Jag är inte så duktig på att vara ärlig eller öppen med vad jag känner. Jag lindar gärna in det och gör för det mesta en röra av allting.

Jag blickar framåt och jag dagdrömmer mycket. Jag föreställer mig scenarion om hur livet hade kunnat vara och hur livet möjligtvis kommer att bli.

Jag har alltid hållit hårt vid det jag inte orkat med. Jag har hållit fast vi de som tar sig under mitt skinn. För mig betyder det att dom människorna påverkar mig. Negativt eller positivt, det är något jag inte kommit fram till ännu.

Mitt hjärta, så som min själ är väldigt skör. Jag ger ingenting om jag inte får något tillbaka. Jag drar mig undan och trycker bort människor i mitt liv för att testa deras uthållighet och deras vilja av att vara en del i mitt liv. Oavsett om det är kärlek, familj, vänner och fiender.

Det är sån jag är. Jag tar hand om mig själv. Jag låter ingen penetrera sig in genom mitt skal av stolthet om jag inte anser att dom gjort sig värdiga av det. Jag skulle idag, aldrig hämnas på grund av ilska. Det var vad jag gjorde, den jag var då. Det var mitt sätt att hantera sorg!

Men jag har växt. Jag har växt hos mig själv men även i andras ögon. Jag har blivit något större, något bättre. Någon som jag vet att han hade varit stolt över att kalla sin dotter.

Jag är så van att alltid ta den lätta vägen ut för att slippa visa sårbarhet. Jag är så van att stänga av och spela en roll som iskall.

Jag vet att jag inte på länge känt någonting fantastiskt eller underbart. Jag vet att genuin lycka inte knackat på min dörr så mycket på det senaste.

Hur ska jag våga öppna mitt hjärta och blotta min själ för världen om jag vägrar att ta itu med mina egna känslor?

Jag är så van vid tanken av att detta är vad livet planerat för mig. Jag tror att det här är mitt öde. Kanske är det menat att jag ska jobba med världen innan jag låter den komma in?

Det jag inte vet nu, känns nog mer självklart imorgon. Eller dagen därpå.

Att stanna upp ibland och granska känns så rätt. Idag speciellt!

Idag är en dag bara för mig. Jag har längtat bort och känt mig fri. Saknat och älskat.

Detta är min hemlighet!

Skrivet den 29/10

Jag är väldigt inne på teorier och analyserar fruktansvärt mycket.

Känslor av alla de olika slag är ett ämne som alltid legat mig nära hjärtat. Rädsla är ett av dom.

Jag vet att vi alla känner rädsla någon gång och i mitt fall så handlar det om att ta chanser. Öppna upp sig själv totalt. Våga låta någon annan kika inuti. Beskåda. Som en målning!

En målning kan säga så otroligt mycket olika saker med något så litet som endast ett par ögon. Men endast konstnären kan förklara känslan och historien bakom den.

Jag tror det är likadant med livet! Vissa saker skrämmer oss. Och ibland så väljer vi att skjuta undan på det tills det en dag gräver sig upp på den sköra ytan och väntar på att bli bearbetad.

Förtroende för mig är basen till allt. En bra vänskap. Ett fantastisk förhållande och en trygg familjerelation.

Förtroende är styrka. Ett band, funnet mellan två själar. Förtroende är allt. Min åsikt är att om du inte har förtroende med de du håller nära, så har du ingenting alls.

En stabil och kärleksfull relation är baserad på så mycket annat också. Men av någon anledning så verkar alla pusselbitar falla på plats då du har hittat "det" med någon.

Det är den där känslan du får när du vet att dina hemligheter är förvarade på rätt ställe. Den där lättnaden av försöka imponera då du helt enkelt bara kan vara dig själv.

Jag pratar om trygghet. I förtroende hittar du trygghet. Och med det, så kan du göra stordåd!

