagit mig ur, så hade jag förmodligen varit samma olyckliga tjej som för 3 veckor sedan. Istället för att bearbeta allting som hänt under de 3 åren, så sköt jag det åt sidan för att hoppas på att det skulle gå över.

Men jag kände ingen anledning att prata, då det inte fanns någon som lyssnade. Jag blev ett monster mot honom som jag påstod älskade. Jag blev nonchalant, jag blev kall och kontrollerande.

Jag var en enda stor röra, samlat av smärta från 3 års helvete. Jag trodde aldrig att någon kunde ha så stor inverkan på mig, förstöra mig till grund och botten och sedan lämna mig så kallt för att sedan stå och se på när jag sakta försöker ta mig upp, för att sedan förstöra mig mer.

Jag har stått och kollat på medans en person jag älskat förstört sig med droger, hamnat i rättegång och helt enkelt tagit fel riktning i livet. Men det är inte längre mitt ansvar. Jag har insett att man inte kan bygga upp något med en människa som aldrig vill växa upp och som inte kan ta hand om sig själv.

Jag har förstått anledningen till hur vissa mänskliga ting nu är funtade. Man kan inte förändra någon till det bättre om dom själva inte ser problemet.

Men idag, i detta nu så är jag lycklig. Jag har fått släppa taget om min ilska och aldrig mera vilja ta på det onda en annan människa orsakat mig. Jag känner mig lätt som att jag kunde sväva på moln. Jag känner mig självständig och kommer ta lärdom från detta.

Det här är min historia, min sanning, mitt allt i ett under tre års tid hoppandes på att ett monster skulla kunna bli någonting så nära som mänsklig. Men hopp är allt vi har och det är aldrig försent för förändringar.