Jag vill skriva min egna saga och mitt egna slut. Men dessvärre kan vi inte förutspå framtiden. Vi kan aldrig veta hur saker och ting kommer sluta upp. Så därför har jag bestämt mig för att dyka in i något som jag tidigare varit för feg att göra.

Ta en chans! På någon eller något. Det är sällan riktigt bra saker träder in i våra liv och för det mesta låter vi vår stolthet sätta käppar i hjulet för oss.

Det är inget fel att stå på sig, stå för det man tycker eller den man är. Men fortfarande så är vi bara mänskliga. Vi är inte byggda under perfektion och misstagen vi gör är en del av oss.

Vi är våra egna skulpturer. Genom misstag, chanser vi taget och människor vi mött så är vi den vi är. Det är vi som håller framtiden i våra händer, ingen annan. Det är vi som väljer! Vi som skapar och vi som skriver våra egna slut.

Vad jag försöker säga är att om vi aldrig vågar ta en chans i livet så kommer vi aldrig ha något att se tillbaka på.

Jag vill inte leva ett säkert liv. Jag vill ha spänning, passion och kärlek. Jag vill ha minnen att se tillbaka på. Stunder att värmas från och kärlek. Att bli ett med trygghet.

Jag vågar för att jag vet att jag kan. Jag vill för att jag vet att det är värt det. Och jag gör det för mig själv. Jag sätter punkt och börjar skriva en ny sida. För att runt hörnet så väntar det bubblande röda.

Jag har sovit 17 timmar inatt! Min kropp är totalt förstörd.

Jag fortsätter att drömma för att det är bekvämast så. Det är bekvämt att kasta sig in i en drömvärld full av harmoni och kärlek.

Jag vet inte vad som händer. Men för första gången i mitt liv så är jag inte rädd. Jag känner en vind av lättnad svepa förbi mina axlar och hoppet som en gång var borta är nu återfunnet.

Han quotade "I'm inlove with a girl who's inlove with the world". Och för en sekund så förstod jag honom.

Jag tror på mänskligheten tillräckligt mycket att jag är beredd att förlåta det förflutna. Förlåta nutid och inte stå och stampa vid -"Men vad om?".

Det har vänt. Och jag vet att mirakel kan ske. I alla dess olika former. Jag väntar fortfarande på mitt. Och jag vet att det finns någonstans där ute.

Det är lättnad. Det är hopp. Det är jag!

Det var år sedan jag gick igenom en sådan känslig period som nu. Jag tror det är det nya preventivmedlet som gör mig alldeles rabbiat och svag.

Jag måste byta! Jag känner inte igen mig själv. Det är en mardröm att bli tårögd bara för att man ser något litet och fluffigt. Aldrig har det här hänt. Aldrig ska det få hända igen!

Vem är jag? Jag känner inte igen mig själv.

"Jag var så rädd. Allt inom mig sa åt mig att fly, att ta mig ut. Rädda min själ och mitt hjärta. Men han funderade ut det.

Han funderade ut vart jag var påväg och stoppade mig. Jag kunde se att han inte längre var sig själv. Det svarta i hans ögon drog mig in. Jag kunde inte röra mig. Allt jag kunde tänka var att inte få se morgondagen.

Han älskade mig så. Men jag var inte där. Jag var beredd att börja springa men jag fann ingen styrka. Hoppet var som bortblåst och jag såg hela mitt liv passera i revy.

Jag fann sinnesro och var redo att möta min största rädsla. Men då vaknade jag. Jag tog en sekund att kolla mig omkring. Jag hade blivit ett offer i min egna mardröm.

- hälsa henne att hon ska dö."

Toppenkväll igår!

Drinkar, god mat och dans.

Ikväll ska jag och J kramas. Äta gott och se ett flertal filmer. Idag njuter jag!

Jag har en sådan fin känsla inombords. All ångest och ilska är som bortsprunget.

Klockan är fortfarande ung och allt jag hade velat är att ligga kvar under varma täcken och kramas med en muskulös kropp tätt intill. Men duty calls! Jag ska åka och hämta Linus på flygplatsen som kommer hem för helgen.

Det ska bli kul att få träffa honom då senaste gången vi sågs var i somras och en massa tråkigheter skedde.

Hur som helst så tillhör det de förflutna. Snart är julen här! Jag längtar efter att få skapa jul i mitt egna hem. Julpynta! Klä min gran och baka till ljuvlig musik.

Nu måste jag ta mig upp så att jag är redo att åka 09.00!

Jag jobbar mellan 11-23 Och därefter så är det festligheter med tjejerna och honom. Vi ska ut och dansa och njuta som att det inte finns någon morgondag! PUSS & KRAM.

Åh! Vilket bushumör jag har varit på sedan jag började jobba. Lite enhörnings-injektioner så är vem som helst på topp.

Helgen är fullproppad med festligheter. Morgondagen kommer bjuda på jobb och en utgång.

Lördagen kommer bjuda upp på 40årsfest, stilig dresscode och sen så lutar det på en utgång även då. Vilket skick kroppen kommer vara i på söndag återstår att se.

Snart får jag åka hem, krama om min säng och brottas med mina drömmar.

.. Ett stort tack till dig som visade livets Sanna färger innan det var försent.

Ett tack till dig som vägleder mig. Du som alltid kan läka min själ med ett par få väl valda ord. Du är min hjälte!

Det är torsdag och jag är inte exalterad för det. Ikväll så jobbar jag fram till 21.30 och därefter så har jag planer med min framtid. Jag är hungrig och trött.

Efter gårdagens telefonsamtal så är jag så fruktansvärt less på lögner och människor utan samvete. Det känns som att jag försöker få en nyfödd att förstå. Tricky!

Nåja! Ni vet vid detta lag att inget kan slå omkull eller stoppa mig. Jag är ju ändå Felice Jakobsson!

Ha en fin dag allihopa!

Musik i mina öron.

Sväljer mina drömmar. Blickar framåt.

Godnatt!

"You should be kissed every day, every hour, every minute".

- Thank you.

I can't invest my heart in someone who may not stick around.

Godmorgon mina stjärnor!

Det är lördag. Vilket betyder frihet. Vilket betyder festligheter med vackra damer. Jag känner ju inga andra sorter så jag pratar givetvis om mina tjejer.

Jag marinerade en riktigt fin bit älg ytterfilé igår. Tvättade och städade upp. Igår tog jag priset för pensionärskvällar på västergatan. Fast ärligt talat så var det fruktansvärt skönt. Jag får vakna upp till ren tvätt, ren lägenhet och framförallt ingen stress.

Elin ringde mig igår runt halv 2 tiden och inleder samtalet med -"Hej! Jag ligger i en stor killtröja som luktar man. Jag kom att tänka på dig då."

- Jaha! Schysst. Turligt nog var det inte för att jag luktade man, utan för att jag skrivit någon status i stil med det. Hur som helst! Nu ordbajsar jag mest.

Ses vi ute ikväll? Jag hoppas det!;)

Hallå!

Den sömnlösa veckan fortsätter. Jag tog rekordet inatt. Tre och en halvtimmes sömn. Jag undrar vad jag vinner!

Ett jävligt dåligt humör och ett hjärnkontor som fungerar sämre än vanligt.

Hur som helst. Detta ska inte bli något klagoinlägg. Jag har precis gjort mig färdig för en middagsdate. Är hungrig som ett djur!

Hur kvällen kommer spenderas är inte spikad ännu. Men om jag får välja så inhandlar den kramar, levande ljus, film och gott sällskap.

Nu måste jag avrunda och börja promenera. Ha en fin torsdag allihopa!

Ta mig någonstans långt bort. En magisk plats!

Torsdag. Du är inte min favorit.

God.. Eller bara morgon för mig!

Det har varit en hemskt vecka då det kommer till sömn. Mardrömmarna väcker mig och när jag vaknar är jag alldeles upprörd och spyfärdig.

De sägs att en undermedvetna påverkar drömmarna. Men då har jag bara en sak att säga till mitt undermedvetna - BACK THE HELL OFF MY DREAMS.

Min sömn ska vara en en helig stund. En lugn stund för mitt hjärta och min själ. Inte någon förbannad dramafilm tagen ur mitt egna liv.

Hur som helst! Jag ska ligga här och försöka njuta av den tid som finns kvar innan jag ska kliva upp.

Kl.13.00 ska jag möta upp Elinx2 och min kära mor för att snacka lite skit och käka lunch. Det är dagens höjdpunkt än så länge.

Sen ska jag få träffa upp en gammal klasskamrat vilket inte heller är fyskam.

Nåja! Trots mitt dåliga humör så vill jag ändå önska er alla en riktigt fin onsdag.

Klockan har passerat midnatt och jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte kommer överens med mina tankar.

Det är som att kroppen dras i olika riktningar. Jag hade samma känsla förra året. Skall tiden göra oss visare eller är känslan där för att påminna dig om vad du missade förra gången?

En aning konfunderad så tar jag mina tankar och trollar fram det till ord. Ord som egentligen är ganska meningslösa.

Jag tänker bäst på nätterna. Men även mest! Jag är ständigt vaken med mina tankar. Jag är inte rädd för ensamheten, utan jag är rädd för att tappa bort mig i en värld full av frågor och ovisshet.

Jag upplevde en smärre period av svaghet för ett tag sedan. En natt, några minuter av mitt liv som jag så väl önskar att jag kunde gå tillbaka och skriva om.

Ett ögonblick av närhet, trygghet. En fasad som då inte gick att genomskåda. Jag vet inte om jag någonsin kommer lära mig. Men jag gissar på att det är värt ett försök.

De säger att man aldrig ska se tillbaka och ångra något. Men just det, det svaga ögonblicket i mitt liv var påverkat av dåligt omdöme, sorg och alkohol. Jag vet att han hade tagit min hand och sagt att allting var okej.

Han var en god man, en kunglighet av den allra mest vackra sort.

Jag är glad att jag undvek skottet. Jag är glad att jag hittade en lätt väg ut. Jag måste skriva. Jag måste få tala. Det är min passion och allt som händer i mitt liv är en oskriven saga.

Det är som minnenas television. Den där påsen av ångest slungas framför mig. Och allt jag vill är att kasta mig utför och falla i några sekunder. Få andas. Känna luften bära mig för ett ögonblick. En stund för mig, det ljusa i mitt liv och ingenting mer.

En stund att stanna upp och begrunda det fantastiska framför mig. Jag känner dig, du är fortfarande här. Ta min hand och lova att att falla tills vi vaknar.

Sometimes I feel like you believe more in me than I believe in myself.

Godkväll kära vänner!

På västergatan vankas det just nu filmkväll. Vi ligger just nu och ser "The exorcism of Emily Rose."

Jag mår illa. Har haft en äcklig känsla i kroppen hela dagen. Kan vara spår av nattens drömmar. Jag vill bara sova och se den här dagen passera förbi.

Imorgon väntar någonting roligt mig. Sånglektion och därefter fest med mina kära arbetskollegor.

Nu signar jag ut. Ska själv-dö för ett tag med mitt hjärta.

Tisdagen är här och det händer inte alla dagar att jag är vaken före klockan 12. Poäng till mig där!

Jag vaknade av drömmar. Drömmar som inte gör mig gott. Vaknade upp kallsvettig och förbannad. Men nu är det bra. Jag har legat och chattat med min mor på Facebook som är den bästa egoboostern på denna jord. Haha!

Jag har precis duschat och nu ska jag göra mig i ordning för att gå och luncha med mitt hjärta. Vardagslyx då det är som bäst.

Jag sover borta ikväll. Skönt!

Imorgon ska jag hem och sanera lägenheten. It's a mess!

Sedan börjar vi att smida och planera lite inför le future!:)